Hur vemodet lägrade sig efter Jesu död

När jag tittade efter på vad jag hade skrivit senast, kom jag att tänka på en sak ur Joh 21. Situationen beskrivs lite vemodig, lärljungarna hade tappat sina upplevelser och sina drömmar om en framtid. De hade börjat fiska igen.

Allt var liksom förut, innan de lärt känna Jesus.

Så står han på stranden utan att de kände igen honom. Där hade han gjort i ordning en glödbädd, bröd och grillad fisk (mums). Han uppenbarade sig med kärlek! Hur glad skulle han inte vara att få ge sina lärljungar dels vad de behövde, och dels få visa sin omsorg. 

Det vi ser här är Jesu väsen. Omtanke och omsorg till dem som längtar och behöver!

Om du struntar i det, så sluta läsa, men om du känner någon form av tomhet och behov, så prova mina ”recept”.

Den som söker ska finna (eller bli funnen)!

Published in: on 10 mars, 2010 at 12:02  Kommentera  

En kärleksförklaring

När vi håller på att bygga upp en vänskap, håller vi ju inte på med att gnata ut den andra människan. Inte heller sitter vi stilla och blir sura för att h*n aldrig hör av sig.

Det handlar ju om en form av samverkan. De flesta av oss tänker kring den som det gäller, funderar på vad han eller hon gillar. Vad som kan vara trevligt när vi ska träffas osv.

På samma sätt vill Gud ha en vänskap i samverkan. Vi får öva oss i att tänka på hans närhet, för han är alltid nära. Öva oss i bön och läsa det som tilltalar oss i bibeln. Då får vi se, ibland fortare ibland mer trögt att våra böner och behov blir besvarade.

Det här skriver jag för att få visa på att det jag skrivit hittills inte kan ses som en novell eller en historiebok, utan en kärleksförklaring från Herren..

Det handlar om att öva sig i att vara nära Herren.

Published in: on 10 mars, 2010 at 09:28  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: