Det var den här kvällen Jesus åt sin sista måltid med lärljungarna, Judas hade bestämt sig för att förråda Jesus. Troligen för att Jesus inte uppfyllde de föreställningar Judas hade. Bibeln beskriver den som en vemodig tillställning. Allt var sagt som behövde sägas. Jesus våndades inför det som skulle hända.
Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar,
Luk 22:29 och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig:
Luk 22:30 Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Luk 22:31 Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete.
Luk 22:32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.”
Det var en sammanfattning över deras gemenskap och en känslomässig avrundning av det som skulle komma.
När måltiden var över gick jesus ut för att be:
Luk 22:42 ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.”
Luk 22:43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.
Luk 22:44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.
Luk 22:45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse.
Luk 22:46 Då sade han till dem: ”Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.”
Så började kvällen vara över och alla gick sitt öde tillmötes inför den annalkande fredagen. Jesus för att dömas och korsfästas, Petrus för att lära känna sig själv lite bättre och en lång huttrande kall natt väntade vid en tänd eld…
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera