Efter alla om har skrivit svar eller ”snack” på mina inlägg börjar jag inse att mycket av det jag skriver har ett visst allmänintresse. Så läs gärna igenom andras svar och tankar och tänk igenom dem. Kommentera sedan jättegärna. Så långt jag kan ska jag svara. Om ni funderar på något som ni inte vill ha ut på bloggen, så lovar jag att bara svara er personligen.
Som ni förmodligen redan har förstått, så fungerar bibelns tillvaro och vår jordiska på två helt olika sätt.
Det vi kallar naturligt hör ihop med de begränsningar som tillvaron på jorden ger. Sjukdomar av alla de slag löser sig genom de föresvarsmekanismer vi har i kroppen. Om de inte fungerar, är vi sålda åt förgängelsen. Om de fungerar förstår vi varför, och känner oss trygga vid detta.
Men om de inte fungerar ser vi Gud bara som en nödlösning. Bönen blir den sista nödlösningen! Inte en Guds lösning. Hur många av oss känner inte igen uttrycket när livet är hotat: ”Då får vi hoppas och be”! Men inte säger bibeln ”hoppas” och be! I Mark. 11:24 läser vi ”Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”
Då är vi tillbaks till frågan om tro! Vi kan inte suggerera fram tro. Den kommer genom att vi läser bibeln med förväntan! Om vi tackar och förväntar oss att Jesus kommer att ge oss det vi behöver och kan förvänta oss att detta kommer att ske, så blir behovet uppfyllt på ett eller annat sätt!
Här vill jag säga, ”Matt 6:27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?” Du tappar bara mark!
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Jag upplever själv att jag har svårt att ”förvänta mig” svar på mina böner när jag är som svagast i min tro och skulle behöva bönesvaren som bäst… Jag upplever dock att Gud ibland reducerar min egen förmåga att lösa problem (var t.ex. väldigt sjuk nyligen och kunde inget göra själv) för att tvinga mig att lita på honom och sedan se hans storhet. På så sätt hjälper Gud oss att öka vår tro och tacksamhet även om det är jobbigt i stunden!
Tänk om det är tvärtom mot hur du resonerar. -Inte att Gud reducerar vår förmåga- utan att så länge vi tycker att vi kan pilla själva och lösa våra problem, sliter vi helt enkelt själva med att fixa läget, och då gör vi Gud antingen mindre, eller också glömmer vi av att lite på hans makt och kärlek.