När skapelsekraften kommer in i våra liv

Ja, Gud skapade himmel och jord, så var det ja! Om vi tittar på skapelsekapitlen (de tre första i första mosebok) säger det inte så mycket om hur Gud skapade, bara att han skapade.

Den som brukar läsa bibeln ser också rätt snart att tidsaspekterna i bibeln, i det här fallet sju dagar  är rätt diffusa. Så både den som tryggar sig mot ”hur” och att Gud liksom trollade fram skapelsen genom sitt ord kan för min del mycket väl ha rätt, men om man ser på den ordning tillkomsten av himmel, jord, växter, vattelnevande varelser och landlevande varesler i Darwinistisk anda kan också tolka in det. Allt kom till genom Guds uttal, detta är det viktiga. (Läs gärna 1 Mos 1:1 – 1 mos 1:25) Detta är den så kallade första skapelseberättelsen, och människan är ännu inte nämnd. Men i 1 Mos 1:26 – 2:15 kommer den så kallade andra skapelseberättelsen, den om hur Gud skapade människan.

Till förnöjelse för företrädarna för båda teorierna skapades människan sist. Men, och det är ett viktigt men. Allt hände genom den kraft som Gud har, som uppväckte Jesus från det döda och som även idag kan hela människor i enlighet med hans ord.

Allt som behövs är att vi ställer oss till förfogande och inte själva till varje pris ska behålla kontrollen.

Släpp din kontroll och lämna dina svårigheter till Herren. Om du märker att du börjar ta upp dem igen, så släpp dem en gång till.

Detta är en andlig övning som leder till att Guds kraft får makt i ditt liv!

Published in: on 30 april, 2010 at 18:27  Kommentera  

Allt hänger ihop

Ett halft steg tillbaks innan jag fortsätter!

Vad jag verkligen har lagt mig vinn om är att visa på det faktum att hela skapelsen är en helhet, allt hänger samman. Begreppet helhet slår igenom hela bibeln oftast på punkt efter punkt. Allt hör ihop. Det är vi som människor som vill analysera och skapa delar som skiljer den totala helheten åt. I syndafallet gjorde vi det ordentligt! Vi separerade jorden som Guds skapelse och den kosmiska tillvaron åt. Vi sprang iväg från Gud och gömde oss när han kom åter och ville möta oss igen.

Men jag går ännu längre tillbaks i tiden och det handlar om skapelsen:Även om jag kan ha mina tankar på hur det gick till, går jag inte in på det. Jag är så nöjd med att få proklamera att Gud skapade himmel och jord. -Som en helhet.

1 Mos 1:1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” [kap]  (Klicka på ”[Kap]”, så kan du läsa hela kapitlet.) Här skapades alltså våra livsbetingelser.
Därefter,

”1 Mos 2:7 Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. [kap]”
Här fortsätter berättelsen med hur Gud skapade människorna. Det är två skilda skapelseberättelser, men de hör likväl ihop. Han skapade alltså inte olika raser, han skapade människor! 
Men vem skapade? Gud, och vem är Gud? Fadern känner vi till, men Jesus fanns också med i skapelseverket.
Kol 1:13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. (Detta gäller Fadern genom Kristus)
Kol 1:14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. (Någon som tvekar på att det här är Kristus?)
Kol 1:15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. (Också att han hör ihop med Fadern?)
Kol 1:16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. (OBS: Jesus var med i skapelsen)
”Kol 1:17 Han är till före allting, och allt består genom honom.
Kol 1:18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. (ÄNNU TYDLIGARE: Hans roll i gudomen är tveklös)
Kol 1:19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 
Kol 1:20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.”
Anden då?
”1 Kor 2:4 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft.
1 Kor 2:5 Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
Här ser vi hur den Helige Ande hör samman med Gudomen. [Fader, Son och  Ande – tre gestalter i samma väsen!]
En liknelse som kanske kan duga. Tänk er vatten, is och moln. Alla har samma ”väsen”=molekyluppsättningen, H2O. Men olika egenskaper. Det är ju en slags treenighet.

 

Published in: on 28 april, 2010 at 20:57  Kommentera  

Rätt ska vara rätt

Ur det jag skrev igår vill jag rätta till en ordväxling mellan min fru och mig.

Jag skrev:”Händer det ofta? Nä det var väl andra gången.

Här missförstod jag henne Jag trodde att det var ett nytt fenomen, men när hon sedan fick läsa om det, sa hon att det hände av och till, men att det med tiden har blivit allt klarare och tydligare. Då hade det legat ute på nätet så länge att jag inte ville andra i det jag lagt ut. Det var inte fel, men inte heller fullständigt. 

Published in: on 22 april, 2010 at 19:17  Kommentera  

Hjärnan är en förunderlig apparat!

Det hände en sak igår kväll som jag har funderat på tidigare, men som kom för mig igår igen! Funderingen är enkel att formulera: ”Kan vi höra Gud tala till oss?! Det finns flera sådana ställen i bibeln som berättar om att den Helige Ande sa, han varnade…. Ett par exempel:

Apg 13:2 När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: ”Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till.

Joh 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

Om vi läser detta och tänker oss att det fanns en människa närvarande, är det ju inte så svårt att tänka sig att någon pratade, men att Jesus pratar från himlen, genom den Helige Ande? En gång har jag hört detta, men jag trodde då och har trott att det var en enstaka händelse. Men om man läser Apostlagärningarna verkar det som om detta istället skulle vara ett slags ”normalläge” för den troende.

För mig är det inget normalläge, det kan jag då säga. Men det tycks finnas människor där det är så.

Då kommer nästa fråga: Om det bara händer för en del, vad beror det på? Att Gud bara ids prata med några? Eller att det bara skulle vara några få förunnat? Men om detta nu är en del av den kristna tron att få vara så nära Gud, varför händer det då inte mera hos enskilda kristna och i församlingarna?

Vad som gjorde att jag började tänka åt det här hållet är att igär kväll sa min fru att hon skulle gå upp för att be för oss och då speciellt för mig. Efter bara några minuter kommer hon ner och säger att Gud har sagt att det jag upplevde då var ett försök från den onda sidan att få mig att upphöra med att byggas upp!

-Va?? säger jag; sa Gud? -Och du hörde det? ”Jaa…” -men hur hörde du? Var det en röst? Näää, inte som en röst, utan mer som ett tilltal inom mig. -Och du inbillade dig inte? Nej, det var alldeles klart! Händer det ofta? Nä det var väl andra gången.

Hmmm… tänkte jag!

Så idag har jag tänkt vidare. Jag tvivlar sällan på att min fru säger som hon upplever saker. Så vad handlar det då om?

Så här tror jag ätt det är, delvis pga. andra erfarenheter. Hjärnan är en förunderlig apparat. Den kan ta emot och vrida och vända på allt möjligt så att det blir tillgängligt för oss att uppfatta saker. Det finns ett experiment redovisat om hur man hade satt på folk glasögon som vände bilden i ögonen upp och ner. De fick bära dessa en vecka, därefter såg de tillvaron som vanligt igen med glasögonen på. Sedan, när man tog av dem glasögonen, blev tillvaron upp och ner igen tills hjärnan hade rättvänt tillvaron igen. 

Så är det också med andliga upplevelser. Hjärnan måste få ”processa” de signaler som kommer från andra håll än från våra fem sinnen, och först när hjärnan kan komma åt att göra detta, kan vi uppfatta det. Så det krävs en del övning i stillhet för att detta ska kunna ske. Det är först när vi har lämnat oro, stress, irritation och negativa känslor bakom oss, som vi kan bli så stilla i anden att vi kan uppfatta Guds röst, (som jag tror att det är).

Därför räcker det inte med lite ”snabb-böner” innan vi somnar, utan något helt annat, som Paulus skriver:

Ef 6:18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden.

Förr tyckte jag att detta verkade vara en omöjlighet..ständig åkallan och bön.. PUH!! Men med lite övning fungerar det faktiskt och det är bönens motorväg in till Guds tron!

 

 

 

Published in: on 21 april, 2010 at 18:34  Kommentera  

Är Jesu ord en order?

I gårdagens inlägg visade jag på hur vanlig medmänsklig omsorg kan ändra sinnelag och relationer. Idag tänker jag bara helt kort visa på en ännu mer djupgående väg i samma tema. Förlåtelsens och förbönens.

Jag utgår från samma bibelställe, men jag lägger till en vers:

Matt 5:44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
 
Matt 5:45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
Det Jesus säger i 5:44 är inte en fråga om att ändra sig sådär i största allmänhet, utan rent av att älska ”fienderna” och de som förföljer en. Det behöver inte vara att förfölja i något grövre avseende, det räcker med att komma med understuckna pikar …en fnysning … ett flin …ja, alla känner vi igen det. Det är som att ha stuckit in handen bland brännässlor. Det handlar inte om några grövre taggar, det behöver bara vara små, små, små nålstick. Desto kärare jag håller den människan, desto mer smärtar det.
Då säger Jesus: ”Älska dem och be för dem” Nu sitter såren så djupt att nu räcker det inte att ”bjuda på kaffe”.
Det mest intressanta av allt är att om vi följer Jesu ord förvandlas inte bara vårt eget inre, utan även omgivningens.
Jag minns väldigt tydligt första gången jag var med om detta. Jag hade blivit lurad av en vän på både heder och pengar. Det gnagde inom mig och jag ville helst inte se människan. Vid ett samtal med en kollega över en lunch sade han: ”be och välsigna människan”! Ärligt, det kändes som en käftsmäll! Varför ska jag be för DEN??? Inom mig låg det, tänk om Gud dessutom välsignar människan och här sitter jag med svarte Petter! (för er som minns barnkortspelet från förr?)
Då citerade min samtalspartner just ovan nedskrivna citat. Plötsligt hade jag ett val! Ville jag följa Jesus, eller ville jag det inte?
Det var hur tungt som helst. Att förlåta är ju inte bara en fråga om känslor, utan också en fråga om jag vill ha något rent mellan oss. Så en liten ”instantpray” var nog inte tillräckligt. Jag fortsatte dag efter dag att be Gud att hela vår relation och välsigna den jag hade så mycket känslor mot. Allteftersom förändrades situationen och en dag reddes vår relation upp på hans initiativ.
Det har hänt flera liknande saker sedan och jag har fått fler liknande berättelser också. Det fungerar!

Det Jesus undervisar om här handlar om rättfärdighetens förvandling av våra sinnen. När han säger att vi ska förlåta, är det inte en order! Det är ett erbjudande om hans väg till helande både till kropp, själ och relationer!
Published in: on 19 april, 2010 at 19:06  Kommentera  

Det är inte "dom andra" som måste bjuda på kaffe först…

Vi lever i en tid där hämnd känns naturlig. Vi kräver hårdare straff, vi ger ”fingret” åt medtrafikanter och biltutan är så nött så det skulle gå att spegla sig i den.

Allt detta tenderar att öka vår egen benägenhet att skapa irritation och olust omkring oss. Tänk bara på en sådan sak: ”Lappen på svättstugudörren: Städa efter dig och håll tvättiderna” /En GRANNE!. Känn efter, hur känns det?

Nästa gång jag ska tvätta har lappskrivaren tiden just före mig och har inte städat ur. Med illa dold skadeglädje tömmer jag hans maskin på golven och börjar tvätta…. Till sist måste Robert ”robban” Aschberg träda in! Hat, ilska och irritation föder ännu mer hat, ilska och irritation.

Det är inte hämnd som är bromsen på det destruktiva hjulet, det är förlåtelse! Lek istället med tanken att du blivit sen när du tvättat och finner din tvätt hopvikt och en trivsam granne som säger att ”du hann inte hit, så jag vek ihop tvätten åt dig, medan jag ändå höll på”. Jesus säger:

Matt 5:44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
Det skapar ny frid och ny omtanke om varandra. Hämd skapar hämd, omsorg skapar omsorg!
Om jag blir medveten om att jag är frälst, inte på grund av egna gärningar utan på grund av Guds kärlek skapar det en ro inom mig som gör att jag kan bära omsorg om  min partner, barn, föräldrar, arbetskamrater och många andra där det finns en historia med sår och synder.

Det är inte dom som måste ”bjuda på kaffe först”! Det är jag! Då blir vi kapabla till ömsesidig respekt!

Published in: on 18 april, 2010 at 15:58  Comments (2)  

Kan vi säga "ursäkta" till Gud?

”Jag kanske kan bli frälst men bär gentemot min partner, barn, föräldrar, arbetskamrater och många andra en historia med sår och synder som inte är borta.”

Som det framkom igår så talar jag om en medvetenhet om att jag blir/har blivit frälst och att detta orsakar att jag själv kan få uppleva befrielse och kraft.

Men det är en jätteviktig dimension som inlägget till mig innehåller. Det talas också där om sår. Inom klassisk själavård brukar man säga att synd ska förlåtas, och sår ska helas.

Låt oss skilja mellan att förlåta och att ursäkta. En ursäkt kräver alltid en acceptabel förklaring. Men en ursäkt helar inga sår, den döljer dem bara. Vi kan ursäkta att pappa slog mamma, ”för hon var rätt jobbig”. Ursäkten lägger ofta ansvaret på den som är lidande, dock inte alltid. Pedofilen ursäktas med att han låg i skilsmässa och hade det svårt. Men ursäkten är bara som en våt filt som gömmer både förfärliga sår och förfärliga smärtor. Men den tar bort det personliga ansvaret från den som skadar och gör illa. Ursäkten förändrar alltså ingenting på djupet. Så vitt jag kan komma på existerar inte begreppet att ursäkta i bibeln!

Lek bara med tanken att Gud skulle ursäkta våra fel och snedsteg.  Känn efter! Då skulle min bön till Gud bli som följer: ”Ursäkta mig att jag sviker mina barn, men jag måste för att bli accepterad på jobbet!” Gud skulle svara:” Ja, jag vet att du är mitt uppe i karriären… du är ursäktad!”

Vad skulle det ändra? INGENTING! Återigen en våt filt, men barnens sår skulle förstärkas för varje svek!

Förlåtelsen däremot. är sinnesförändrande.

Den är i bibeln tätt sammankopplad både till omgivningen och Gud. I Fader vår läser vi:

Matt 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.
Efter att Jesus lärt dem denna bön säger han:

”Matt 6:14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.

Matt 6:15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
I klartext betyder detta att om vi förlåter (inte ursäktar) de som sårat oss, kommer det också att hända något i himlen som gör att de sår som omgivningen orsakat oss blir helade! I 6:15 får vi veta att om vi inte saklöst vill släppa omgivningens sårande beteende mot oss, kommer vi också i fortsättningen få bära dels gråzonen för vår egen skuld och dels inte kunna bli kvitt de sår som omgivningen tillfogat oss.

Så vi kan alltså i andlig mening säga att om ursäkten är en täckande filt, så innebär förlåtelsen ett ”trots allt”. Dvs. att trots att du varit så gemen så vill jag släppa mina negativa känslor och trots att jag känner min smärta fullt ut också återställa vår relation.

Om ursäkten är en täckande filt, så är förlåtelsen ett smärtsamt rengörande av ett varigt sår, som sedan kan läka!

Gamla historier med sår och synder som inte är borta.

…måste börja lösas upp någonstans. Det sker inte genom att finna syndabockar, utan endast genom att underordna oss varandra på ett sådant sätt att trots att jag är offret kan jag genom den frid jag fått genom min personliga medvetenhet om förlåtelse ochså öppna vägarna till andra.

Att förlåta

Är att välja att släppa kopplingen mellan det egna egot och smärtan i sitt eget inre. Det visar sig till den förlåtne genom vårt kroppsspråk och attityd som ett nytt välkomnande!




Published in: on 17 april, 2010 at 13:51  Comments (1)  

Svårast att förlåta sig själv på djupet!

Igår fick jag från en läsare vid sidan om, en tanke  som inte på något sätt är ny för mig, men ack, så svår att reda upp i text på ett bra sätt. Men eftersom  det inte är oväsentligt, så tänker jag göra ett försök.

Det hänger ihop med blogginlägget ”En intressant sak”. Detta var kommentaren jag fick:”Jag kanske kan bli frälst men bär gentemot min partner, barn, föräldrar, arbetskamrater och många andra en historia med sår och synder som inte är borta. Skriv om sådana saker också.” Jag anar att jag kommer att få komma tillbaks till detta flera gånger.

Orsaken till det jag skrev igår, var att jag under lång tid trots min bakgrund som kristen och vigd förkunnare valt bort Guds kallelse till mig och trots att min tro fanns kvar någonstans inom mig ville gömma mig för min uppgift. Så jag arbetade med annat

Jona 1:1- 4:11 HERRENS ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade: [kap])” Det är han som hamnade i fiskbuken, ni vet! Läs gärna den boken, den är kort och innehåller mycket kunskap, men också lite humor om hur människan är och hur Gud är!
Det började med att jag inte hade kurage nog att predika Guds ord så klart som här, utan det blev mycket omskrivningar som många av er säkert känner igen från predikstolarna. Jag önskade bara få gömma mig och försvinna…
Så kom en händelse att rycka tag i mig och återge mig längtan efter Gud igen. Jag började se tecken igen som hörde ihop med andliga ting, men det var som om jag haft en vägg mellan mig och det jag ändå på ett sätt trodde på.
Jag anar att några av er förstår vad jag menar när jag skriver att jag både trodde och vågade inte tro. Jag var rädd för att om jag en gång hade tagit emot Gud och sedan hållit honom borta från mitt liv, gjort att människor för min skull börjat förakta Gud så fanns det liksom ingen återvändo.
Detta har jag kämpat med i flera år. Så fort det börjat bära så hade ”isen rämnat”. Jag behövde visshet, men hur skulle jag få det? Inga änglar såg jag, Gud visade sig varken i drömmen eller på väggen. – – – D E T  V A R  B A R A   T Y S T – – – Tystnaden blev till slut ett bevis för mig att Gud hade lämnat mig.  Att han finns var klart. Att Jesus dött för allt ont i världen var jag också övertygad om, men jag hade ju ”kastat bort” hans gåva! 
Så när jag höll på att läsa in mig på inlägget:”Dödshålan var värre än korset!” SLOG DET MIG! Jesus var faktiskt född två gånger och med olika kroppsliga egenskaper vilket kan ses eftersom lärljungarna inte kände igen honom direkt de såg honom efter döden. Då kom jag också att tänka på en strof ur Johannesevangeliets tredje kapitel:”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” Sedan slog det mig jo, men jag tror ju på Jesus.
Plötsligt, efter åratal av böner, läsande och sökande öppnades som en katedral inom mig. Då är jag ju född på nytt!

2 Kor 5:17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.
Alltså: Du kan med glädje ta emot det nya för det gamla är borta och kan inte anklaga dig längre! Så varför ska du eller jag anklaga oss själva?
Ju närmare en människa står, eller har stått oss, desto svårare är det att förlåta.

Med denna insikt kan jag säga att jag har fått förlåta mig själv också vilket skapar en oerhörd frid!
OCH detta är bara början. Jag fortsätter i morgon!
Published in: on 16 april, 2010 at 20:39  Kommentera  

En intressant sak

När Jesus uppstod från det döda blev han faktiskt och reellt ”född på nytt”. Eller hur? Han var ju redan född en gång. Dödad och nu återkommen från det döda. Alltså ”född på nytt”! Den synd han bar var borta, han var i alla avseenden fri från en människas svagheter och synd!

När vi tar emot erbjudandet om att få vara Guds barn genom Jesus, blir vi som det står födda på nytt.

Nu kommer det fantastiska!

Vi kan sluta frukta för det förflutna i våra liv, för det är borta. Om vi sedan ber Gud om förlåtelse för sådant som varit kommer han inte ihåg det, för du är en ”ny varelse”, utan bakgrund. Det enda som gäller är Jesu ord: ”Följ mig”!

Published in: on 15 april, 2010 at 21:14  Comments (4)  

Dödshålan var värre än korset!

Korset var inte Jesu lidandes höjdpunkt, vilket är lätt att tro! Men vårt förstånd kan inte sträcka sig längre.

Korset är något oändligt värre!  Här har vi några versar ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:

”Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket. 
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?”
Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall. Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)
Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.
Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!
Detta är vad Jesus egentligen gjorde!
Published in: on 15 april, 2010 at 18:57  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: