Konsumtion och livsmening

Det har varit alldeles tyst inom mig sedan jag skrev förra inlägget här i bloggen. Jag har flera gånger satt mig ner här och alltid fastnat.

Så jag har bett och avvaktat.

Men det har blivit mer och mer tydligt med en fråga som underförstått dykt upp i tidningarnas debattsidor, vad ger livet mening? Ett par saker jag tror hör ihop har avhandlats nu under försommarens tidningsdebatter.

1. Avogheten mot svenska traditioner som jag första gången såg Mona Sahlin uttrycka som aspirerande statsminister för landet Sverige. sic! Men under det sista året har det vuxit sig mycket starkare än så.I de flesta länder är just de traditionsbärande händelserna under året det som ger en meningsupplevelse. I de katolska länderna finner vi framförallt mässorna och passionshistorien före påsken, muslimerna har ramadan och i de flesta länder finner vi en glädje över en meningsfull nationaldag.

I Sverige håller motsvarigheten till allt sådant på att tappa meningen, eller åtminstone kraftigt ifrågasättas. Kyrkoårets skiften där jag särskilt vill nämna allhelgonahelgen som håller på att förvandlas till ”halloween”. En halvdan nationaldag som få känner igen sig i. Övergången från det gamla bondesamhället till ett känslomässigt fungerande industrisamhälle verkar bara ha slutat i ett konsumsionssamhälle utan egentligt djupare traditionsmönster. Och inte bara det, utan även ett direkt förakt för det våra fäder har byggt upp genom sitt liv, sin tro och sina livsmänster. Men vad har vi kvar?

2. Den andra diskussionen handlar om skolavslutningar i kyrkan. Skolstyrelsen har uttryckt att så länge det inte förekommer religiösa handliar såsom bön, välsignelse kan man acceptera skolavslutningar i kyrkan. Så nu håller statsmakten på att kapa de få band som är kvar till en tro vi i alla fall hyggligt känner igen oss i.Det skulle kallas religiös påverkan som då av någon anledning skulle vara skadlig.

Då blir min fråga: Skadlig för vad? Är det skadligt att våra barn finner en tro som tryggar i en otrygg och rörig värld? Eller en fungerande tro på en levande Skapare och allt fortsatt tar hand om sin skapelse? Tron att han finns kvar när allt annat rasar runt omkring? Vid skilsmässa, sjukdom, dödsfall och någon att hålla i handen när tillvarons stabilitet rämnar? 

Har vi lärt våra barn och barnbarn att be? Har vi berättat om Gud? Om hans kärlek? Om änglarna som följer dem? Om tryggheten i döden?

Hur mycket vi än skulle be med dem och även om kyrkan skulle komma in i deras liv vid vissa övergångsskeden, hur skulle det motsvara all den indoktrinering som skolan och samhället i sig utsätter dem och oss för?

Så vad ger en djupare livsmening? IKEA? H&M? Poolen på gården? att köpa SUV, aluminiumfälgar eller ett få den senaste typen av mobiltelefon? Att vara påskkärring till påsk, eller halloweenmonster till allhelgona? Är det den livsmeningen vi vill lämna efter oss som arv till våra barn och barnbarn?

Käre läsare, hur ser din livsmening ut? Guds makt är avsatt till oss alla!

Published in: on 26 juni, 2010 at 20:34  Comments (3)  

Går det att be för ett hus?

Jag kan inte på något sätt betrakta mig som ”framgångsteolog”. Snarare tvärtom. Min livsvandring har varit en enda lång kamp. Jag har både burit en tro inom mig och en känsla av ”var är du Gud”.

Trots att jag av och till sett glimtar av hur Gud handlar här i tillvaron har det känts som ett lotteri. Finns Gud, eller är det en enda lång självindoktrinering att jag fått se Hans närvaro ibland. Men om det inte är Gud, vad är det då? Jag har funderat på en annan vinkling av mina frågeställningar: Det är kanske bara är så att jag tror att jag tror? I min ungdom var jag säker på att min tro höll.

Jag läste teologi, prästvigdes, fick min första tjänst. Det kändes bra. Jag skulle få tjäna den Gud jag trodde att jag trodde på och upptäckte att jag hade blivit slav under en religiös organisation. Förste ceremonimästare skulle man nog kunna kalla det. Döpa barn som en slags initiationsrit till livet för det nyfödda barnet. Käka tårta, Dricka kaffe och ta mig till nästa ceremoni. I en jordfästning indirekt tala om ”något bättre”, något som Astrid Lindgren så fyndigt kallade Nangiala. Inte himlen, för då kanske Gud fanns, eller ó hemska tanke, helvetet.

Sådant talar inte en ceremonimästare om! Att det för somliga var ett värdigt slut på ett ovärdigt liv kom aldrig åtminstone över mina läppar. Kaffe ånyo, smörgåstårta den här gången.

Visst fanns det ljuspunkter. Jag minns en kille som skulle konfirmeras. När vi närmade oss konfirmationsdagen berättade han att han inte ville konfirmeras för han kunde inte få ihop det, som ha sa. Han var med på att be en kort bön och vi skildes åt. Dagen efter ringde hans pappa och beordrade mig mer eller mindre att besöka dem och tala sonen tillrätta. Jag stöttade pojken och det blev som det blev, han konfirmerades inte. Det är första och enda gången jag fått blommor från en enskild konfirmand. ”Tack”, stod det på kortet. Idag, trettio år efteråt vet jag att han är en andefylld kristen. Kanske för att han fick ta steget själv. Vad vet jag?

Ceremonimästarrollen var inte min, jag ville ha en sann kontakt med en levande Gud och följa hans vilja utan att huka. Men min tro var som vinden, ständigt växlande. Jakob skriver om detta som jag ofta återkom till!

Jak 1:5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. [kap]

Jak 1:6 Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden.  Jak 1:7 En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren,

Jak 1:8 splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.

Utan att veta hur jag skulle få ihop pengar till huset, barnen, och livet i övrigt sade jag upp mig och slutade. Så gick jag in i kyrkan för sista gången för att ta farväl. Jag hann inte längre än just till att passera körläktaren, hörde jag [Ja, ni läste rätt, Jag hörde] Guds röst som plötsligt fanns både inom mig och ekade i hela kyrkan:”Jag tar hand om din ekonomi! Det var första gången och enda gången jag har hört Guds röst uttalat och klart.

Så jag började arbeta med annat. En gång för några år sedan sov jag över hos mina föräldrar eftersom jag hade ett uppdrag där då och deltog som vanligt i deras aftonbön. Far läste med början om när Serubabel hade fått i uppdrag att bygga ett nytt tempel och inte begrep hur han skulle klara det. Då sa Herren:”inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min ande”.

När jag hörde orden var det som om något knäppte till i magen på mig. Jag hade tappat min tro, men återigen kom något som jag upplevde som ett tilltal. På något sätt hörde det ihop.

Lågkonjunkturen kom, uppdragen försvann likaså och därmed den ekonomi vi hade. Jag började be…var fanns löftet nu? Och var fanns Gud? När jag bad kändes det som om jag bara bad i tom luft. Det ekade inte ens. Så en kväll satt jag och min fru vid tv´n och tittade på ett av de ”andeprogram” som varit så frekventa på slutet. Händelsen bevittnade vi båda. En smäll bakom oss och en bok kom flygande ut ur en bokhylla som var så tätpackad att det nästan inte gick att få lös böckerna. ca 1,5 meter flög den och slog sedan in i ett trappräcke. Jag tittade efter och såg samma bok som pappa hade läst ur. Vad var uppslaget? ”inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min ande” Då kapitulerade jag. Gud inte bara fanns, han verkade.

När jag lämnade över mig den här gången var det inte bara mina fel, brister och synder. Det var hela mitt liv. Jag lät Gud få bli Kung överhela min tillvaro. Bilen, huset, mina intressen, mina nära och kära, ALLT! Både det som fungerade och som inte fungerade.

Kort därefter kom en mängd händelser att inträffa som tycktes stämma med Guds löften. Min dotter hade insjuknat i akut blodförgiftning och var i praktiken döende, jag visste att jag skulle be för henne, men inte varför, eftersom jag inte var medveten om hennes situaton. Mirakulöst kom hon till medvetande igen. Huset, som jag ju ocskå hade gett till Gud, hade en skada om jag insåg skulle förstöra hela huset. Jag började oroa mig igen, men be för ett hus??? Det kändes bara för mycket. Men så tänkte jag att jag ju hade givit huset till Gud i samband med att jag givit mig själv. Då kom det återigen för mig: ”inte genom…”. Jag somnade tryggt även den kvällen. En dryg vecka efteråt upptäckte jag att sprickan efter sättningen började vara borta. Nu ytterligen ett par veckor senare finns det inte ett spår av skadan kvar.

Många fler saker har hänt, lika konkret, men det som fick mig att berätta detta hände igår. Vi har haft en torktumlare trasig i månader, men har inte haft råd att skaffa en ersättare. Tvätthögarna växte och vi började känna oss slitna på tillvaron och varandra. Igår kommer det en granne som inget visste om vår belägenhet och frågade om vi ville ha en torktumlare. Nästan oanvänd. Gud har verkligen omsorg om sina barn.

Det blev så stort, att jag bara ville dela med mig av detta!

”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande säger Herren!

Published in: on 21 juni, 2010 at 19:39  Comments (6)  

Bibeln och "undergången" 2012

Det är oerhört många människor världen över som ställer sig denna fråga. Varför gör man det? Det finns flera anledningar till att detta årtal kommit i fokus.

Mängder av människor världen över nu är fixerade kring årtalet 2012 och vad som kan hända detta år. Att detta är en stort utbrett faktum går inte att blunda för.
Inte heller den profana pressen kan negligera människors tankar kring år 2012. En mängd böcker har också skrivits i ämnet. Det finns uppgifter om att det kan handla om runt 200 böcker som behandlar detta år utifrån olika aspekter! Här ses ytterligare några böcker av dessa:

Många bygger sina tankar kring årtalet 2012 på att Mayakalendern slutar detta år. Denna kalender omspänner åren 3114 f Kr – 2012 e Kr.
Medan många människor världen över lever i en oro för vad som kan hända 2012, så finns det även många som ser fram emot detta år med förväntan. Kan det finnas fog för båda synsätt, beroende på vilket perspektiv man ser det hela från?
New Age talar om att en ny tid, en gyllene tid, som man förväntar kommer att bryta in 2012. Wikipedia skriver bland annat så här om detta:
”En New Age tolkning…antar att planeten Jorden och dess invånare, vid denna tid, kan genomgå en positiv fysisk eller andlig förvandling, och att 2012 kan bli början på en ny era.”
Gurun Sri Bhagavan i Indien, som presenteras som en gudomlig varelse (avatar), ligger bakom den så kallade ”Onenessblessing”. Han menar att om tillräckligt många mottar den ”välsignelsen” så går vi in i en ny tidsålder 2012. Därför förmedlas dessa ockulta ”andedop” in i mängder av människors liv. Man kan se detta som en förberedelse inför vad som komma skall.

Vi kristna grundar naturligtvis inte våra tankar om framtiden vare sig på Mayakalendern eller på andra spådomar. Däremot skall vi ha klart för oss att den onda andevärlden är aktiv för att förbereda människor inför Antikrists framträdande. Denne man som är en inkarnation av djävulen själv och vars syfte är att förleda människorna.
Det ser ut som om det är en intensiv aktivitet i den onda andevärlden, detta på grund av att vi lever i slutet av denna tidsålder och tiden för ondskan håller på att rinna ut. Det är ingenting som Djävulen är omedveten om, det ser vi i Upp.12:12: ”eftersom han vet att hans tid är kort”.

Kanske är det så, att det pågår ockulta förberedelser, som syftar till att människor skall vara redo att hylla och ansluta sig till en framträdande Antikrist?
Denne kommer att gå ut med ett budskap om att det nu kommit en ny tid för mänskligheten. Naturkatastrofer, krig och ekonomisk kollaps kan leda till kaos och ge honom förutsättningar för att komma med sina lösningar på världens problem. Läget bäddar för ”supermannen” Antikrist, att få uppslutning bakom sin agenda.
Det innebär att stora omvälvningar kan komma att äga rum innan år 2012, som öppnar vägen för en världshärskare, som kan återskapa trygghet i en förtvivlad värld.

Ja, vi kan inte med säkerhet slå fast något, men ingen kan bortse från att människor över hela världen ser fram emot 2012 med både oro och förväntan. Jag tar upp ämnet, för att upplysa om de tankar som många människor bär på.
Tiden att verka kan vara mycket kort härefter. Det bör göra oss allt mer angelägna att föra ut budskapet om vikten att ta emot Jesus som sin personlige frälsare. Det är hög tid för det nu!

Published in: on 17 juni, 2010 at 21:26  Comments (2)  

En blixt slog ner på Jesus! Hur ska vi förstå det?

Idag läste jag en artikel i Aftonbladet om hur en församling i Ohio i USA hade uppfört en Jesusgestalt med armarna i luften för sex år sedan. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7309775.ab Till saken hör att det var kopplat till en amfiteater och som gestaleten skulle skydda och som i sin tur var avsedd för utomhusföreställningar som hörde ihop med jordens framtida överlevnad. Detta drevs också av samma församling som hade en kyrka i närheten.

Vi vet att bibeln talar om att Guds avsikt är att jorden måste gå under pga människornas synder.

Så POFF, slog en blixt ner i Jesusgestalten som brann upp tillsammans med amfiteatern. Om detta hade hänt under gammaltestamentlig tid hade folk självklart sett det som ett straff från Gud eftersom det var tillverkat med en avsikt som stred mot vad Gud hade förutsagt. Som i berättelsen om Jona och Nineve hade man backat hem och bet om förlåtelse för att man inte följt Guds plan. Tankegången nu är att Ja, det var ju otur, men nu ska vi bygga upp en ny staty med obrännbart material.

Gud? Ja, vad hade han med blixten och branden att göra? Även amfiteatern brann ner. -För den moderna människan -ingenting!

Vi haltar på båda sidor. Ska vi följa Gud och hans ord, eller ska vi följa vetenskapliga föreställningar som befinner sig i ständig förändring?

En liknande fråga:

Varför kom Jesus under en period när man trodde på onda andar och drev ut dem istället för att sända dem till första bästa mentalsjukhus?

Är det något Gud ville lära oss?

Ska vi ta det på allvar?

För den som vill vara en helhjärtad kristen är dessa frågor viktiga. Plötsligt blir skapeberättelsen viktig. Om vi börjar klippa bort vissa avsnitt ur bibelns budskap, hur vet vi vad som ska plockas bort och vad som gäller?

Published in: on 16 juni, 2010 at 18:49  Kommentera  

Att sabotera för Gud..

Det finns en fråga som de flesta människor förr eller senare kommer fram till. Vad är gott och vad är ont? När är man god och när är man ond? Alltifrån Aristoteles och fram till och med den skolastiska filosofin slet man med frågan.

Allteftersom tiden har gått sedan dess har frågan fått mindre och mindre utrymme. Både kyrkor och samhälle har kopplat samman frågan med att antingen orsaka lidande eller också att lindra lidande. Därför är krig á priori ont liksom svek eller ett ”knivstick” i ryggen.

Bristen på omsorg är ont (se liknelsen om den barmhärtige samariten), äktenskapsbrott är ont, eftersom det orsakar splittrinig och smärta.

Bara som några exempel.

