BIBELN OCH VERKLIGHETEN

”Jag kanske kan bli frälst men bär gentemot min partner, barn, föräldrar, arbetskamrater och många andra en historia med sår och synder som inte är borta.”

Som det framkom igår så talar jag om en medvetenhet om att jag blir/har blivit frälst och att detta orsakar att jag själv kan få uppleva befrielse och kraft.

Men det är en jätteviktig dimension som inlägget till mig innehåller. Det talas också där om sår. Inom klassisk själavård brukar man säga att synd ska förlåtas, och sår ska helas.

Låt oss skilja mellan att förlåta och att ursäkta. En ursäkt kräver alltid en acceptabel förklaring. Men en ursäkt helar inga sår, den döljer dem bara. Vi kan ursäkta att pappa slog mamma, ”för hon var rätt jobbig”. Ursäkten lägger ofta ansvaret på den som är lidande, dock inte alltid. Pedofilen ursäktas med att han låg i skilsmässa och hade det svårt. Men ursäkten är bara som en våt filt som gömmer både förfärliga sår och förfärliga smärtor. Men den tar bort det personliga ansvaret från den som skadar och gör illa. Ursäkten förändrar alltså ingenting på djupet. Så vitt jag kan komma på existerar inte begreppet att ursäkta i bibeln!

Lek bara med tanken att Gud skulle ursäkta våra fel och snedsteg.  Känn efter! Då skulle min bön till Gud bli som följer: ”Ursäkta mig att jag sviker mina barn, men jag måste för att bli accepterad på jobbet!” Gud skulle svara:” Ja, jag vet att du är mitt uppe i karriären… du är ursäktad!”

Vad skulle det ändra? INGENTING! Återigen en våt filt, men barnens sår skulle förstärkas för varje svek!

Förlåtelsen däremot. är sinnesförändrande.

Den är i bibeln tätt sammankopplad både till omgivningen och Gud. I Fader vår läser vi:

Så vi kan alltså i andlig mening säga att om ursäkten är en täckande filt, så innebär förlåtelsen ett ”trots allt”. Dvs. att trots att du varit så gemen så vill jag släppa mina negativa känslor och trots att jag känner min smärta fullt ut också återställa vår relation.

Om ursäkten är en täckande filt, så är förlåtelsen ett smärtsamt rengörande av ett varigt sår, som sedan kan läka!

Gamla historier med sår och synder som inte är borta.

…måste börja lösas upp någonstans. Det sker inte genom att finna syndabockar, utan endast genom att underordna oss varandra på ett sådant sätt att trots att jag är offret kan jag genom den frid jag fått genom min personliga medvetenhet om förlåtelse ochså öppna vägarna till andra.

Att förlåta

Är att välja att släppa kopplingen mellan det egna egot och smärtan i sitt eget inre. Det visar sig till den förlåtne genom vårt kroppsspråk och attityd som ett nytt välkomnande!