Sanning eller fabler?

Innan jag fortsätter på svaret till Maggies kommentar finns det en viktig fråga att ta tag i. Hur kan man veta att detta inte bara är ord, floskler eller påståenden utan substans och alltså mer eller mindre sagobetonat? 

Bibeln beskriver Jesus definitivt som…

1. Den som var! I Joh 1: 1-3 står står det en bakgrundsbeskrivning.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.”

För den som tycker att det är lite luddigt,  Inom klammer ligger mina kommentarer:

Joh 17:5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.[Jesus var alltså med redan i skapelsen]

1 Kor 8:6 så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

Kol 1:16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga [Jämför med underrubriken jag har valt till hela bloggen!], tronfurstar [Änglar] och herradömen, makter och väldigheter.[Änglar med olika uppgifter, och i olika ordningar. Allt ifrån tronänglarna som är tre till antalet och vidare till våra skyddsänglar. Även de fallna änglarna räknas hit] Allt är skapat genom honom och till honom. [Jesus var som en del av Gudomen delaktig i skapelsen före allt annat]

Hebr 1:2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen.

2. den som skulle komma:

Jes 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel. [Namnet Immanuel betyder ”Gud med oss”]

3. den som vandrade på jorden. Här hänvisar jag till hela NT, samt till en del icke-kristna källor.

Plinius d.y, romersk ståthållare i Mindre Asien. Han frågade kejsar Trajanus, hur han skulle förfara med ”en församling som dyrkar en Kristus som Gud” och inte ville offra åt kejsaren.

Tacitus en romersk historieskrivare skriver i sina ”Annales” omkring år 115  om Roms brand under kejsaren Nero (64) som beskyllde judarna som beskyllde ”kristianer”. ”Kristus, varifrån namnet ”kristianer” härstammar, har under Tiberius’ regeringstid blivit avrättad genom landshövdingen Pontius Pilatus. Men den för ögonblicket kuvade vidskepelsen kom fram igen inte bara i Judeen, där den hade uppstått, utan även i Rom, dit alla råa och skamliga ting sammanströmmar och där de finner bifall”. Suetonius, en hög ämbetsman på 120-talet under kejsaren Trajanus berättar om oroligheter bland judarna i Rom ”på anstiftande av Chrestus”. Flavius Josefus, den judiske historieskrivaren i romersk tjänst (37-97), skriver i sitt verk ”Det judiska kriget”: ”Jesus, en vis människa, om man får kalla honom så … gjorde uppseendeväckande verk … dömd till döden på korset … visade sig efter tre dagar … de kristnas sekt finns ännu idag.” Han talar också om Jakobs [Jesu brors] avrättning, ”en broder till Jesus som kallas Kristus”.

Från 200-talet förekom fler anspelningar på Kristus och de kristna. Tonen blev fränare i och med att de kristna fick större betydelse. Celsus, en grekisk filosof omkring 180 anför i sina ”Sanningsord” en rad argument mot kristendomen. Men han förutsätter Jesus som en historisk person.

Så långt Jesus. Men modern forskning i antik historia är lika övertygande när det gäller GT som var avgörande för de berättelser som gäller folkvandringar, släkten och släktled som var ytterst noggrant angivna för att de ansågs mycket viktiga som när det gällde Jesu liv.  Lägg märke till att släktleden alltid angavs utifrån fädernet.

Vidare angav speciellt de apokryfiska böckerna Första och Andra Mackabeerboken, som berättar om Alexander den store och följderna av hans rike, kan klassifieras som historieskrivning. Historien hade för hebréerna en mycket viktigare roll än för grekerna. Det som alldeles speciellt skiljer israeliternas historia från andra folks historia är att deras historia sammanfaller med en universell historia. Gamla testamentet berättar inte bara om hur Herren leder sitt utvalda folk, utan även om hela mänsklighetens öde. Jämfört med den kristna frälsningshistorien är judarnas heliga historia inomvärldslig. Till skillnad från andra samtida folk hade det gamlatestamentliga Israel en skriven historia. I Gamla testamentet anges ställvis exakta dateringar, vilket har betecknats som kännetecknande för (vetenskaplig) historia till skillnad från legender.

Jag nöjer mig här eftersom den antika historien är gigantisk och till största delen verifierad. Så de svar jag i fortsättningen ger Maggie bygger inte på fabler, utan till största delen på verifierad historiskt nedtecknad verklighetsbeskrivning även i dagens syn på hur verifierad historik ska presenteras.

I annat fall vore mina svar värdelösa.

Published in: on 2 mars, 2010 at 20:22  Kommentera  

Varför vi kallar det återlösning?

När han lämnade lärljungarna sa han: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden, likadan makt ger jag nu åt erNu hade det gått i en cirkel. Den makt som hade uppväckte Jesus från det döda gavs nu åt dem som trodde på honom, men för att kunna tillgodogöra sig den makten handlar det om att ta del av Jesu ord och be hnom om den kraften som han var bärare av.

”Jag skulle dock gärna se en förklaring på Jesaja förutsägelse om Jesus, cirkeln som sluts, och mer handgripligt vad Jesu makt som förts vidare kan innebära, samt – framför allt – hur Satan verkar i världen, HUR han använder våra svagheter, och hur vi kan undvika hans ”uppslukande”. ”

Här kommer ett svar på den andra av dina frågor, Maggie.

” cirkeln som sluts,”

Uttrycket finns i  ”Satan är ingen tankeläsare” Och hänvisar tillbaks till ett stycke i inlägget ”SÅ VEM BESTÄMMER DÅ”? Jag är lessen att det blev rörigt, men jag får försöka att tydliggöra saken nu.

Det hela handlar om hur jorden hanteras och vem som kan ta de egentliga besluten. Så ”cirkeln” handlar om ”vem som bestämmer”.

I 1 Mos 1:a och 2:a kapitlet är det helt klart att det är Gud som för befälet. Ingen annan. Likaså framkommer det helt klart att skapelsen och vad den ledde till var GOD. Den var en del av Gud själv.

När Jesus ber i” Joh 17:5  Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till,” framkommer det med all önskvärdig  tydlighet att Jesus fanns till före skapelsen och var med i hela detta skeende. (Jfr. Joh 1:1)

Redan i 1 Mos 3:1-13 kom syndafallet att berättas, liksom dess konsekvenser. Ormen som det här står talas om är helt uppenbart liktydig med satan.

Eftersom en annan (ofta bortglömd händelse ) att änglarna blev till (föddes) före människan och därför är de skapade, inga gudar. Om vi läser i Hes 28:13-15 syns detta tydligt. Detta framkommer på många ställen i GT.

Hes 28:11

HERRENS ord kom till mig. Han sade:

Hes 28:12

”Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus [min kommentar: I bibeln betecknas beslutsfattare och områden som kungar, men man avser änglar som nedan], och säg till honom: Så säger Herren: Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet. [Detta är ingen människa i vanlig mening, utan en ängel]

Hes 28:13

I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades. [Se ovan]

Hes 28:14

Du var en smord, beskyddande kerub [”keruber” var tronänglar som stod närmast Gud i makt och härlighet], och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar

Hes 28:15

Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.” […orättfärdighet, detta var satans förfall, och efter detta också den som kallas ormen]

I den stund människan avstod från Guds önskan att inte ge sig på trädet mitt i örtagården och hellre följde satan (ormen), hade de tagit avstånd från Gud blev människan allt framöver en efterföljare till helvetets makter, och ondskan ett faktum.

Nu var det satan som fick makten över skapelsen som människan hade fått av Gud.

Detta fortgick tills dess att Jesus bröt sönder satans makt över människosläktet när han tog på sig människans fall som hände i Eden och tog det straffet på sig.

Innan Jesus uppstod var människan maktlös inför satans påhitt. Men nu var han utkastad och Jesus gav den makten åter till de människor som ville ha den och tillbad honom. Människan fick alltså makten åter över sitt liv. (…och död)

I morgon ska jag slutföra resonemanget kring När han lämnade lärljungarna och sa: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden, likadan makt ger jag nu åt erNu hade det gått i en cirkel, från Gud till människan till satan, till Jesus och till den tillbedjande församlingen.

För att det inte ska bli för långt måste jag ta det i bitar. Frågor? Det är bara att komma. Kan jag, så svarar jag!

Published in: on 2 mars, 2010 at 17:10  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: