När Jesus för sista gången träffade lärljungarna innan han togs upp till himlen kan vi läsa i Markus kap 16 som är det sista kapitlet där:
”17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor.
18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.”
19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det”
Detta är en intrressant utsaga både för de som är troende eller de som inte är detta. Särskilt apostlagärningarna är fyllda med berättelser om hur lärljungarna åtföljdes av tecken och under. Men i den text jag här citerat var det ordet som var bärare av dessa tecken.
Detta är viktigt, eftersom vi ser så många kraftlösa församlingar, kraftlösa kristna. Ja, kraftlösa så till den grad att folk pekar finger. Helt korrekt, många ber –men det händer ju ingenting.
Så något viktigt: Bönelivet är ingenting annat än Jesu ständiga tillväxt i en människas väsen. (Nu talar jag inte om enstaka böner, utan om bönen som en livsgemenskap med Kristus. Bönen, det tillstånd där himlen öppnas och de himmelska makterna kommer oss till mötes) Men varför är vi då så fattiga i anden? Vi ber och ber, men vi fylls liksom aldrig riktigt på. Vad fattas? Vi kan ha fattat vad som står i Bibeln med vårt förstånd, men här gäller det att fatta det med hjärtat. Att ta in. Att låta ordet bli en del av en själv.
Ska man läsa hela dan? Totalt genomindoktrinerad? En daglig halvtimme kanske kan vara lämplig för denna andliga läsning. Den som säger sig inte kunna finna denna halvtimma bevisar snarare att han/hon inte värdesätter den andliga läsningen eller åtminstone inte finner den nödvändig.
För de saker vi anser nödvändiga finner vi alltid tid.Vi har tid för att äta och sova, de flesta av oss har nu för tiden en stund för att se på TV, att sitta vid datorn eller att kika i ett raklamblad.
Utan att avsätta denna tid kan inte Gud bekräfta ordet genom de tecken som åtföljer det i våra liv. För det finns ju inte där!
I nästa blogg vill jag berätta om en man som tog detta på allvar och vars liv förvandlades och inte bare det, utan för stora skaror omkring.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
bra att skriva om bön, att ta sig tid är viktigt för uppbyggnad som du säger. Man kan ju inte bara leva på panikböner.Antar att du skall ta upp David Wilkerson (ler) Det är bra tycker jag
*ler*Det är redan inlagt!