Satan är ingen tankeläsare

Förra inlägget var en lite enklare genomgång av Guds härliga skapelse, hur han hade tänkt en ljuvlig tillvaro för de väsen inklusive människan som han hade skapat och hur människan det första hon gör överlämnar skapelsen åt oregerliga onda krafter och att eftersom Gud alltid står vid sitt löfte kunde han ju liksom inte säga; Nä, nä, nä, mittåt, nu får det räcka. Jag tar om alltihop en gång till. Det människan hade fått hade hon fått.Löftet var givet och det håller han!

Men vad göra? Situationen var rätt risig om man uttrycker sig så. Bibeln beskriver hur människan blev förpassad ut ur örtagården, det blev fiendskap mellan bröder, mellan Gud och människan. Syndafloden som skulle rensa ut de onda ufrån de levandes land så att smittan inte skulle kunna fortgå? Inte hjälpte det! Kognitiv beteendeterapi hjälpte inte så bra mot ondskan. Lite bud skulle väl kunna hålla schack på folk?  Näää inte det heller. Ondskan satt så djupt rotad i människors hjärtan att även om de säkert ville väl, så hade Satan full kontroll.

Så  kom löftet om messias. (Jes 53)

Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. 
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. 
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. 
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. 
Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av sitt folks överträdelse?]
Men det var Guds son, Gud själv!
När han lämnade lärljungarna sa han: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden, likadan makt ger jag nu åt erNu hade det gått i en cirkel. Den makt som hade uppväckte Jesus från det döda gavs nu åt dem som trodde på honom, men för att kunna tillgodogöra sig den makten handlar det om att ta del av Jesu ord och be hnom om den kraften som han var bärare av.
Så varför är nu ondskan så tydlig i våra dagar?
Vi måste välja väg, och satan lägger gärna krokben om han kommer åt. Här kommer ett intressant bibelord!
Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.
Var nyktra och vaksamma. ”Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.”
Den ”herde” vi väljer att lägga våra bekymmer på, agerar.
Här vill jag påminna om att satan är en ängel, en av Gud skapt varelse. Han kan inte läsa våra tankar och behov. Han är inte tankeläsare. Det framgår alldeles tydligt här. I så fall skulle han aldrig behöva söka vilka han skulle kunna uppsluka. Det han söker efter är våra svagheter. Där sätter han in stöten. Både på oss som individer, på församlingen och mänskligheten i stort.
Han har helt kart sina svagheter, så berätta det inte för honom. Men berätta dem för Gud som är vår räddare i nöden.
Så låt oss utnyttja våra previlegier, makten i Jesu namn!
Published in: on 28 februari, 2010 at 21:05  Comments (2)  

Så vem bestämmer då?

Ett vanligt argument man drabbas av när folk vill slakta ens tro på en och allsmäktig Gud lyder ungefär så här; Om nu Gud är god och samtidigt allsmäktig, hur kan han då låta det onda ske? En möjlig förklaring ligger i följande skeenden:

Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss[oss=att fadern och sonen deltog i skapelseverket gemensamt. I enlighet med Joh 1;1]. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” 
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!” 
Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. 
1 Mos 1:30
Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så.] I detta första avsnitt skapade Fadern, skaparen förutsättningarna till liv på jorden.
Sedan gjorde Gud vad han hade beslutat:
Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden (som vi läser i jordfästningsritualen 1 Mos 3:19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli. Gud formade oss av jord, mineraler, järn, kalk,vatten, etc.)  och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.
HERREN Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.]
Så säger Gud:
HERREN Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. 
Och HERREN Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, utom kunskapens träd på gott och ont.]

I detta ögonblick fick människan jorden som Gud hade skapat. Strax efter i samma kapitel finns berättelsen om hur ormen (satan) lurade till sig makten över jorden som människan då gav honom. Ett tecken på detta kan vi läsa i

Och han sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.”]
Makten över jorden gick uppenbarligen i ordningen Gud->människan->ormen->tills dess att jesus skall korsfästas, då säger Jesus: ”Nu går en dom över denna världen, nu ska denna världens härskare kastas ut”->nu gav Jesus makten till människan igen.

MEN, och det är ett viktigt MEN! Från den stund Jesus uppstod från det döda kunde inte Satan längre fritt förfoga över turerna på jorden. Under den tid människan lämnat från sig makten var Gud bunden vid sitt eget ord, att människan skulle förvalta skapelsen men bunden som hon var till Satans diktat blev ondskan allt värre.
Det är den effekten vi ser idag!
Bättre då, tycker många att slippa den Guden. Men nu vet vi ju inte så mycket om Gud, men vi kan ju alltid själva ”avskaffa” honom. Sagt och gjort. Framförallt den sekulära människan gör allt för att ”avskaffa” Gud.

Men vad vi avskaffar är föreställningen om Gud, inte Gud själv. Han verkar fortfarande i det fördolda med kraftfulla och synbara effekter.]

 

Published in: on 28 februari, 2010 at 19:52  Kommentera  

På nytt: allt accelererar

Men, påståendet om att en enda stor, svår jordbävning ska vara tecknet på jordens undergång är knappast korrekt, men tillsammans med vad vi idag generellt kan se, så lutar det nog åt att den kan vara en av de tecken som omtalas i bibeln. Det är en stor samling av olika tecken som omtalas i bibeln. Utsagan om Israels uppdykande på plan i Mark 13:28 är en nyckelvers inför den återkommande Kristus.

I Matt 24:5-8 kan vi läsa om detta

5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. 7 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8 Men allt detta är bara början på ”födslovåndorna”.

[”födslovåndorna”, dvs tecken av olika slag,jordbävningar, etniska motsättningar, krig, klimatförändringar etc. som förebådar världens undergång. Sådant har alltid funnits, men bibeln talar om att det ska öka i mängd och styrka.] Men så säger Jesus ”Se då till att ni inte blir skrämda”! Men hur ska det gå till? Många människor har fått uppleva Guds makt i svåra stunder när vi ber, börja öva redan nu. Lita på honom, han ska beskydda er. Jag har visat på hans makt och omsorg i tidigare inllägg, det kommer att skrivas mer om detta. ALLTSÅ: var inte rädda.

I övrigt gäller allt annat som bibeln talar om, tilltagande ondska, tecken som tyder på klimatproblem, kosmiska händelser etc. Allt i ett accelererande tempo. Då kan vi tala om detta som tidstecken eller ”födslovåndor”. I grunden är det detta vi ser.

Trots att jag här skriver ner det summariskt tror jag att jag har visat på hur komplext hela skeendet är. Men att ”tåget är på väg in på stationen”, tror jag inte att det är någon tvekan om.

Nedan har jag tagit med en kurva på tilltagande jordbävningar ur ett amerikanskt forskningsprogram. Jämför hur ökningen i frekvens ser ut på slutet. Jämför det sedan med andra ”larmrapporter”

Att tiden troligen går mot sitt slut är det knappast någon tvekan om- Det behöver man inte vara teolog för att inse.

Detta säger biskop Lennart Koskinen:

Att tro att det skulle vara en början på jordens undergång är en övertolkning. Det finns tillräckligt mycket att oroa sig för.Jag ställer då motfrågan; som de andra tecknen då?

Detta säger jag sedan speciellt till er som är kristna: Om jag tror att det finns en evig förtappelse och att tiden börjar rinna ut, ska jag då hålla tyst för att inte oroa människor?

VI HAR VARIT TYSTA FÖR LÄNGE!

EARTHQUAKES – WHAT ARE THE LONG TERM TRENDS?

graph.jpgAbove  is a graph showing how the number of all magnitude earthquakes has grown over recent years. Grafen är hämtad ur ”earthcace usgs gov.”

Published in: on 27 februari, 2010 at 13:50  Kommentera  

Vad tjänar du på dina bekymmer?

Efter alla om har skrivit svar eller ”snack” på mina inlägg börjar jag inse att mycket av det jag skriver har ett visst allmänintresse. Så läs gärna igenom andras svar och tankar och tänk igenom dem. Kommentera sedan jättegärna. Så långt jag kan ska jag svara. Om ni funderar på något som ni inte vill ha ut på bloggen, så lovar jag att bara svara er personligen.

Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar bibelns tillvaro och vår jordiska på två helt olika sätt.

Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Sjukdomar av alla de slag löser sig genom de föresvarsmekanismer vi har i kroppen. Om de inte fungerar, är vi sålda åt förgängelsen. Om de fungerar förstår vi varför, och känner oss trygga vid detta.

Men om de inte fungerar ser vi Gud bara som en nödlösning. Bönen blir den sista nödlösningen! Inte en Guds lösning. Hur många av oss känner inte igen uttrycket  när livet är hotat: ”Då får vi hoppas och be”! Men inte säger bibeln ”hoppas” och be! I Mark. 11:24 läser vi Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”

Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer genom att vi läser bibeln med förväntan! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och kan förvänta oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!

Här vill jag säga, ”Matt 6:27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”  Du tappar bara mark!

Published in: on 26 februari, 2010 at 12:54  Comments (2)  

När det omöjliga blir möjligt

Vi läser vår bibel för att kika om den stämmer med vår verklighet. Ofta får vi inte ihop det eftersom de två olika verkligheterna har olika lagbundenhet för hur de fungerar, dels i den himmelska världen och dels här på jorden. I vår jordiska verklighet kan man inte gå på vattnet, vi säger att det är omöjligt och att det måste vara en skröna. I den andliga verkligheten står det kroppsliga över naturlagarna som vi ser dem på jorden.

Likaså är det i den andliga verkligheten så att de som från vår sida sett är döda, lever!

Luk 20:38Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla.

Detta utgör en stor skillnad mellan denna världens logik och den himmelska världens. I Mark 16:9-11 ser vi en effekt av detta:

9 ”När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. [MIN KOMMENTAR: jag äterkommer till frågan om demoner senare]

10 Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät.

11När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.”

Fast de sett så mycket tecken och under, trodde de inte vad deras närmaste vänner berättade!

Ett annat ställe efter denna händelse, men då handlade det om Petrus som en ängel frigivit från fängelset (12:6-19): Jag citerar Apg 12:13-17:

13 ”Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rode gick för att öppna.

14 När hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför porten.

15 De sade till henne: ”Du är tokig!” Men hon höll fast vid att det var så, och då sade de: ”Det är hans ängel.”[Min kommentar: både i GT och i NT var det mycket vanligt att förutsätta att varje människa hade en egen skyddsängel, liksom Jesus talar om det när det gäller barn]

16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han.

17 Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så förklarade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset.

Inte ens de som hade följt Jesus och fått se himmelens tecken trodde på vad de fick uppleva. Så inte är det konstigt att vi i dagens läge ofta inte vågar lita på att bibelns löften och berättelser gäller oss. Det jag nu skrivit betyder att Herren har ALL MAKT i himmelen och på jorden. Det är vi som oroas och ibland får svårt att sova för det är så svårt att tro på tecknen och löftena från en annan värld, men alla är vi kallade.

Släpp oron och tacka för löftet och omsorgen från skaparen.

 

 

 

 

Published in: on 24 februari, 2010 at 20:24  Comments (6)  

Möjligheternas väg

I gårdagens blogg berättade jag lite kort att jag har fått uppleva hur Gud har utvecklat mig andligt. Jag tänker fortsätta där, men med ett större perspektiv. Det är inte bara den enskilde det gäller. I den andliga världen verkar principerna för utveckling och framåtskridande inte skilja sig särskilt mycket när det gäller hur individer, kulturer eller semtliga kulturer tillsammans förhåller sig till Gud. Allt hänger samman.

Hur vi nu vill kalla det; konsekvenserna av vårt handlande, eller Guds straff, så hör detta intimt samman med  vilket sätt vi har valt våra egna vägar på. Men det är alltid så att om vi väljer bort närheten till Gud blir inte konsekvenserna så lustiga, direkt.

Hela apokalypsens uttalande av hur det kommer att bli strax före slutet på tillvaron här på jorden, kopplas samman med människornas ondska, kärlekslöshet och allmänna avoghet. En inställning av att ”jag kan klara mig själv”, eftersom det är människorna som orsakat en klimatförändring, kan vi också rätta till det.” När vi vanärar Gud kan man höra ”Gud har väl humor”. [Folk tyckte för övrigt att vår fd. finansminister Bosse Ringholm också borde ha humor när man kletade in nyllet hans med en tårta]

Det finns många siare som har passerat revy. En som fortfarande stundtals tas på allvar är Nostradamus. Men det han skrev var dels rätt fristående utsagor och dels så kryptiska att vi ännu bara kan ana om han verkligen siade om det vi tror. Däremot är Bibelns utsagor bitvis mycket tydliga. Olika författare från olika tidsepoker säger ungefär samma saker. [Hesekiel, Daniel, Luk 21, Matt 24, Upp] Det som söker efter parallellställen kommer att finna en hel hög med ungefär likalydande innehåll.

Jag ska bara ta upp ett exempel på vad jag menar.

Om man läser

Upp 6:5 När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga: ”Kom!” Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen. Upp 6:6 Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: ”Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada.”

När man kommenterar detta är samtliga bibeltolkare och personer som är kunniga i den tidens mått, mynt, och vikter rörande överens om att det förutspås är en global ekonomisk krasch. Likaså framkommer det i en bok som heter ”Synen” hur det inte ligger långt framför oss. Men varför står detta? Är det för att skrämma ur oss det sista lilla vett vi har? Många hoppar över det för det är för hemskt att tänka på! Nej, det är en varning för att vi ska kunna förbereda oss!

Så tittar vi på ett annat ställe och upptäcker en annan sak: Luk 12:29-32!

Matt 6:31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Matt 6:32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Matt 6:33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Matt 6:34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Här ser vi varför otäckheterna är berättade och varför vi, när vi nu lever mitt uppe i en känsla av totalt uppbrott blir erbjudna en ny väg att gå. Sök först…. etc.

Därför sägs det i förväg och därför vill jag berätta om detta. Jag är ingen andlig ”hunk” . men jag ser att det tycks fungera och det är nog för mig!

 

 

 

 

 

 

 

 

Published in: on 23 februari, 2010 at 21:28  Comments (2)  

Kapitulationens makt

Jag har full förståelse för att många människor har svårt att få ihop det som står i bibeln. Särskilt som det ibland verkar som om även våra andliga ”ledare”, dvs. präster och pastorer verkar har svårt att ta till sig det som står där.

Det resulterar i alla möjliga knep för att man tror att det då blir lättare för människor att med öppet sinne finna sanningarna i bibeln. Jag kom att maila kring detta med en vän och fann efteråt att det ämne vi behandlade, nämligen ”kristen djupmeditation”, faktiskt bara är ett lite ”finare” sätt att få folk att finna sin inre andlighet. Det är två saker man säger som jag vill citera och kommentera:

* Det ena är att man med kroppen som instrument stillar sina tankar och därmed närmar sig sitt inre djup. [Min fundering är hur man via kroppen som är på den här sidan om den andliga gränsen, utan egen tillgång till det himmelska, ska kunna närma sig sitt inre djup utan att få ångest om man inte har valt att låta Jesus vara herre i sitt liv? Då blir ju det andliga djupet bara tomhet –ingenting!]

* Det andra (kristen djupmeditation, då) skapar möjlighet att närma sig Gud inom oss. [Detta är bara Gnosticism i modern tappning. Gnosticismen har beskrivits som en elitistisk religiös filosofi under de första två århundraderna eftersom anhängarna då ansåg sig äga en exklusiv kunskap (gnosis) och ansåg den vida överlägsen det kyrkan lärde ut. Det var människans kunskap och inre insikt som gav frigörelse. Men var är Jesus? Och behövs han överhuvudtaget om varje människa kan finna sin egen inre insikt genom djupmeditation?] Därför avvisar jag ”kristen djupmeditation som en väg till kristus.

Varje löfte i bibeln är ju då onödigt i det läget eftersom varje människa bär på sin egen ”gudagnista”! Hur mycket vi klarar själva när det bär till, det vet vi ju var och en.

Låt mig berätta lite om min egen historia.

Jag har aldrig kunnat tänka mig att bibeln bara skulle gälla till en viss gräns. Antingen är det en hälsning från himlen, eller också är det -ingenting. Hela mitt inre sade mig att det var en hälsning från himlen, men varför fungerade då inte löftena? Jag bad och bad, men inte hände det nåt! Jag försökte göra det goda, jag bad om förlåtelse -fortfarande ingenting.

Jag hade olika tankar.

Jo, det finns nog en Gud. Att Jesus har funnits finns det för många historiska belägg för, både genom bibeln och historiska utomkristna källor, för att det skulle gå att förneka. Han svarar säkert när många andra ber, men inte mig. Det var en plåga. Jag kontaktade människor som jag visste att det fungerade för, och som jag hade förtroende för. För de flesta av de som svarade var det nog ungefär som att man ska förklara för någon hur det går till att cykla. Det är omöjligt, man vet hur man själv närmar sig Gud, men inte hur det går till.

Så en dag fick jag ett svar som var som ett slag i magen. Enkelt men hårdfört: ”jag har läst vad du har skrivit, det finns bara en väg: kapitulera.

Inom mig upplevde jag att detta var svaret, men jag fattade inte hur det skulle gå till. Jag trodde ju att jag hade gjort allt för att leva ett sant liv i Gud. Jag hade bett om förlåtelse, men jag hade aldrig kapitulerat inför Jesu vilja att vara herre i mitt liv.

Sakta, sakta har han fått alltmer tillit från mig. På samma gång har jag upptäckt att löfterna blir uppfyllda. Jag har också fått se under som jag visade på i förra bloggen. Allt oftare ser jag hur mina böner blir besvarade och hur Jesu kraft också uttrycks i mitt liv. Jag har också börjat få se liknande helanden som jag visade på i gårdagens blogg som svar på bön.

Så mitt råd är detsamma till dig: kapitulera.

Published in: on 22 februari, 2010 at 19:19  Comments (2)  

Läs inte bara igenom detta, utan meditera över det!

Jag hade tänkt fortsätta mer om bibeln idag, men ett tilltal (rehma) från Gud gjorde att jag bestämde mig för att skriva till er (oss) alla som har det tungt. Detta för att visa på Guds underbara vägar för var och en av oss.

När jag skriver ger jag exempel på vägar hur Gud kan verka, men är också medveten om att det finns olika vägar, olika lösningar för var och en av oss beroende på vilka vi är eller hur vår livsvandring har utvecklats.

Jag vet att många oroas idag för sin framtid när det gäller arbete och ekonomi. Även detta har Gud lovat ta hand om:

Ur bergspredikan:

Matt 6:25
”Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?

Matt 6:26
Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?

Matt 6:27
Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”

Observera att löftet inte gäller att vi ska bli rika och förmögna, liksom att ha Gud som en ”slotmaskin” som spottar ut pengar när vi har slarvat bort våra pengar, eller ska överkonsumera. Det fungerar inte på det sättet. Gud fyller våra behov, men inte vår girighet. I 2 Mos 16 står det om hur Gud försörjde Israels barn under ökenvandringen. De fick vad de behövde, men de som samlat för framtiden hade sedan ingenting kvar. Gud verkar idag, han verkar inte i förväg för morgondagen. Men han har lovat att finnas med oss även då.

Många är rädda för (eller övertygade om) att inte duga åt Gud. Att han inte vill ha med oss att göra. -av någon anledning. Vi kanske inte tror nog (som om vi skulle kunna prestera den tron själva). Kanske tycker vi att vårt liv inte stämmer med Guds krav på oss. När Jesus sa att han inte hade kommit för att upphäva lagen eller profeterna, utan fullborda,vad menade han då? Jo, när han dog på korset bar han våra brister, han var fullkomlig så det var inte för sina egna brister han dog. Han dog för dig och mig. Som det står i en psalm, ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.

Så det handlar inte om vad vi kan göra för Gud, utan vad vi låter honom göra för oss! Om jag inte tror nog då? Om vi bara tror tillräckligt för att vända oss till honom, är det tillräckligt.

Jag lämnar en länk idag som visar på hur lite det behövs för att Gud ska kunna göra stora saker i våra liv. Han har lovat att göra det, så även om det inte bara ”smäller till” när vi ber, så är svaret på väg.

http://www.junia.se/upptacklivet/173-du-har-max-tre-mder-kvar-att-leva.html

Hon var inte ens säker på att Jesus fanns!

 

 

 

 

 

Published in: on 21 februari, 2010 at 13:22  Comments (6)  

Näringen i bibeln

Jag har varit inne på böner och vikten av böner. Jag har också på slutet visat lite på hur Guds handlande är knutet till Hans eget ord. Vidare har jag försökt att ge bibelställen från olika delar av bibeln som på skilda sätt och med olika vinklingar visat på likartat innehåll.

I sista bloggen har jag också visat på ett bra sätt att förhålla sig till det man läser, väl medveten om att Gud inte bara har medverkat i biblens tillkomstprocess, utan även när vi läser den är aktiv i tilltalet. (I bruket, [in usum] som Luther säger).

Det finns två grundläggande sätt att förhålla sig till det man läser. Det ena är att man vill få ut något man själv vill ha och behöver och söker efter detta, eller man vill få fram beviset för att Bibeln i grunden är humbug. Kanske man tillhör en religiös riktning (jehovas vittnen är ett bra exempel, men det tycks mer eller mindre finnas överallt) där man försöker läsa in redan etablerad ”kunskap” i texten. Detta kallar vi för intolkning (eisegetik) och den ger föga för att förstå vad bibeln vill ge.

Det andra är när vi ödmjukt försöker förstå bibelns eget tilltal. Det är uttolkning (exegetik). Då får bibelordet vara vägledande för resultatet och vi uppmärksammar det jag nämnde i stycke två här.

Men hur ska vi då angripa den där ”tegelstenen” för att få ut nåt? Jag har pratat med folk som har läst bibeln en, två ja tre gånger, men verkar inte direkt imponerade. Snarare lite trötta. Det har jag inte svårt för att förstå.

Man ska läsa bibeln, och så kommer man till ett sådant här ställe:

1 Mos 4:17 Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.

1 Mos 4:18 Åt Hanok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metusael, och Metusael blev far till Lemek.

1 Mos 4:20 Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

1 Mos 4:22 Silla födde också en son, Tubal-Kain. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.

Oj, så trött man blir. Denna typ av ställen är inte helt ovanliga. Söker jag inte efter något speciellt, hoppar jag helt kallt över det.

Jag kommer mer till bibelns upplägg lite senare, men för den som vill börja någonstans utan att veta var, brukar jag rekommendera Johannesevangeliet. Dit återvänder jag ofta själv när jag behöver en stilla stund. Det finns alltid något nytt att upptäcka.

 

 

 

 

Published in: on 19 februari, 2010 at 11:08  Kommentera  

Om att idissla ordet!

Eftersom bibeln är bärare av Guds ord och ofta utlöser de krafter som är utlovade just genom bibeln, tänker jag ägna lite tid åt just detta med bibelläsning. Kanske annat också slinker mellan, jag vet inte. Jag ska försöka ta upp det utan att det ska bli för träaktigt.

Märkte ni hur jag uttryckte mig i första meningen ”utlöser de krafter som är utlovade…” Jag har lagt märke till att om man t.ex ska be för någon sjuk, så kan ett samtal om en bibelberättelse om hur Jesus helade sjuka, innan man ber, av någon anledning tyckas förstärka kraften i bönen. Jag misstänker att det beror på att den undergörande tron förstärks genom ett sådant samtal. (tron kommer i kraft av förkunnelsen och förkunnelsen i kraft av Guds ord)

Därför är detta avsnitt i mitt kommande bloggande viktigt för det jag vill säga.

I gårdagens bloggar som kan ha verkat lite svårtillgängliga, försökte jag att berätta hur bibelordet på ett speciellt sätt kommer till oss som ett tilltal från Gud själv. Att läsa bibeln handlar alltså inte i allmänhet om att lära sig något nytt, utan det handlar om att det man oftast redan har fattat i sitt förstånd ska komma ner i hjärtat och där bära frukt i kraft.

Det jag nu skriver har vi fått från de ”gamla fäderna”. Man talade om att ”idissla på ordet”. Då tänker man  spontant på hur de drömmande korna fridsamt och oupphörligt idisslar sin föda. Denna blid är mycket klargörande: det talar om ro, om helhjärtad uppmärksamhet, om tålmodigt bearbetande.

Detta sätt att läsa bibeln visar tydligt att det inte handlar om att läsa som om det vore en deckare av Jan Guillou. Ibland kan man läsa långa stycken med behållning, men ibland kan vi fastna vid ett stycke där vi upplever att ”något” (Gud) talar till oss på ett speciellt sätt och detta måste få ta den tid det behöver för att vi ska växa som andliga människor.

De som är vana vid meditation kommer till viss del att känna igen sig, men detta är inte meditation, utan ett sätt att stanna av inför Guds tilltal.

Published in: on 18 februari, 2010 at 18:36  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: