En belöning

Till er som orkat igenom mina långa bloggar hittills

Jag fann en blogg av Sven-Erik Alhem som tidigare varit överåklagare. Han berättade om en sak jag mött så ofta under de år jag arbetade med döende människor.

Jag fick hans tillstånd att publicera den här:

Lättast att prata om döden har nog den som på den ena eller andra grunden är religiös och tror på ett bättre liv bortom det lite mer torftiga jordiska. Ett gift äldre par, Märta och Per, som på inte alltför långt avstånd var mina släktingar, lärde mig en del om detta. Per, som en gång sjöng min mormor till himlen vid hennes begravning, kom plötsligt en dag glädjestrålande till mig och berättade att Märta just hade gått hem och snart skulle han själv följa efter. Det var ett rakt dödsbud om Märta han så förnöjd förmedlade. Jag fascinerades av Pers positiva utstrålning som byggde på hans djupt religiösa tro. För honom var det uppenbarligen aldrig fråga om ett äktenskap bara här på jorden tills döden skilde makarna åt. Bara en kort tid därefter kallades också Per hem. Hans prognos visade sig vara riktig, och kanske var det hans intensiva längtan som bidrog till att det gick så fort. Hem till vad? För många av oss känns frågan berättigad. Men inte för Per….
  
Skaran själar som samlats under årtusendenas lopp måste ha hunnit bli oöverskådligt stor. För det livet är väl evigt på riktigt?

Min tro och min erfarnhet är att det är ”på riktigt” i allra högsta grad. Jag återger här en liknande händelse från mitt eget minne:

Jag har många gånger sett liknande saker. Alhem berättar ,  även om mannens egen övertygelse när de ska få gå ”hem”. Det fanns till och med en man som låg inför sitt yttersta och kom och gick i medvetande som döende människor ofta gör, för att till slut se ut som om döden var på full ingång. Så blev han plötsligt fullt medveten igen och berättade om hur han hade mött Kristus som  sänt honom åter. ”jag vill att du ska prata med nn och xx först”. Men klockan, och så nämnde han ett klockslag är allt klart. Nu minns jag inte det exakta, men det var på efterkvällen någon gång.
Hela hans familj fanns också där och si, de personer han nämnt dök upp! Vi fick lämna rummet och när de gått och vi kom in igen såg han så nöjd ut och hälsade via sin familj till ett antal personer. Så plötsligt tittar han upp mot hörnet och säger ser ni, nu kommer han! Bara han ”såg” eller vad det var han gjorde. I den stunden dog han. Alla tittade på klockorna. Det var på minuten.

 

Published in: on 4 februari, 2010 at 10:31  Comments (4)  

The URI to TrackBack this entry is: https://bibelnochverkligheten.net/2010/02/04/en-beloning/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Det finns många märkliga vittnesbörd av olika slag. Mycket märkligt trots att det är naturligt. Själv är jag tyst om mina på ett forum som detta.

    • Ja, det kan jag mycket väl förstå, men jag gjorde ett mycket medvetet val när jag påbörjade den här bloggen. Lite som en ”väktare på muren”. Då kan man inte hålla tyst, men försöka (om man kan) få det begripligt.

  2. kort och koncist är mitt recept, omöjlig att fälla i strid är mitt måtto, oavsett vad jag skriver om. Allegorier är min specialitet

    • Mening 1: Var jag för oprecis?Mening 2: Vore intressant att ta strid med dig någon gång!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: