Idag vill jag fortsätta lite på gårdagens blogg. Jag har tidigare pratat om den osynliga tillvaron och hur bibeln ser på den. Det händer både goda och dåliga saker i vår synliga tillvaro. De flesta, även troende människor verkar inte inse att det finns ett samband mellan de synliga skeenderna och vad som händer i den osynliga världen.
Från den första sekunden vi kommer till tro eller accepterar den tro vi har inom oss gäller alla löften som står i bibeln. Gud älskar och tar emot oss som vi är -rakt av. Men han har inte tänkt lämna oss där. Han villl lära oss det andliga livets lagar och utveckla oss för att finna ”vägen” och följa den. Vi kan finna en tankegång hos de katolska andliga fäderna som berättar om detta. ”Johannes av Korset” myntade uttrycket ”själens mörka natt”, som ofta används för att beskriva en fas av mörker och torka i en persons andliga liv tills vi fått öppnade ögon för den himmelska världens tillvaro och välsignelser. Det är mycket ”torka” under den fasen. Denna natt står i jämföresle med judarnas vandring i öknen till det utlovade landet. Denna fas orsakas av vår brist på förtröstan. Gud måste alltså lära oss vad det innebär att förtrösta på honom.
Sinai öken, den är inte stor direkt men det tog ”det utvalda folket” 40 år att passera den. [Wilfrid Stinnissen, en katolsk präst från Holland som nu verkar på Karmelitklostret i Glumsllöv har skrivit ett häfte som heter ”Den inre bönens väg”. Den finns fortfarande att köpa och jag återvänder ofta, ofta till denna skrift, för den beskriver den andliga vandringen och utvecklingen så klockrent)
Den undergörande förtröstan på Jesus är alltså inte ett beslut, utan något som Gud lär oss genom ”trial and error”. Så det är en läxa som måste läras. Vi får så länge vi vill den praktiska hjälp och vägledning vi behöver från Gud själv, men vi måste inse att det är därifrån prövningarna kommer. Israels barn skulle långt tidigare ha kommit fram till löftets land om inte deras fruktan och tvivel hindrat eller försenat. Kom ihåg att tvivel och/eller fruktan hindrar och försenar.
Om vi bara kunde se klart! Då skulle vi förstå. De flesta av oss har mycket att lära när det gäller att förjaga fruktan och vinna frid.
Jesus dog ju inte bara för våra synder, han dog också för att rädda oss undan tvivel och bekymmer, han dog för hela människan. För kroppen till helande, för själen till befrielse, från fruktan till frid,och för vårt kalla inre som har givit oss ett kallt, hårt hjärta, liksom av sten. Den Helige Ande tinar vårt hårdfrusna inre.
Detta är trons innersta väsen. Vill vi ha det? Ja eller nej?
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 