Senaste dagarna har jag upplevt det allt tyngre att komma till skott när det gäller inläggen i den här bloggen. Det är som om jag har varit överfallen av en tomhet i tron. Som en tystnad som har lägrat sig inom mig. Hur ska det då i den situationen gå att öppet visa på en glädjens gemenskap med Gud?
Men jag ville ju så gärna, och jag vill fortfarande, för det är så mycket som bor inom mig och som jag skulle vilja berätta om och ge er alla av!
Så kom en tanke! Detta är ju något alla behöver få känna till. Ingen som är ute på promenad går bara på topparna. Ibland är vi nere i dalen, och ibland rent av nere i något mörkt och svårgenomträngligt. Så går vägen uppåt igen, mot nya vyer och nya insikter. Innan vi kommer upp på topparna och möter Guds närhet och värme tycks resan gå som tyngst.
Jag har nämnt om Johannes av Korset tidigare. jag tycker att han beskriver detta på ett bra sätt. De flesta människor som är inne i en andlig utvecklingsproces går förr eller senare genom stadier… tunga stadier. Det är en naturlig del av den andliga utvecklingen, och får inte ses som något som måste undvikas eller förbigås. Tvärtom! Att gå igenom sådana stadier är nödvändigt för att vi ska få livsglädjen tillsammans med Gud igen.
Det är en reningsprocess, men så svår att att uppleva och gå igenom! Tiden i den tunga delen av resan tvingar oss att med stillhet leva i bibeln, och med en skakig förtröstan närma oss Gud.
När jag började tänka på det här, slog det mig med kraft. Har jag inte gått igenom detta? …Jaa. Lever jag inte i Guds närhet? …Jaaa. Men det kommer aldrig att finnas en punkt där jag som människa kan säga att ”jag har allt”.
Att finna Gud, att leva med honom, tron, upplevelsen av hans kraft… allt detta är en resa. Men vi skulle aldrig orka igenom allt på en enda gång. Därför återkommer mörkret av och till.
Sökandet och tvivlen är inte en brist på tro. Det är en del av den levande och fungerande tron. Det är bara den som säger sig tro och aldrig tvivlar som jag börjar bli fundersam hur det står till. Liksom ett slut att söka eftersom han redan tror sig ha alla svaren.
Därför måste jag dela med mig också av detta om jag ärligt vill berätta om tron och trons väsen.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
tron är som en förhoppning.förhoppningar är inte säkra kortur desparation kommer hoppet, det är som man säger är det sista som överger människan.tron kommer ifrån avsaknaden av vetskapvarför famlar människan i mörker?är det någon som avsiktigt gjort oss icke vetande via dna inkodning, avsaknad av hjärnsynapser, blockerade av högre mentala och emotionella dimensioner isåfall varför?evolutionsdetarminerat? att vi skall gå igenom själens mörka natt, som du skriver.är det av ren onska som högre själar skurit av banden mellan gud och oss av egna onskefulla skäl?eller är det människan som skall själv öppna dörrarna genom att söka?isåfall finns det en väg att gå, vilken? vilka metoder fungerar och ifingerar inte.Är Bibeln och andra religiösa böcker förvanskade eller saknar det mycket information, isåfall varför?vad som jag tycker lämnar den enskilde i förvirring med halvsanningar som enbart är mentala koncept.slutligen har man bara sig själv ingen text hjälper när du går igenom själens mörka natt.om man vill vända på det, om man har som grundtanke att livet är en skola vilket parametern är motstånd, smärta, lidande.För varje mörkt ögonblick du erfar varje sekund, då är det som livet talar till dej genom smärta, dunkelhet, den påvisar att du i varje sekund äger ett mörker inom dej i form att mental emotionell blockeringatt tro att saker bara skall dra förbi och försvinna är lite för slappt och enkelt oftast får man arbeta sig igenom sina mentala och emotionella sfärer, gå till botten med hela sitt liv från år 0 till nuvarande år,även gudsbegrepp kan vara osunt grundat pga dåliga erfarenheter i sitt liv som inte alls är kopplade till något religiöst.från religiöst perspektiv så säger jag så som på min blogg show me the money if you are rich.mentala koncept hjälper ingen kritisk människa gällande gud, visa mig och jag behöver inte längre ”tro” för då ser jag själv och vet.vem kan hjälpa dig med att sätta dig i kontakt, ja det är din väg att söka.men var på din vakt, ditt intellekt och känslor vill gärna skena iväg, så dem måste hållas under kontroll och slipas för att inte svepas in i glamour och illusion,.när dan är slut skall du kunna se dig själv i spegeln och fråga om du kan köpa dem sanningar som presenteras.oftast dem som har kunskapen och kärleken att hjälpa dej att låsa upp dörrarna, erbjuder mer än koncept dem erbjuder upplevelser i själen som är vetande och dessa erfarenheter är otvivelaktiga och säkra fakta jämförelsevis till det som erbjuds genom boktro som finns hos dagens präster
Om jag hade alla svar skulle jag väl inte behöva stanna till i mitt bloggande för att smälta det jag funnit medan jag skrivit? Men jag ska försöka ge svar utifrån min erfarenhet och kunskap så långt det räcker. Som många kristna beskriver du tron som ett finit predikat. Typ ”han tror”. Men tron kan aldrig vara utan objekt, och det är objektet som avgör trons innehåll. Därför kan man som jag har gjort tidigare jämföra tro på Gud med tron att en medicin ska fungera. Det är samma tro i bägge fallen, men olika objekt. Så tron är inte en förhoppning, ”tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser”. (Hebr 1:11) Detta gäller generellt. Objektet avgör vad som händer eller inte händer. Så det du talat om ”ickevetande” via dna-kodning etc. är för mig en främmande utsaga eftersom ALLT vi tar in och reagerar på tar samma väg inom oss. ALLT tolkas genom samma neurologiska system. Oavsett om det handlar om erfarenheter i den fysiska världen eller den andliga. Kodningen i amygdala via limbiska systemet, kopplas via hypotalamus till en medveten verklighetstolkning. Du funderar på om det är evolutionsdeterminerat att vi ska gå genom själens mörka natt?Både ja och nej, det är ju en vanlig inlärningsmekanism. Kristen tro handlar om gemenskapen med Kristus. När vi börjar ta honom för given bli det som när vi tar människor för givna, vi tappar den nära, kärleksfulla relationen och då upplever vi ett stadium av tomhet. ”är det av ren onska som högre själar skurit av banden mellan gud och oss av egna onskefulla skäl?” Javisst! Det är ju detta jag försökt beskriva. Bibeln beskriver det som fallna änglar som strävar efter att få vara gudar. Ledaren i gänget kallar vi satan. Det finns flera namn i Bibeln. Djävulen, belsebul etc.”eller är det människan som skall själv öppna dörrarna genom att söka?” Tjavars, Gud sparkar inte in några dörrar! Men det räcker med att be till honom att komma in i sitt liv, och sedan låta sig påverkas av Jesu liv. Detta är en metod som fungerar, men som sagt, vägen är inte spikrak! Frågan om ev. förvanskad Bibel eller andra religiösa böcker är för stor för ett enkalt svar, men du får återkomma.Jag har möjligen kunskapen att hjälpa dig och andra att låsa upp, men nyckelknippan är stor… Det är därför jag startat bloggen! Men jag har inga koncept… därför måste det få ta tid istället!