Hur svårt är det inte när en nära dör

Igår när jag hade skrivit min blogg, fortsatte mitt inre att komma med tankar och känslor. Döden, hur smärtsam är den inte för den som blir kvar? Vi kan inte se in på ”den andra sidan”. Kvar blir bara en känsla av ensamhet, minnessaker att städa undan och en känsla av tomhet. Minnen som måste hanteras och en känsla av att man sett slutet.

Därför reagerar vi så mycket mot berättelserna i bibeln där folk dör av skäl vi inte fattar. Men för Gud finns inte den gränsen. Det blir liksom bara en flyttningsorder.

Luk 20:37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren ”Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud”.
Luk 20:38 Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla.”

Det är inte bara Gud, Jesus och änglarna som möter oss vid nattvardsbordet. Miljontals av våra nära och kära, de som kommit och gått finns där för att möta oss och kalla oss till en evig samvaro.

Men dock!

Vi väljer väg. Vill vi leva för oss själva blir det vår egen kraft och svaghet som avgör resmålet. Förnekar vi Gud eller tar avstånd, så kommer övergången att bli åt andra håll. Det är inte så att vår evighetsgemenskap avgörs först vid dödens tröskel, utan den vi valt att tjäna här, kommer vi att fortsätta att tjäna i evigheten.

Det handlar inte heller om den svaga eller starka tron, det handlar om vårt inre vägval och kompassriktning.

Nu tänker någon straff! Men straffet har ju Jesus redan burit! Det enda vi behöver göra är att välja ressällskap!

 

 

 

 

 

Published in: on 13 februari, 2010 at 14:11  Comments (4)  
%d bloggare gillar detta: