BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Innan jag fortsätter på svaret till Maggies kommentar finns det en viktig fråga att ta tag i. Hur kan man veta att detta inte bara är ord, floskler eller påståenden utan substans och alltså mer eller mindre sagobetonat? 

Bibeln beskriver Jesus definitivt som…

1. Den som var! I Joh 1: 1-3 står står det en bakgrundsbeskrivning.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.”

För den som tycker att det är lite luddigt,  Inom klammer ligger mina kommentarer:

Joh 17:5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.[Jesus var alltså med redan i skapelsen]

1 Kor 8:6 så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

Kol 1:16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga [Jämför med underrubriken jag har valt till hela bloggen!], tronfurstar [Änglar] och herradömen, makter och väldigheter.[Änglar med olika uppgifter, och i olika ordningar. Allt ifrån tronänglarna som är tre till antalet och vidare till våra skyddsänglar. Även de fallna änglarna räknas hit] Allt är skapat genom honom och till honom. [Jesus var som en del av Gudomen delaktig i skapelsen före allt annat]

Hebr 1:2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen.

2. den som skulle komma:

Jes 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel. [Namnet Immanuel betyder ”Gud med oss”]

3. den som vandrade på jorden. Här hänvisar jag till hela NT, samt till en del icke-kristna källor.

Plinius d.y, romersk ståthållare i Mindre Asien. Han frågade kejsar Trajanus, hur han skulle förfara med ”en församling som dyrkar en Kristus som Gud” och inte ville offra åt kejsaren.

Tacitus en romersk historieskrivare skriver i sina ”Annales” omkring år 115  om Roms brand under kejsaren Nero (64) som beskyllde judarna som beskyllde ”kristianer”. ”Kristus, varifrån namnet ”kristianer” härstammar, har under Tiberius’ regeringstid blivit avrättad genom landshövdingen Pontius Pilatus. Men den för ögonblicket kuvade vidskepelsen kom fram igen inte bara i Judeen, där den hade uppstått, utan även i Rom, dit alla råa och skamliga ting sammanströmmar och där de finner bifall”. Suetonius, en hög ämbetsman på 120-talet under kejsaren Trajanus berättar om oroligheter bland judarna i Rom ”på anstiftande av Chrestus”. Flavius Josefus, den judiske historieskrivaren i romersk tjänst (37-97), skriver i sitt verk ”Det judiska kriget”: ”Jesus, en vis människa, om man får kalla honom så … gjorde uppseendeväckande verk … dömd till döden på korset … visade sig efter tre dagar … de kristnas sekt finns ännu idag.” Han talar också om Jakobs [Jesu brors] avrättning, ”en broder till Jesus som kallas Kristus”.

Från 200-talet förekom fler anspelningar på Kristus och de kristna. Tonen blev fränare i och med att de kristna fick större betydelse. Celsus, en grekisk filosof omkring 180 anför i sina ”Sanningsord” en rad argument mot kristendomen. Men han förutsätter Jesus som en historisk person.

Så långt Jesus. Men modern forskning i antik historia är lika övertygande när det gäller GT som var avgörande för de berättelser som gäller folkvandringar, släkten och släktled som var ytterst noggrant angivna för att de ansågs mycket viktiga som när det gällde Jesu liv.  Lägg märke till att släktleden alltid angavs utifrån fädernet.

Vidare angav speciellt de apokryfiska böckerna Första och Andra Mackabeerboken, som berättar om Alexander den store och följderna av hans rike, kan klassifieras som historieskrivning. Historien hade för hebréerna en mycket viktigare roll än för grekerna. Det som alldeles speciellt skiljer israeliternas historia från andra folks historia är att deras historia sammanfaller med en universell historia. Gamla testamentet berättar inte bara om hur Herren leder sitt utvalda folk, utan även om hela mänsklighetens öde. Jämfört med den kristna frälsningshistorien är judarnas heliga historia inomvärldslig. Till skillnad från andra samtida folk hade det gamlatestamentliga Israel en skriven historia. I Gamla testamentet anges ställvis exakta dateringar, vilket har betecknats som kännetecknande för (vetenskaplig) historia till skillnad från legender.

Jag nöjer mig här eftersom den antika historien är gigantisk och till största delen verifierad. Så de svar jag i fortsättningen ger Maggie bygger inte på fabler, utan till största delen på verifierad historiskt nedtecknad verklighetsbeskrivning även i dagens syn på hur verifierad historik ska presenteras.

I annat fall vore mina svar värdelösa.