Jag har just nu svårt att lämna händelsen i Bjästa med tankarna. Hur kan den inre kompassen så totalt slås ut som vi fått se därifrån? Så vitt jag förstått så är det av något skäl en ”högstatuskille” som har förgripit sig på en flicka. Han erkände, dömdes för våldtäkt och fick besöksförbud.
Hon anmäler detta och blir plötsligt ohyggligt utsatt för massans …ska vi kalla det -moral?? Trots att det framkommer att samma gärningsman förgripit sig också på en annan flicka fortsätter drevet mot flickan som anmälde det först. Pojken erkände, dömdes för våldtäkt och fick besöksförbud. Trots detta inbjuds han till skolans avslutning, som prästen sa, ”en fin gest”.
Avslutningen utmynnade i en manifestation för pojken. Han fick applåder av elever och föräldrar och ses på tv-bilderna krama om sina flickkamrater. Den våldtagna flickan fanns inte närvarande, men det hade prästen inte koll på.
Aktörer: Skolan och dess ledning, samhället Bjästa i stort, prästen som bjuder in förövaren till kyrkan på avslutningen och sist men inte minst …skolchefen Anders Fager – som la skuld på hennes föräldrar genom att säga att hennes mamma förvärrat situationen.
”Om det varit en annan förälder kan jag lova att det här inte hade gått så långt, sa han.”
Det värsta är att detta bara är en händelse bland många, många människor med totalt havererde ”inre kompasser”.
Det är inte min sak att döma de som lever och är integrerade i vårt samhälles föreställningar om rätt och fel i största allmänhet.
Men det som förskräcker mig mest är pastorn. Hur kan detta ha gått till?
Kyrkan är i långa stycken idag en del av ”världen” i andlig mening. Man tycker att det som världen hyllar, är det rimligt att också kyrkan hyllar. Värderingarna flyter lika hit och dit som för de som inte har en integrerad tro på bibelns ord. Den enda fasta grunden vi som troende har att hålla oss till.
Effekterna uteblir inte. Vi bär på ett högmod eller fåfänga som gör att vi tar oss den rätten att själva fastställa vad som är ont och gott. Det görs för att få vara med i ”det samhälleliga spelet”.
Vem vill stå i utanförskap? Med udda uppfattningar utanför samhället? Massans tolkningar vad som är gott blir också kyrkans. Massans uppfattning om vad som är ont, blir också kyrkans. I ”trygg glömska” av att Jesus faktiskt var i utanförskap. Det han värderade var inte massans värderingar, utan det som låg i den lidande tjänarens gestalt. Inbjudan att följa honom var en inbjudan till detta.
Men vi ”duckar”. Viger frejdigt samkönade och ber om välsignelse över det Gud själv har tagit avstånd från. Vi accepterar en föreställning om att det är ett större gott med aborter än att de väsen Gud har kallat ut i ljuset ska födas. Vi sätter oss alltså över Gud. Vem har givit oss tillstånd till det?
Om jag skulle översätta händelsen jag började med har folk betett sig som om den barmhäritige samariten skulle fortsätta misshandlen när den slagne redan låg i diket.
Ja det finns folk som gör det också idag! Låt oss be om att Gud ska ge oss en fungernde kompass om gott och ont!
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Feghet, allmänt flockbeteende och brist på impulskontroll styr dessa personer, precis som i dödshjälpsdebatten…Kao
Feghet, allmänt flockbeteende och brist på impulskontroll styr dessa personer, precis som i dödshjälpsdebatten…Det ligger mycket i det du skriver som jag kan hålla med om, men det finns några saker jag vill påpeka. Till att börja med gör du som så många människor, här på nätet i alla fall, och det är att du ”tycker till” utan djupare eftertanke. Det är en viktig orsak till att fenomen som i Bjästa kan dyka upp.Mina kommentarer till detta:* Feghet –är det inte en del av flockbeteendet? Flockbeteendet fungerar alltid så att flocken sätter ut de svagaste att tas först. * Flockbeteende –ja, utan personlig kontroll är människan ett flockdjur.* Brist på impulskontroll. Detta är inte en mänsklig egenskap i sig. Det är ett inprogrammerat felbeteende som styrs av reptilhjärnan i första hand. * Eftesom jag inte tagit upp dödshjälpsdebatten [än] valjer jag att inte följa med i ditt paradigmskifte.Oavsett hur rätt eller fel du har, visar hela beteendemönstret i Bjästa hur eftergiven en människa kan vara, mot sin vilja, sina känslor och sitt ofullständiga förstånd. Det är detta bibeln kallar för den ”köttsliga människan”. Vi kan kalla det för den djuriska människan. Hinnan som skyddar oss mot den djuriska människan är oerhört tunn och måste dagligen få växa till så att vi inte blir fångar i den ”själiska människans” egenskaper.