Utkastad av Gud

Läs 1 Mos 2:4-4:26. Där beskrivs tiden närmast efter skapelsen, Guds plats i sin skapelse, gemenskapen med människan och hur livet blomstrade.

Här beskrivs hur Gud lät jorden bli fruktbar, hur växter, fiskar och djur kom till. Hur människan formades av jorden. [Om ingen har tänkt på det förr, så består vi av jordens mineraler. Inget extra. Järn, magnesium, kalk, calcium, väte, kol, syre bundet i olika former av oxider etcetera. när vi dör återgår vår kropp till de mineraler vi skapats ur.] Som vi säger i jordfästningsritualen:”Av jord är du kommen och till jord ska du återvända”. Likadant var det med djuren och fåglarna.

Nu vill jag inte ta en diskussion om hur Gud gjorde, men i ovanstående kan vi se mixen. Vi kan också se hur Gud gick (eller hur det nu gick till) i det första paradiset. Han pratade med människan, instruerade och såg till att det alltid skulle finnas de förnödenheter som behövdes för ett gott liv.

Men över ett träd hängde ett demoklessvärd… ”Äter du av detta skall du döden dö”. Givetvis kunde inte människorna som de männsor de var avhålla sig. Smaskens, det var gott, ju! Men vad människan inte då begrep var att hon förändrades i sitt sinne. Människan gömde sig från Gud, livets källa. När Gud kom dit för att dela gemenskap, var Adam och Eva puts väck! ”var är ni någonstans”, frågade Gud. Tja, vi skämdes för vi upptäckte att vi var nakna… Nu hade den mentala förändringen, bort från vad Gud hade tänkt, påbörjats! Likaså distansen till Gud och den livsuppehållande källan han hade skapat hade börjat öka. Därför blev människan distanserad från sitt inre (verkliga) jag som hörde ihop med Gudsgemenskapen, distanserad från Gud och från hans livgivande gåvor. Människan blev utelämnad till sig själv för sin försörjning och överlevnad. Avundsjukan började spira och därmed tanken på att göra sig av med ”konkurrenter”. [Kain och Abel] Döden hade börjat göra sitt intrång.

I dess alla former. Sjukdomar, mord, kamp mot den mark som från början var tänkt att vara livgivaren från Gud själv. Distansen fortsatte att öka och i 1 Mos 4:26 kan vi för första gången läsa om hur man började åkalla Gud: ”Vid den tiden började man åkalla HERRENS namn.Han var distanserad. Man kunde inte längre umgås ansikte mot ansikte med Gud.

Fortsättning följer..

 

Published in: on 31 januari, 2010 at 20:00  Comments (1)  

Är Gud en betjänt?

Om någon har fått känslan av att Gud är vår betjänt när jag skirver, är jag antingen missförstådd eller också har något annat blivit fel.

Gud är vår skapare. Inte bara vår skapare, utan hela universums HERRE. Varje enskild individ, varje enskilt träd, eller varje enskilt block i hela universum är skapat av honom. Oavsett hur vårt liv är, har han kallat ut dig i livet. Av alla de ägg din mor hade, av alla de spermier som till slut kom fram blev det just DU. Detta av Guds vilja. En dag, när du föddes, var det Gud själv som uttalade sitt ”välkommen” till den värld han skapat.

Han är här och nu. både i tiden och i rummet:   Jag ÄR! Han är här den som vill bli vördad och sedd som den skapare han är.

Jag har upptäckt att jag har haft en tendens att förmänskliga Gud. Att se honom som en slags människa. Det förminskar honom.

Att genom bön få honom att följa våra nycker är att tappa kontakten med den allsmäktige. Han står för vad han har lovat, men då måste vi förstå vad det innebär!

Published in: on 30 januari, 2010 at 19:21  Comments (1)  

Bönesvar som sniglar eller raketer

Har ni tänkt på att jag igår antydde att om ”ingenting händer” kan det vara så att Gud har någon annan avsikt än att svara på bönen? Det är en av våra favoritbortförklaringar. Jag upptäckte att jag själv hade fallit i fällan när jag skrev i går. Vi antar lätt att Gud måste ha någon annan avsikt. Att  inte vår bön följer hans vilja i hela den här situationen. Men det är ju ett förnekande av Jesu egna bönelöften.

Jesus lovar inte att han ska svara omedelbart. Han säger om bönesvaret: ”Så skall ni få det”. Tron är en oavbruten förtröstan till dess man ser svaret.

Om du håller ut med förtröstan -som barnet som sitter i baksätet på bilen, trött efter en lång resa säger, ”När är vi framme nån gång då”??? Du svarar att det är en bit kvar och att han/hon hinner sova en liten stund. Med den förtröstan somnar barnet och tiden går fort när man sover… Det är därför Jesus håller fram barnets tro som så speciell. Han vill att vi ska ha barnets tro.

Om du tror att du genom Guds löfte redan har fått det du ännu inte har sett, så är ju ditt enda problem att svaret inte kom som en ”raket”. Men en del kommer som sniglar. Det är därför uthålligheten är viktig.

En del människor ger sig inte tid att vänta. de tror bara på ”raketer”. Om de inte ”känner” eller ”upplever” något speciellt tvivlar de ofta på att Gud ska hålla sitt löfte.

Gud sänder många ”raket”-bönesvar. Men vi måste lära oss att vara lika tacksamma för ”sniglarna”. Min erfarenhet är att ”sniglarna” ofta kommer långsammare för att det finns något hos oss själva eller i vår relation till den vi ber för som Gud behöver lägga tillrätta först. Sedan kommer ”snigeln” krypande…

Published in: on 29 januari, 2010 at 18:01  Kommentera  

Om ingenting händer, då?

För rätt så många år sedan var jag på en kurs som hette ”hela hela människan”. Den byggde på de löften jag pekat på tidigare. Vi var ett tjugotal på kursen och vi kände oss alla rätt så glada och frimodiga av det vi fick höra. De flesta av oss upplevde att vi var på väg in i en ny värld, något nytt tillsammans med Jesus. Men det fanns ett frågetecken inom oss. Inom oss alla tror jag. ”Om jag nu frimodigt ska lägga händerna på någon och be. Det må vara en sjukdom eller någon depression, ja välj. SÅ KANSKE DET INTE HÄNDER NÅGONTING!” Då har jag ju skämt ut både min tro och mig själv.

Så kom den förlösande frågan från en av de närvarande prästerna. ”Jaa… sa han på en tämligen bred småländska Vad gör jag om ingenting händer då?” Frågan var exakt mitt i prick för vad vi alla, eller i verje fall många av oss kände. Om jag ska vara ärlig var jag nog mer bekymrad för att skämma ut mig själv än Herren… Sådana är nu en gång vi männisor. Åtminstone jag.

Spänd förväntan på svaret! Lite eftertänksamt kommer det en fråga till den som öppnat munnen. Om du känner sådant bekymmer för det vi blivit lovade i bibeln, varför är du präst?

Ofta, ofta när jag kommer till en situation där jag ska be för någon kommer denna ordväxling fram inom mig. Min fundering dyker ofta upp igen trots allt jag fått vara med om: ”Om ingenting händer då”? Men denna ordväxling från kursen i bakhuvudet gör att jag vågar be och därför att jag vågar be har jag så många gånger fått se hur Gud verkar både i stort och smått.

Det händer också att mitt bedjande bara lämnar ett frågetecken efter sig och då känns det bra att få vila vid att det är min sak be, och Guds sak att svara. Det är han som vet hur och när det ska ske, han vill bara ha tjänare som gör som han vill.

Published in: on 28 januari, 2010 at 19:14  Kommentera  

Jesus kunde gå på vattnet, men för det mesta använde han båt.

Det finns mängder med löften i bibeln av den typ jag har skrivit om på slutet. Detta är i bibeln utsagor som Gud själv ställer sig bakom.

Joh 14:12 Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.

Detta är ett löfte från Jesus till lärljungarna. Bibelns tillvaro är en tillvaro som ligger både  inom det naturliga och det övernaturliga. Ibland måste vi gå till doktorn för det verkar inte som om bönen fungerar. Men detta motsäger inte bibeln på något sätt. Kom ihåg att Jesus kunde gå på vattnet, men för det mesta använde han båt.

Problemet för de troende idag är att vi tror att vi alltid måste använda båt, för det Gud lovar fungerar inte så som vi vill. Många vill aldrig behöva en enda båt, aldrig ett enda medicinpiller. Vi ska strutta omkring på vattnet hela tiden!

Men bibeln säger att vi inte ska testa Gud på det sättet.

Matt 4:6     Sedan tog djävulen honom till den heliga staden [Jerusalem] och ställde honom på tempelmurens utsprång  [templets högsta punkt]

Matt 4:7 och sade: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.

Matt 4:7 Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte fresta [Testa] Herren, din Gud.

Det betyder att kraften står till vårt förfogande när vi behöver det. Men inte för att agera trollgubbar eller trollgummor.

Kom ihåg detta:

[Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem: HERREN välsigne dig och bevare dig. HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid. På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.]”

Instruktionen var: ”gör så här” och då fullföljs löftet.

Published in: on 27 januari, 2010 at 16:34  Comments (2)  

Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.

Oavsett hur vi vill se på orsakerna, är det tydligt att vi har fått ett allt ”hårdare klimat” på klotet och nu talar jag om ett mentalt klimat.

Det är bara att se sig omkring. Människor emellan, klimatförändringar, alltfler jordbävningar och katastrofer. Vi läser om det, många av oss försöker tänka bort ifrån det och en del försöker analysera, så det liksom blir lite mindre hemskt. Andra tror att människan rår för det och kan påverka det. Och kämpar den vägen. en del har bara hittat en ny nisch att tjäna pengar… I vilket fall påverkas vi alla, med minskad kraft och svagare framtidstro som följd.

Vi börjar känna oss som ”bonden på taket”. Det finns ett märkligt samband mellan människans oro och benägenhet att närma sig Gud. Jesus säger kanska klart i Joh 14:27 ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.[pengar och vår synligt ordnade tillvaro, min kommentar] Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.

I en av böckerna i gamla testamentet kan vi läsa om en man som hette Jabes, första Krönikerboken 4:9-10: [Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta”, sade hon. 10 Jabes ropade till Israels Gud och sade: ”O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det ske som han bad om.]

Det med fetstil är en bön vi kan be för oss själva när vi känner oro och och inte vet vad framtiden kommer att bära med sig. Gud lyssnar, och för honom är att lyssna och svara samma sak.

Published in: on 26 januari, 2010 at 15:13  Kommentera  

Gud, bonden och taket!

När man väljer bort Gud ur sitt liv får man klara sig själv i livets alla möjliga och omöjliga situationer. Visst kan det tyckas gå bra för väldigt många människor utan Gud. Kanske för de allra flesta. Till och med David beklagar sig i Psaltaren över att han tycker det går för bra för de som inte frågar efter Herren och de som följer honom tycks kunna ha det rätt risigt ibland. Varför, ropar han till Gud Varför!?

Det finns en liten historia som berättades när jag var en liten pojke.

Om den verkligen har hänt eller ej, vet jag inte, med likväl, slutsatserna av den håller. Det handlade om en bonde som skulle lägga om taket på lagdugården. Det var ett spåntak som man då lade. Ni vet, man hyvlade spån i ungefär 5 mm. tjocklek och lade ut dem på taget. De fästes med nubb. Högst uppe på taget började gubben glida, det gick fortare och fortare. Eftersom han inte direkt gillade de som brukade på i bönhuset, så var väl Gud inte den förste han tänkte på. Men ni vet ju hur vi människor är: när alla andra hopp är ute kastar vi iväg en bön. [hur många som fått hjälp av Gud på det sättet vet jag inte, men jag har en känsla av att det är många]! Det gjorde nu bonnen också. Då fastnade rocken i en femtumsspik som inte var nerslagen ordentligt. Nu blev bonden genast lite kaxigare och sa ”Hörru vänta, nu klarar jag mig själv!” Då släppte spiken.

Felet bonden gjorde var nog inte att han svor (tja, det kanska han gjorde, men det var inte själva problemet), utan tågordningen var följande: Han bad, för han klarade sig inte själv, hjälpen kom och istället för att säga ”tack”, sa han att han klarade sig själv. Och då fick han göra det.

Det jag nu berättade var en  händelse

Liknande händelser tror jag att de flesta av oss varit med om. Jag skulle kunna räkna upp många där jag minst av allt skulle förvänta mig en bön av de som bad.

Men Gud vill att vi ska leva i hans beskydd livet igenom. Från händelse till händelse, när det går väl och likadant när det knakar. I psalt 118:7 står det ”HERREN är med mig, han är min hjälpare

Igår visade jag på en bön där vi lämnar över oss till Gud i det långa perspektivet. Nu vill jag visa på en bön som finns i 4 Mos 6:22-27 och som Gud själv lärde Mose, Arons bror hur man ger människor Guds välsignelse.

”HERREN talade till Mose. Han sade: [Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem: HERREN välsigne dig och bevare dig. HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid. På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.]”

Välsigna är ett gammalt uttryck som gäller både hälsa och välstånd liksom naturligtvis Guds närvaro. Så det är en bön om att mottagaren ska bli bevarad och beskyddad också. Det största vi kan ge vår barn, dem vi bryr oss om, är att be denna bön varje dag över dem. Här är Guds löfte kravlöst.  Tänk till över den sista meningen som har fet stil. Det finns inget hos dig eller mig som tycks kunna göra att det inte fungerar.

I morgon kommer en bön för oss själva!

Published in: on 25 januari, 2010 at 18:20  Comments (1)  

Vad gäller om man nu vill prata med Gud?

Först vill jag påminna om en sak jag redan skrivit. Det handlar om det kristna livet och och att få kontakt med Gud:

Det är inte ens en fråga om att göra något för Gud  utan istället att låta honom göra för oss, det vi själva aldrig skulle kunna

Det finns inget som är omöjligt för Gud. Ingenting! Men det är inte bara att be rakt ut i vädret om man inte har rätt förhållande till Gud. Då handlar det  om att följa den väg Gud har visat på. Här är en bön som definitivt rättar till förhållandet till honom.

Be den varje dag och livet kommer aldrig att bli likadant. [Ja, men tron då? Bara att vi ber bönen är en tro som är tillräcklig] Detta är en bön som sätter dig i direktkontakt med skapelsens Herre. Därefter gäller alla hans löften Dig!

 

Herre Jesus!

Jag kommer inför dig precis som jag är.

Jag är ledsen för mina synder, och att jag håller fast vid mina synder.

Förlåt mig.

I ditt namn förlåter jag andra för vad de har gjort mot mig.

Jag avsäger mig satan, de onda andarna och deras verk.

Jag ger dig hela mitt jag, Herre Jesus. Nu och för alltid bjuder jag in dig i mitt liv, Jesus.

Jag accepterar dig som min frälsare, min Herre och mitt skydd.

Hela mig, förändra mig och rädda mig. Stärk min kropp, min själ och min ande.

Kom Herre Jesus.

Täck mig med din dyrbara kärlek, fyll mig med din Helige Ande.

Jag älskar dig Herre Jesus. Jag prisar dig Jesus. Jag tackar dig Jesus.

Jag ska följa dig varje dag i mitt liv.

Alla dina änglar och helgon, kom till min hjälp!

Amen, ja amen!

VARNING/LÖFTE! Med denna bön ger vi Jesus herraväldet i våra liv. TÄNK DIG: Inom dig har du en slags tronstol. Den som sitter på den har makten i ditt liv. Med all den styrka och all den svaghet den varelsen har. Är det du själv, känner du ju dina styrkor och svagheter. Tycker du att det är bra så, så vet du ju ungefär hur livet kommer att se ut. Vill du ha det annorlunda,så bjud in Jesus med bönen jag visat här och efter ett tag kommer du att få se helt nya sidor, spännande sidor, av ditt liv.

För dig med med olika former av nöd, kommer det en ny bön i morgon!

 

Published in: on 24 januari, 2010 at 17:56  Comments (2)  

Hur bär man sig åt för att komma åt den där makten då?

Detta är en fortsättning på dagens blogg…

Först och främst: Makten är Guds och det är Jesus som gör oss delaktiga. Inte vi själva. Pånyttfödelsen kommer som ett resultat av tron på Herren Jesus Kristus. Det är varken Gudstjänstbesök eller försök att vara ”god” och göra ”goda” gärningar som gör en människa till kristen. Det är inte ens en fråga om att göra något för Gud  utan istället att låta honom göra för oss det vi själva aldrig skulle kunna.

I Joh 5:24 läser vi:”Sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på den som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen, utan har övergått från döden till livet.

Det är bara stolthet och otro som kan förhindra en omvändelse, när man fått veta vad det handlar om. När vi tar emot detta enkelt och utan krusiduller kan Gud fullt ut verka i våra liv. Eller som en man sade till mig när jag frågade, ”det är bara att kapitulera inför Gud”. Det tog tid innan jag hade förstått vad detta betydde fullt ut.

Jag var som en drunknande som inte litade på att de som kastat ut frälsarkransen till mig också skulle kunna dra mig iland. Jag var tvungen att lita på dem eller att drunkna. Fortsatte jag själv skulle jag gå under. Så vi har bara två val: lita på att Gud kan och vill klara av det han lovat eller också fixa det själva.

Published in: on 23 januari, 2010 at 19:44  Kommentera  

Det är makt i Jesu namn

Idag skriver jag till er och oss alla som är slavar på alla möjliga sätt.

Slavar under olika sjukdomar.

Slavar under ångest och självömkan.

Rädsla för vad framtiden kan bära med sig.

Oro för våra barn och vårt eget åldrande.

Det finns oändligt många saker som vill förslava oss, vår egen oro, sjukdom och rädsla.

I Ef 1 kan vi läsa:

”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

Vi är alltså friköpta från allt som binder oss.:”över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade Gud under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen.”

Så vi är fria ifrån det som binder oss, frågan är bara om vi vågar eller känner för att ta emot det.

Om vi då tänker, den tron har jag inte, så betänk att det är din sak att be och Guds sak att svara. Så frågan är snarare om vi vill eller om vi känner för det. Tron kommer från Gud genom det ord ni nu får er till livs.

Ibland svarar han omgående, och ibland måste saker läggas tilrätta inom oss för att vi ska kunna se att något händer.

Det är roligare när det händer direkt, men från första bönemeningen har Gud hört vår bön. För honom är att höra och att svara samma sak.

Published in: on 23 januari, 2010 at 13:49  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: