BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Till att börja med måste jag säga att frågan kring Jesaja 53 är en slags motsvarighet i GT till Jesu födelse och uppväxt i NT. Det är samma händelse som beskrivs och med samma auktoritet.

Enligt den tidens sätt att se det har händelsen redan inträffat i och med att profeten har uttalat den. Aspekten med avseende på händelsen i tid är inte avgörande.

Om jag säger ”du ska få del av mina pengar när jag gjort mitt bokslut”, Så ligger det i vårt sätt att vara att det finns ett outtalat ”kanske”.  Därför ligger det alltid en outtalad tveksamhet i hur vi ska uppfatta de profetior som vi läser om i bibeln.  När Gud säger det genom sin profet har det, trots att tiden ännu inte har gått i uppfyllelse redan skett. Så säkra är Guds löften. I Guds värld (i den andliga världen) är det vi kallar tid relativ. Tänk på hur det beskrivs när Jesus föddes, det var ingen som sa ”år 0”! Utan man utgick från regeringslängder eller andra större historiska händelser när man skulle ange en händelse:

”Luk 2:1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

Luk 2:2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius* var landshövding över Syrien.

Luk 2:3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

Luk 2:4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit

Luk 2:5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.

Luk 2:6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.

Luk 2:7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget”

Vi kallar det ”uppfyllelse av en profetia” när detta skedde, och med detta menar vi att Jesajas profetia blev uppfylld i verkligheten. Sanningen är att den hade varit verklighet hela tiden! DET SOM HÄNDE VAR BARA UPPFYLLELSEN I VÅR TILLVARO AV DET SOM SKAPADES NÄR PROFETEN UTTALADE DET. Så Jesaja profetia var bara en uttalad proklamation av vad Gud redan hade bestämt och fastställt.

[Jag väljer här en annan översättning, närmare vårt språkbruk när jag citerar samma text från Jesaja. [ur InterSkrifts ”Levande Bibeln] 53:1 ”Min tjänare [Jesus] ska ha framgång. Han ska bli högt uppsatt.  Ändå ska många bli förvånade när de får se honom. –ja, till och med främmande folk och deras kungar. De ska stå fullständigt främmande inför honom, för de ska se och förstå vad ingen har talat om för demtidigare. De ska se min tjänare [Jesus] slagen och blödande, så vanställd att man ska ha svårt att se att det är en människa. På det sättet ska han rena alla nationer.]

 Detta hänger ihop.

Hela bibeln från början till slut handlar  genom alla händelser och berättelser hur Gud vill rädda sin skapelse och vad som händer om människorna vill gå sin egen väg. Allt pekar mot Kristus som tillvarons avslut liksom han i Joh 1:1 omtalas som en del av tillvarons tillkomst. Det är starten.

”Upp 1:7 Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen.

Upp 1:8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.”

I versen 1:8 omtalas Jesus som a och o (början och slutet) och i versen 1:7 ser vi tydligt att det är Jesus det handlar om!