Men nu hamnar vi i ett gytter av frågor för bibeln säger att jordens och universums förfall sker på grund av människans ondska. Men om jag lurar grannen, hur kanåstadkomma ett förfall av skapelsen som till sist kommer att gå under? Finns det något i bibeln som beskriver ett sådant samband, eller är det ”bara” Gud som blir lömsk och ”klipper till”? 

Naturligtvis inte. Som jag förstår bibeln visar den på en annan sida av ondskan som gör att det är lättare att förstå sambandet mellan människans ondska och det förfall vi ser omkring oss i klimatet, krig, att jorden inte längre kan skydda oss mot solens brännande strålar eftersom ozonlagret tunnas ut etc. Många fler exempel går att finna.

Som vi har sett skapade Gud jorden perfekt, eller god, som det står. Den från början gudalika människan sattes att förvalta jorden, se till att allt var som det skulle.

Gud hade ordnat så att allt skulle fungera i tid efter tid både biologiskt och hur Gud skulle sköta om att allt fungerade när människan var god i Guds mening. Det vill säga underordnade sig Gud. Desto mer människan avvek, desto svagare blev beskyddet. Rätt naturligt, =en avlägsen Gud ger också ett svagt beskydd och när människan levde i enlighet med Guds vilja =verkade Gud själv på jorden. Den som läser 5:e mos kap 5-26 ser man hur de innehöll påminnelser och föreskrifter, bl.a om hur Israel skulle leva som ett heligt folk.

Det var en direkt hänvisning till hur skapelsen var tänkt att fungera och vilka konsekvenserna skulle bli om vi inte levde i samklang med Guds sätt att ordna skapelsen. Där är vi nu. Det som är ont, är alltså det som står i strid med Guds tanke. Det är alltså inte bara hur vi förhåller oss till våra medmänniskor som betyder nåt. Det är hur vi förhåller oss till skapelsen.

T.ex på måndagen fattar vi beslut om att köpa upp mark i Afrika för att göra bensin av, så de svälter ännu mer där nere. Men det är ju miljövänligt? Vi offrar människors liv för att själva slippa konsekvenserna av vårt eget liv i överflöd. Vi tänker inte ens på det. På tisdagen stoppar vi HIV-medicin till de fattiga länderna för att de inte har råd att betala för våra beräknade förtjänster. Varför skulle vi ha dåligt samvete, vi har ju patenten. Onsdag sedan, borrar vi ett hål under vattnet för att få fram olja, det gick åt pipan, ”men man kan ju inte ha rätt jämnt”. På torsdag äter vi sedan med gott samvete fisk som håller på att vara tömda ut ur haven. Fredag beställer vi massor med möbler att sälja som kommer från en tynande regnskog. Så på söndag går vi till kyrkan och försöker dra oss till minnes någon synd vi kan ha att bekänna och kommer inte på nåt när hela vårt liv är ont i egentlig bemärkelse.

Vi saboterar Guds egen skapelse. Men vi förstår inte att naturens vrede är kommen ur Guds hand.

Vi har mycket att be om förlåtelse för och inse att vi behöver följa Guds väg om vi vill finna ett sätt att undgå förintelse.


Published in: on 14 juni, 2010 at 19:06  Kommentera  

Men somliga diskuterar inte med djävulen…

Förstå måste vi få klart för oss på vilken nivå i vår personlighet de andliga krafterna kommer till vårt medvetande. (Även Gud)

Kom ihåg att Gud verkar i det fördolda. Han finns i vinden som får lövverken i gläntan att röra sig . Titta gärna! allt rörs åt olika håll, men det är samma vind. Men ser vi Gud? Nä, vi uppfattar vinden. En planet äts någonstans upp av sin sol. Vi kan se det, men inte förstå det. Solen får sina utbrott, det är Gud som agerar, det får konsekvenser för oss på Jorden, Hans VARDE en gång i tiden som skapade hela universum verkar överallt fortfarande. Men vem vill se det?

När vi kommer in i en ond tid är det Gud som får skulden, för vem tänker på hans motståndare? Guds viskande ”kom” hör vi inte i brutaliteten av smärtan som djävulen orsakar. Han kommer in i våra tankar med en brutalitet som vi nästan inte kan värja oss mot. 

Det verkar inte behövas så mycket för att vi ska handla i enlighet med hans påverkan. Grannen sköter inte det han ska när det gäller att hålla rent på tvätt-tiden. Eller att han spelar musik DUNK-DUNK-DUNK Vi låter hela vårt inre reagera med aggressivitet. Kanske inte just då, men senare ger vi tillbaka.

Vem har inte sett TV-programmet ”grannfejden”? Total fientlighet, inte ens ett helt logiskt resonemang kan hejda fientligheten som satt sig i sinnet. Satans intentioner genomförs nästa som på kommando!

Sedan sprider sig detta. Liksom kärlek föder kärlek, föder hat och aggressivitet hat och aggressivitet. I ett allt mer accelererande tempo.

Vi börjar döma. Oavsett om vi är insatta eller inte. Israel, invandrare, norrlänningar dömer 08:or, Stockholmare dömer lantisar. Hela tiden byggs sprickorna på.

Vi försöker inte ens stå mot. Vi tycker att vi har ”rätten” på vår sida. Rätten att agera, rätten att slå. Desto mer vi agerar utan kärlekens spelregler, desto klarare framstår vi bara som ondskans marionetter

Published in: on 12 juni, 2010 at 17:25  Kommentera  

En del försöker diskutera med djävulen…

En del försöker diskutera med djävulen. Det är ingenting han gillar bättre än sådana diskussioner.

Beroende på vem du är andvänder han olika taktik i resonemanget.

Ibland går han fram med att det nog finns andra syndare som är värre. Så om Gud förkastar dig, måste han också förkasta en massa andra. Ibland kommer han med att det är inget större fel på ditt liv och hur du är, så Gud kan ju inte förkasta någon för bra småsaker. Djävulen vill få oss att tvivla på att Jesu död på Golgata gör slut på skilsmässan från Gud. Men sanningen är att alla som förtröstar på Gud har gemenskap med honom precis på samma sätt som Jesus hade gemenskap med Fadern.

När tankar och känslor kommer över dig och som river och sliter för att du inte ska kunna trygga dig vid vad Jesus har gjort: Se på korset! För även om djävulen skulle ha rätt i sak (han ljuger liksom inte jämt) så behöver du inte stå som en syndare eftersom du har fått förlåtelse och blivit renad.

Det är ocskå svaret på alla känslor av självfördömelse. Om vårt hjärta fördömer oss, så är Jesu verk förmer än våra känslor.

Låt inte fienden eller dina egna brister dra bort dina blickar från korset. Desto mer vi ser på oss själva, desto fler synder, mer av svaghet, brister olydnad och otro upptäcker vi.

Men om vi fortsätter att se på korset och förtrösta på befrielsen där, desto mer växer vår förtröstan till Guds kärlek, visdom och allvisa planering. Han har inte bara föberett befrielsen från hotet om undergång, utan han vill också bryta syndens makt i våra liv.

Avundsjuka, bitterhet, rädsla för att inte bli accepterad av andra, rädsla för vad som skulle kunna hända om jorden faktiskt håller på att gå under! Allt sådant ligger i Faderns händer Vad som än händer framöver: Gud har kontrollen.

Published in: on 8 juni, 2010 at 16:49  Comments (2)  

Ondska och blod har följt henne åt…

De flesta av oss vet hur skilsmässan mellan Gud och människan gick till! När varje moment avslutats står det att  ”Gud såg att det var gott.”

Han hade skapat en tillvaro där döden inte var närvarande och därför troligen inte heller det kroppsliga förfall vi kallar åldrande. Eden var av allt att döma en ljuvlig plats, människan var skapad till Guds avbild och ”Gud såg att det var gott”

Frukter, bär, djup grönska, vatten och vattenfall föreställer jag mig att det innehöll. Till viss del är det ju också så det beskrivs.

Gud, Skaparen/fadern som ständigt fanns bland människorna och i den trädgården var garanten för skapelsens fortlevande i en underbar tillvaro. Mer exakt vet vi inte.

Men om nu Gud hade skapat det goda på jorden med gudalika människor före syndafallet så måste väl detta vara en förebild av himlens härlighet. Varför skulle det goda Gud skapat på jorden vara så annorlunda mot hans rike i det fördolda? En dag är vi där! Då är livet fullkomligt och evigt. Ordet paradis är nog det närmaste vi kan komma!

Så hände det förfärliga som skiljde människan åt från Gud. Men var det Gud som lämnade människan pga synden?? Inget talar för detta! Berättelsen i 1 Mos 3.8 står det: ”

”Vid kvällsbrisen hörde de HERREN Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.” Det var människans skam som skapade klyftan.
Från den punkten tills dags dato är människan i ständig förvandling från Gudslikhet till djävulens redskap.
”Ondska och blod har följt henne åt
till cirkusglädje och ödslig gråt.”
Det värsta är, att trots det finns en väg tillbaks till Guds hjärta som han har givit oss i Kristus, är det stora horder människor som väljer bort detta och efter sin död får fortsätta evigheten utan Gud.
Published in: on 6 juni, 2010 at 14:36  Kommentera  

Guds dånande kraft, vem kan förstå den?

 

Av det jag nu senast skrivit ser vi att vi föreställer oss så mycket. Ferlins dikt som jag citerade i ”Människan som myra inför Gud”, visar verkligen vår självuppfattning som människor i förhållande till vår rätta plats i universum. Den lilla människan med de ”intelligenta” maskinerna med vilka vi tror oss kunna förstå skapelsen.

Vi sitter där, små och obetydliga. Vi förstår inte ens skapelsen som tillhör vår egen dimension och som är skapad av Gud. HUR kan vi då inbilla oss att kunna förstå Gud?

I Syraks bok 26: 17-21(en av de sk. apokryferna) står det

Säg inte: ”Jag är dold för Herren,
vem ägnar mig en tanke där uppe i höjden?
Bland så många människor märks inte jag,
vad är väl jag i den omätliga skapelsen?”
Se, himlen, himlarnas himmel, darrar,
havsdjupet och jorden skälver när han kommer.
Bergen och jordens grundvalar
grips av bävan när han ser på dem.
Men ingen lägger detta på hjärtat.
Vem tänker på hans vägar?

”En stormby, den kan ingen se!

Det mesta han gör sker i det fördolda.”

Så lägger jag ihop denna text med Job 26:14:
Job 26:14 Se, detta är endast utkanterna av hans verk, en svag viskning är allt vi hör om honom. Hans dånande kraft, vem kan förstå den?
Han har visat en liten del av vem han är och vad han vill i bibeln. Vi är skapade av honom, universum som vi inte fullt ut kan förstå är också skapat av honom, men han är lika mycket större än universum än vad universum är större än människan.
Vi behöver en inre stillhet för att bara kunna ana….
Published in: on 4 juni, 2010 at 17:42  Kommentera  

Myran som människa

Har ni någonsin funderat på hur en myra kan uppfatta sin tillvaro? Har ni ens försökt? Finns det någon som tror att myran kan förstå allt den kan vara med om annat än ur sitt eget perspektiv? Någonstans tar det stopp!

Lyssna på länken jag har lagt in här och läs sedan nästa blogginlägget ”Människan som myra inför Gud”! Min mening är att försöka att visa på hur mycket större Guds väsen är än våra tankar och föreställningar.

http://www.youtube.com/watch?v=Wr8xGaYa90g&feature=PlayList&p=BEFA555C0BB2CF8E&playnext_from=PL&playnext=1&index=18

Published in: on 3 juni, 2010 at 19:00  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: