Eftersom bibeln är bärare av Guds ord och ofta utlöser de krafter som är utlovade just genom bibeln, tänker jag ägna lite tid åt just detta med bibelläsning. Kanske annat också slinker mellan, jag vet inte. Jag ska försöka ta upp det utan att det ska bli för träaktigt.
Märkte ni hur jag uttryckte mig i första meningen ”utlöser de krafter som är utlovade…” Jag har lagt märke till att om man t.ex ska be för någon sjuk, så kan ett samtal om en bibelberättelse om hur Jesus helade sjuka, innan man ber, av någon anledning tyckas förstärka kraften i bönen. Jag misstänker att det beror på att den undergörande tron förstärks genom ett sådant samtal. (tron kommer i kraft av förkunnelsen och förkunnelsen i kraft av Guds ord)
Därför är detta avsnitt i mitt kommande bloggande viktigt för det jag vill säga.
I gårdagens bloggar som kan ha verkat lite svårtillgängliga, försökte jag att berätta hur bibelordet på ett speciellt sätt kommer till oss som ett tilltal från Gud själv. Att läsa bibeln handlar alltså inte i allmänhet om att lära sig något nytt, utan det handlar om att det man oftast redan har fattat i sitt förstånd ska komma ner i hjärtat och där bära frukt i kraft.
Det jag nu skriver har vi fått från de ”gamla fäderna”. Man talade om att ”idissla på ordet”. Då tänker man spontant på hur de drömmande korna fridsamt och oupphörligt idisslar sin föda. Denna blid är mycket klargörande: det talar om ro, om helhjärtad uppmärksamhet, om tålmodigt bearbetande.
Detta sätt att läsa bibeln visar tydligt att det inte handlar om att läsa som om det vore en deckare av Jan Guillou. Ibland kan man läsa långa stycken med behållning, men ibland kan vi fastna vid ett stycke där vi upplever att ”något” (Gud) talar till oss på ett speciellt sätt och detta måste få ta den tid det behöver för att vi ska växa som andliga människor.
De som är vana vid meditation kommer till viss del att känna igen sig, men detta är inte meditation, utan ett sätt att stanna av inför Guds tilltal.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera