Jag vill återgå till ett bibelställe jag har citerat för några dagar sedan och nämna lite mer om dess betydelse.
Joh 15:7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.
Nu sätter jag ihop det med ett annat bibelord:
Rom 10:17 Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.
Om man lägger ihop dessa två citat, så upptäcker vi att den undergörande tron är beskriven i Rom 10:17 därför hör också Joh 15:17 dit.
Oj, vad jag har bett, [och sneglat på Joh 15:7] men inte hände det något! Så minns vi situationer som verkligen varit viktiga för oss, men ändå; ingenting! Menar inte Gud vad han lovar? Sedan finns det människor som av och till berättar att Gud har svarat på deras böner. Gör Gud skillnad på folk? Eller är jag inte kristen nog? Neej, Gud gör inte skillnad på folk, han håller vad han lovar och alla som fått ett nytt liv genom Jesus är tillräckligt kristna.
Men vad är det då för fel? Läs om Rom 10:17 ovan så ser du hur tron växer till. Själva grunden handlar inte om att ”kasta iväg” en bön när vi behöver, utan att leva i bön och gemenskap med Gud dag för dag. Likaså att föda oss med ordet. Guds ord och att lära oss att sätta oss in i bibeln.
Ni vet hur våra dagar är. Väckaren ringer klockan sju, väcka barnen, klä dom, äta frukost, vara till dagis eller skola med barnen, åka till jobbet…. Allt rullar på. Hela skallen är full av de problem som skulle lösas eller som har lösts, hämta barnen, fixa middag, 2 timmars tid med barnen, lägga dem. TV en eller ett par timmar -sedan sova. Lördagen städar vi upp huset, umgås med vänner och sova! Söndag, sova ut…skönt! Vaknar vid tiotiden. Göra allt som är ogjort…
Hela tiden, hela tiden lever vi i ett här och nutillstånd och matas av nuets verklighet som oundvikligt leder till en andlig torka. Så var är den andliga läsningen som ger oss tro? Tio minuter så är det KLART! Men vardagen matar oss från tidig morron till sen kväll.
Inte konstigt då att vårt inre saknar den föda vi får av den andliga läsningen som i sin tur kommer ur ordet. Men den andliga läsningen kan inte genomföras hur som helst. Den syftar inte till att ge oss bekräftelse på vår föreställning om att vissa saker är för stora för Gud när vi ber -han som kan göra det omöjiga. Men så långt sträcker sig inte vår tro och därför känns bönerna inte möjliga att tro på så som det står eftersom vi inte har tagit in den delen i vårt innersta, Det har vi inte hunnit på grund av dagarnas hets.
Syftet med den andliga läsningen kan inte, om vi vill växa till ske på intellektets nivå, och det är just på den nivån bönerna inte utspelar sig. Bönen utspelar sig på hjärtats nivå och kan inte näras med rent förståndsmässig föda.
Med hjärta menar jag inte känslornas nivå utan den mänskliga personlighetens innersta kärna, där förståndet, viljan och sinnena har sitt ursprung. Hjärtat är så att säga vårt väsens djupaste grund, i ett odifferentierat tillstånd där bönen inte sällan är ordlös det är bara en stilla närvaro i Gud.
Det jag nu skriver betyder att bönen som omtalas i det första citatet här uppe, inte är en typ snabbaktivitet, utan kraften byggs upp dag för dag, vecka för vecka och blir hela tiden grunden för våra bönesvar.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera