BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Det hände en sak igår kväll som jag har funderat på tidigare, men som kom för mig igår igen! Funderingen är enkel att formulera: ”Kan vi höra Gud tala till oss?! Det finns flera sådana ställen i bibeln som berättar om att den Helige Ande sa, han varnade…. Ett par exempel:

”Joh 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”

Om vi läser detta och tänker oss att det fanns en människa närvarande, är det ju inte så svårt att tänka sig att någon pratade, men att Jesus pratar från himlen, genom den Helige Ande? En gång har jag hört detta, men jag trodde då och har trott att det var en enstaka händelse. Men om man läser Apostlagärningarna verkar det som om detta istället skulle vara ett slags ”normalläge” för den troende.

För mig är det inget normalläge, det kan jag då säga. Men det tycks finnas människor där det är så.

Då kommer nästa fråga: Om det bara händer för en del, vad beror det på? Att Gud bara ids prata med några? Eller att det bara skulle vara några få förunnat? Men om detta nu är en del av den kristna tron att få vara så nära Gud, varför händer det då inte mera hos enskilda kristna och i församlingarna?

Vad som gjorde att jag började tänka åt det här hållet är att igär kväll sa min fru att hon skulle gå upp för att be för oss och då speciellt för mig. Efter bara några minuter kommer hon ner och säger att Gud har sagt att det jag upplevde då var ett försök från den onda sidan att få mig att upphöra med att byggas upp!

-Va?? säger jag; sa Gud? -Och du hörde det? ”Jaa…” -men hur hörde du? Var det en röst? Näää, inte som en röst, utan mer som ett tilltal inom mig. -Och du inbillade dig inte? Nej, det var alldeles klart! Händer det ofta? Nä det var väl andra gången.

Hmmm… tänkte jag!

Så idag har jag tänkt vidare. Jag tvivlar sällan på att min fru säger som hon upplever saker. Så vad handlar det då om?

Så här tror jag ätt det är, delvis pga. andra erfarenheter. Hjärnan är en förunderlig apparat. Den kan ta emot och vrida och vända på allt möjligt så att det blir tillgängligt för oss att uppfatta saker. Det finns ett experiment redovisat om hur man hade satt på folk glasögon som vände bilden i ögonen upp och ner. De fick bära dessa en vecka, därefter såg de tillvaron som vanligt igen med glasögonen på. Sedan, när man tog av dem glasögonen, blev tillvaron upp och ner igen tills hjärnan hade rättvänt tillvaron igen. 

Så är det också med andliga upplevelser. Hjärnan måste få ”processa” de signaler som kommer från andra håll än från våra fem sinnen, och först när hjärnan kan komma åt att göra detta, kan vi uppfatta det. Så det krävs en del övning i stillhet för att detta ska kunna ske. Det är först när vi har lämnat oro, stress, irritation och negativa känslor bakom oss, som vi kan bli så stilla i anden att vi kan uppfatta Guds röst, (som jag tror att det är).

Därför räcker det inte med lite ”snabb-böner” innan vi somnar, utan något helt annat, som Paulus skriver: