Det finns skäl till att det är på det sätt som jag beskrivit. För att tron ska fungera måste människan vara nära kopplad till den himmelska tillvaron.
1. Den värld vi lever i och som våra kroppar är ”byggda för” har en utveckling. För att kunna fungera i denna värld måste vi utvecklas som människor under lång tid. Vi föds, lär oss att känna igen ansikten och skilja på främmande och kända. Vi lär oss av med blöjbehov, lär oss att gå, lär oss att tala, att fungera i ett socialt sammanhang och så vidare. Detta tar tid. närmare 18 år.
2. Tror ni att den tid vi behöver för att fungera i det andliga livet är mindre krävande för att vi ska kunna fungera? Desto längre vi vill komma för att Jesu ande ska kunna fungera fullt ut ifrån hans löften, desto mer komplex blir fostran. Det var den jag talade om i mitt förra inlägg. Känslan av en längtande tomhet [”natten”] är i grunden en kallelse till något nytt och stort!
Som jämförelse kan jag nämna att de fyrtio åren i öknen för Israels folk var en fostran för det som skulle komma.
Johannes döparen drog sig som mycket ung tillbaka i öknen, där han ”växte till och blev stark i anden”! Återigen! Denna andliga tillväxt innan framträdandet.
Jesus, var i öknen i fyrtio dagar och blev då frestad av djävulen strax före sitt framtrödande. (återigen detta ”40”)
Tror vi, att vi kan utvecklas andligt utan en tid i frestelse och tomhet innan vi är färdiga att verka? Att vi kan hoppa över det som var nödvändigt för Jesus innan han kunde skrida till verket?
Så om det kan kännas tungt och tomt, var vid gott mod och håll fast vid det du har så kommer också du få se Guds under och beskydd!
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera