Utifrån det senast skrivna vill jag få påpeka en viktig sak och som i allra högsta påverkar hur eller om vi kan få en levande andlighet.
Jag vet att många söker efter andlighet. Både inom och utom församlingsväsendet. Till och med i mång församlingar kan man finna ”sinnesrogudstjänster” med inslag av vanliga avslappningsövningar, sk. kristen meditation, men med samma grundhållning som inom yoga, zenmeditation eller TM. Qi-gong, utövas i många församlingar idag. New age inte att förglömma. Allt det jag här har nämnt är försök till genvägar till ett stadiumsom påminner om sann andlighet.
Vi väljer alltså en väg där vi fokuserar på tekniker och väver in lite av Gud och Jesus, men att böja oss inför världens skapare och Herre med den tid det tar väljer vi bort.
Varför?
Som vi alla vet tycker inte den moderna människan om att vänta. Vi har snabbkaffe, snabbte, våra TV-apparater har förvärmning konstant på så att vi ska slippa vänta den minut det tar att få bild. Har vi möjlighet tar vi ofta bilen till butiken runt hörnet. I gudstjänsten har många genomfört ”gående bord” för att det går fortare så. Vi har alltså alltför bråttom för att böja knä inför vår herre vid nattvardsbordet. Hur ska vi då kunna stilla oss så att Gud ska få möjlighet att tilltala oss i sin stillhet?
Av det jag skrivit ovan kan vi se att vi använder oss av olika genvägar för att slippa den sanna Guds fostran som i sin tur leder till att Gud ska få bli levande för oss. Det är alltså inte en snabbteknik jag förordar här, utan en närhet och stillhet där vi fostras till Guds sanna tjänare och som inte alltid är enkel och snabb.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Allan kommentar 17 marsDu skriver att det börjas kännas tomt inom dig. Jag har faktiskt tänkt,att du kommer att ”tömma” dej, genom att du skriver varje dag. Jag tycker att du borde vila någon dag, så kommer säkert kraften igen. Även Jesus gick många gånger avsides ”för det myckna folkets skull”, för att vila. Ett litet råd.
Tanken du har är inte alldeles orimlig, jag ska tänka på det.
det låter som ett slöseri med tiden, för du kör din egen realtycheck med dig själv, fisken ser inte det vatten han simmar i. och är du på fel spår i en hel livstid så säger inte ditt huvud till dej att du är det, för att du ensam står för bedömningen eller så väljer du vänner eller rörelser som äger likartade tankar, därför kommer du aldrig till insikt om dem bakvatten du simmar i.Livet enl mig själv lär man sig genom motstånd, om någon håller med mig allt för länge så vet jag att jag är på fel spår.
På det stora hela tror jag att du har helt rätt. Jag har lovat mig själv att försöka vara så ärlig jag kan i bloggen. Därför redovisar jag också när det tornar upp svårigheter och svagheter i mitt resonemang. Precis som du säger, det är så man växer även andligt.Din sista mening kan jag se som en sammanfattning på inlägget jag har med ”själens mörka natt”.