Diket mellan den andliga tillvaron och den jordiska

Det här inlägget är för mig viktigt och jag har varit inne på frågan flera gånger utan att riktigt lyckats åstadkomma en korrekt beskrivning som verkligen ger en bra förståelse av ämnet.

Jag har varit inne på det flera gånger. Vad det handlar om är att vi som människor, som jordiska varelser visserligen till dels är delaktiga i den osynliga, andliga världen där de himmelska väsendena finns, men samtidigt på grund av hur vi är skapade fullt ut saknar redskap genom vår hjärna för att förstå och förklara det som kommer till oss från den andliga sidan.

I bibeln står det om när Gud skapade människan:

”1 Mos 2:7 Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” Det ord som här är översatt till ”en levande varelse” är på gammalhebreiska och uttalas [Näfäsh]. Den exakta betydelsen är ”helhet”
Men helhet av vad? Vi säger att människan ocskå har en slags treenighet: Kropp, själ och ande. Det intressanta är att själen står i centrum och vad är då själen för nåt? Anden…? NEJ! Kroppen…NEJ! Inte heller är själen och anden samma sak!
Allt detta handar om det centrum kring vilket en människa är. Jag lägger här in ett urklipp från Ordförklaringar ur 1917-års bibel: 
Själisk.jpg
Jag ska försöka göra det tydligare. Det jag kommer att skriva nu hör ihop med det jag skrivit och lagt in ovan, det är bara skrivet lite mer vardagsnära.Försök sedan att lägga in det jag nu skriver med det som står ovan, blir det lättare att förstå.
Vi säger: Jag har en arm. Vi säger också, jag lyfter armen. Vi säger alltså inte att armen lyfter sig (själv). De flesta av oss betraktar alltså armen som som en del av kroppen och som alltså inte agerar självständigt. Den går på ”order”. Av vem? Jag, naturligtvis. Även om hjärnan medverkar, är vår upplevelse att Jag styr hjärnan.
Därför säger vi också att ”jag har en hjärna”. Återigen detta jag. Det är ett ofantligt fåtal som säger att ”jag är hjärnan”, eller ”att hjärnan är jag”. Även om det ur ett strikt naturvetenskapligt synsätt kan tyckas rimligt. Men så upplever vi det inte!
Jag är alltså upplevelsemässigt något annat än min hjärna.
Jag fortsätter från ordförklaringarna: ”Kropp, själ och ande”!
Kroppen känner vi till. Fem sinnen går in till hjärnan, upplevs och tolkas till en medveten helhet. 
Själen utgörs av hjärnans sätt att uppleva och tolka verkligheten från krlppens alla delar. Hjärnbarken är den del av hjärnan som vi tänker, känner och arbetar med. Innanför ligger alla nervtrådar i väldiga knippen, likt telefontrådar som löper hit och dit med meddelanden.
Anden, Vad är då det? Och jaget, är det nån fjärde pryl?
Som bibeln beskriver det ser det ut som om anden och jaget är tämligen synonyma begrepp. Så tror jag också att det är, särskilt om det är en person som inte har Guds ande inom sig. Men det finns en skillnad. Jaget (själen) kan ta emot och tolka det som processas i hjärnan, liksom att sända ”order” dit. Men anden har direktkontakt med de andliga tingen och ger dessa saker vidare till jaget som i sin tur kan tolka och framförallt beskriva  upplevelserna  genom järnans olika språk.
En del människor tänker lätt i bilder (även när det gäller jordiska ting), andra genom teoretiska resonemang, ytterligare andra genom känslor och det är detta jag kallar ”olika språk”. Så när en person har haft en andlig upplevelse från ”den andra sidan”, kan en beskriva det i bilder, en annan i känslor och en del kan sätta ord på det etc. Inget är rätt eller fel. Vi bara fungerar olika.
Vi måste ta oss tid för att förstå den andliga verkligheten. Den jordiska har vi alltid omkring oss!
Published in: on 4 maj, 2010 at 22:08  Comments (4)  
%d bloggare gillar detta: