Det jag har skrivit är en del av hur bibeln ser på vad som är gott och vad som är ont, vad som leder rätt och vad som leder fel.
Ingenstans har jag fått höra om detta från predikstolarna. Inte heller skrivs det om det. Antingen är kyrkan fullständigt förvirrad eller också livrädd för att få på skallen för att predika det man tror, eller borde tro på. Både i förkunnelse och i handling.
Det gäller att vara följsam mot den stora massan. Om inte det går, så tar man varann i handen och sitter där i ring, och Gud är allas pappa och jorden är vårt bo… Då behöver man inte stå för något, allt blir så gulligt.
Då gör man som Helle Klein! Igår tog jag mig tid att läsa en del av Helle Kleins bloggar. Där skrev hon:
”I går på söndagkvällen predikade jag i Immanuelskyrkan i Stockholm. Det hölls en minneshögtid med anledning av att det var ett år sedan Israel började invasionen av Gaza – ett av de mest förödande krigen på länge i Mellanöstern där 300 barn dog och 1600 skadades.”
Ingenstans kunde jag se att hon predikade Guds försoning. Det är fråga om korstågen i ny tappning. Vart leder det?
Jag har berättat om en stripp i Dagens Nyheter om ”pastor Bob”. Det skulle lika gärna kunna vara ”pastor Jansson” eller pastor Klein. Om nu någon undrar:
Joodå hon är prästgvigd på riktigt! Med biskop, och stav och hjälmliknande mössor och allt. Men vart bär det hela av?
Strippen om pastor Bob handlar om en vilsen vanlig människa:
-Jag blev uppjagad senast när jag började tänka på Gud, universum alltings ursprung och sådant.
– Självklart har inte JAG några svar på sådana frågor.
-Men tursamt vet jag en som har det.
-Hur lyder sveret ”pastor Bob”? –Bingo ikväll klockan 7! !
”Pastor Bob” hade glömt bort psaltaren 23:”HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är medmig. Din käpp och stav de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.”
Säkert hade ”Pastor Bob” läst detta, tyckt att det var poetiskt och vackert. Men att det skulle gälla i praktiken, näää det var för långt borta.
Bättre då att lita på bingokassan. Om min Gud skulle vara så långt borta, så varför skulle jag tro?
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera