BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Ett par händelser ur evangelieberättelserna.

Det första jag tar upp är ur Joh 21, och hände efter att Jesus uppstått.

”Joh 21:1 Därefter uppenbarade sig Jesus än en gång för lärjungarna. Det var vid Tiberias sjö, och det gick till så här:

Joh 21:2 Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans.

Joh 21:3 Simon Petrus sade till dem: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De andra sade: ”Vi går också med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.

Joh 21:4 Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han.

Joh 21:5 Jesus sade till dem: ”Mina barn, har ni något att äta?” De svarade: ”Nej”.

Joh 21:6 Han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken.

Joh 21:7 Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren.” När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön.

Joh 21:8 De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land.

Joh 21:9 När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd.

Joh 21:10 Jesus sade till dem: ”Bär hit av fisken som ni fått.”

Joh 21:11 Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder.

Joh 21:12 Jesus sade till dem: ”Kom och ät.” Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren.”

Inledningen av berättelsen andas uppgivenhet. Den Jesus de följt var död, visserligen uppstånden, men visade sig bara vid vissa tillfällen. Något fattades i deras liv. Det var tomt och grått. ”jag går och fiskar, sa Petrus. De andra hakade på.

Så står det en person på stranden och frågar ”mina barn…” Det var Jesu kärlek och omsorg om deras vardagsliv som visade sig. Det var Johannes som först uppfattade att det var Jesus. ”Det är Herren”. Petrus hoppade i vattnet, de andra kom roende. Det var som hundar som känner igen sin husse. Vad kan ha orsakat den kärleken? Det tycks ha funnits ett band mellan hjärta och hjärta som gjorde att Johannes kände igen Jesus trots att hans uppenbarelse inte var som vanligt.

Det andra händer också efter uppståndelsen och börjar med hur Petrus förnekade Jesus:

”Matt 26:75 Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig.” Och han gick ut och grät bittert.”

När Jesus samtalade med lärljungarna frågade han Simon Petrus, och detta är viktigt: Petrus fick bekänna sin kärlek till Jesus en gång för varje gång han hade förnekat sin mästare. Med varje bekännelse följde en kallelse till den som skulle bli lärljungen som byggde församlingen.

”Joh 21:15 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?” Han svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: ”För mina lamm på bete.”

Joh 21:16 För andra gången frågade han: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Han svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: ”Var en herde för mina får.”

Joh 21:17 För tredje gången frågade han: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.”

Samma kallelse följer med oss var och en: 1)”För mina lamm på bete” [vilket jag gör nu]! 2) Var en herde för mina får”! Vilket också är en levande kallelse. så till sist: 3) För mina får på bete!

Eftersom kallelsen också gäller er som läser detta vill jag förklara helt kort. 1) Lammen -de som ännu är nya ”på vägen” behöver tydlig och klar undervisning. 2) En herde -skyddar när någon har det svårt. 3) Fåren -De mogna efterföljarna som i sig har del av hela denna kallelse.

Denna kallelse gäller alla, även de som bara vagt kan ana Guds närvaro inom sig. Då är han på plats!