BIBELN OCH VERKLIGHETEN

”Igår lovade jag närma mig frågan om medveten Gudskontakt. Nu när jag satte mig ner för att skriva kände jag hjäääälp, vad har jag lovat? Vad som känns lätt och självklart den ena dagen, kan kännas oöverstigligt den andra.

Men det är klart, om jag ska gå till Kina börjar ju resan med det första steget. Så vi fål väl börja här. Ett vanligt ord när det gäller att leva med Gud är ordet tro som vi så felaktigt samman kopplar med en känsla. Tro skapar trygghet, men den är inte trygghet.

Jesus hade tro, men det står om honom när han bad i örtagården inför sin korsfästelse:

”Luk 22:44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.”

Han visste vad som var på väg, han visste att han snart (på korset) skulle tappa kontakten med Fadern eftersom han skulle bära allas vår synd, sjukdomar och trasighet. Som han ropade på korset, ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!” Jesus visste vad som var på gång och det visar att kunskap ofta är en orsak till oro och ångest. (Även inbillad kunskap) Så tro är inte heller kunskap!

Paulus skriver: Hebr 11:1 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.

Men om vi ser det här och nu, så är det ju inte tro längre, då är det kunskap. Tron är inte kunskap. Övertygelsen är inte heller kunskap. Hur många gånger har vi inte sett folk diskutera utifrån en övertygelse, men de har fel, fel, fel…. många måste backa och skämmas.

Så övertygelsen måste ha sin rot någonstans ifrån, från något ställe som verkligen kan göra övertygelsen sann. Här kommer bibelordet in:

Rom 10:14 ”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Rom 10:15 Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.”

Alltså gäller följande:

Rom 10:17 ” Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord”.

Men vad är det som kommer till? Kunskap? Viss sort! Känslor? Ibland! Övertygelse? Stundom! Men om inte tro vare sig är kunskap, känslor eller övertygelse, vad är det då?

Tro kommer sig av allt vi tar in lite mer regelbundet. Om vi läser i de svenska tidningarna mer regelbundet får vi en övertygelse om att våldet tilltar överallt, klimatuppvärmningen håller på, mycket pengar är viktigt etcetera. Det sätter sig djupt inom oss och påverkar vårt livsbeteende.

Men det är ju inte tro på Gud. Samma princip gäller i vårt andliga studium. Medvetenheten om Guds närvaro genom läsningen är nödvändig för att vår trosflamma ska kunna hållas levande.

Man kan särskilt i vår tid med all rätt betvivla äktheten i den människas böneliv som inte ger det näring genom en trogen och regelbunden kontakt med bibeln.

.