BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Jag vill här berätta om en man jag har ett oerhört stort förtroende för, David Wilkersson. Det finns en bloggare som berättar ur en av hans böcker som jag kommer att nämna lite om här som har gripit mig mycket.

Första gången jag stötte på ett verk av Wilkersson var när jag läste en självbiografisk bok som heter ”Korset och stiletten” Den kom ut på Evangelipress 1988. (se Wikipedia) Den har också filmats. Filmen har jag däremot inte sett. Boken är generellt välskriven, men vad som grep mig mest var hur han berättade om hur hans kallelse kom till.

En kväll satt han vid TVn och upptäckte att han inte kunde fokusera på programmet. Tankarna kom och gick. Han började fundera på hur mycket tid han egentligen spenderade vid denna TV. Ja, två timmar om kvällen, 14 timmar i veckan. Så dök det upp i huvudet: vad skulle hända om jag ägnade den tiden åt Herren istället? Kanske jag ska sälja TV´n? Så han bad till Gud om ett tacken, detta fick han, TV´n såldes och han påbörjade sina kvällstider med bibeln och bön. (Eftersom jag som person har svårt att lita på vad folk ”bara” säger, så fick jag kontakt med en pastor jag kände och som var närmare bekant med Wilkersson. Jag frågade lite försåtligt kring detta och fick rakt på sak ett svar som helt stämde med det som skrivits i boken.) Likaså fick jag verifierat att hans andliga kraft synbarligen hade förändrats ett tag efter detta. Därefter påbörjade han ett missionsarbete i New Yorks undre värld som beskrivs i den bok jag nu nämnt.

Han har givit ut ett antal böcker, de flesta självbiografiska. Så vitt jag vet är det bara en som inte kan beskrivas så. Den heter ”Synen” och kom ut i början på 70-talet. Någon gång i början på 80-talet köpte jag och läste den. Jag betraktade innehållet så utopistiskt att jag bara satte den i bokhyllan igen. Dock blev jag oroad. När jag kom till tro igen för några år sedan läste jag den igen och fann till min förvåning att mycket av det jag skrinlagt redan hade skett.

Sedan har jag vid två tillfällen träffat Wilkersson en gång helt kort och sedan möttes vi vid en lunch. Så jag hade ju ett helt annat förtroende för honom sedan därefter.

Jag ser en utveckling i tillvaron som mycket väl skulle kunna utmynna i det han skriver i de sista kapitlen i boken.

Hur kommer detta sig?

Min uppfattning är att detta startade när han tog sig tid att avsätta för en påverkan av den Högste! Vad skulle inte kunna hända om vi alla tog oss den tiden? Saker som vi inte kan betrakta som synd, men som stjäl vår tid, hindrar oss från att verkligen uppleva hur Gud bekräftar sitt ord där vi går fram.

En sak har blivit klar för mig. Många vi har i kyrkbänkarna idag kommer att gå på som vanligt och inte ha olja nog i lamporna när Mästaren kommer. Likaså kommer många som idag känner sig tomma och ångestfyllda inför framtiden att ta tillvara det erbjudande som ges och få uppleva den Gudomliga kraften.