BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Gud hade sett på sin skapelse och sett att den var god. Dvs. Människorna var verkligen hans avbild. De litade på sin skapare och de var i grunden goda.

Sedan kom då syndafallet och de sveptes in i den fuktiga, gråa kalla dimma som skulle komma att behärska jorden. Människan kom att själv förstärka den ondes sabotage genom att det hjärta av värme och kärlek som Gud genom sin Ande hade blåst in i dem kallnade. Hjärtat förändrades alltmer till ett hjärta av sten. Kallt och hårt. Stenhjärtat såg bara till sitt eget. Sina egna lustar, och förströelser.

Noa hade kvar sitt varma hjärta av kött och blod. Man kan undra över hur Gud tänkte när han gav Noa order att bygga arken. Kanske var tanken att om de onda omkom genom vattnet, så skulle det växa upp ett nytt släkte, uppfostrat av en god man?

Men människans släkte var fortsatt ont och kallt i sitt hjärta. Hela GT genomsyras av detta i kontrast med den utlovade Messias. (Jesus)

Låt mig ge en liten liknelse. Tänk att du inom dig har en tronstol. Den som sitter på den bestämmer hur ditt liv kommer att gestalta sig. Du bestämmer själv vem som ska få sitta där. Du kan sätta dig själv, med dina styrkor och brister. Men när ditt ego får kontrollen blir det ju som det blir! Du kan aktivt bjuda in din mörka sida att sitta där, med dess konsekvenser. Som vi vet påverkar vi varandra, så mörkret sprider mörker. Ljuset sprider ljus.

Det hjälpte inte att Gud rensade bort ogräset, rötterna fanns ändå kvar. Även för de som bejakade det goda blev lidande och död en verklighet.

I Hesekiel får vi läsa om konsekvensen av att Fadern skulle sända sin son.

Hes 11:19
Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött,

Hes 36:26
Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.

När den Helige Ande skulle komma in i de som tog emot Jesus, skulle de också få del av Guds Ande. Detta på den första pingstdagen. Därigenom skulle det bli möjligt för de som tog mot Jesus att erhålla en spännande, ny tillvaro. Fylld av Guds kraft och med den ena foten på jorden och den andra i himmelen. [I världen, men inte av världen]

Långt borta från syndafallet, från syndens konsekvenser skulle Guds barn få leva därför att Jesus led för oss.

Jes 53:1
Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?

Jes 53:2
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

Jes 53:3
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

Jes 53:4
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Jes 53:5
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Jes 53:6
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.

Jes 53:7
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

Jes 53:8
Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?

Jes 53:9
Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.