Av det jag nu senast skrivit ser vi att vi föreställer oss så mycket. Ferlins dikt som jag citerade i ”Människan som myra inför Gud”, visar verkligen vår självuppfattning som människor i förhållande till vår rätta plats i universum. Den lilla människan med de ”intelligenta” maskinerna med vilka vi tror oss kunna förstå skapelsen.
Vi sitter där, små och obetydliga. Vi förstår inte ens skapelsen som tillhör vår egen dimension och som är skapad av Gud. HUR kan vi då inbilla oss att kunna förstå Gud?
I Syraks bok 26: 17-21(en av de sk. apokryferna) står det
Säg inte: ”Jag är dold för Herren,
vem ägnar mig en tanke där uppe i höjden?
Bland så många människor märks inte jag,
vad är väl jag i den omätliga skapelsen?”
Se, himlen, himlarnas himmel, darrar,
havsdjupet och jorden skälver när han kommer.
Bergen och jordens grundvalar
grips av bävan när han ser på dem.
Men ingen lägger detta på hjärtat.
Vem tänker på hans vägar?
”En stormby, den kan ingen se!
Det mesta han gör sker i det fördolda.”
Så lägger jag ihop denna text med Job 26:14:
”Job 26:14 Se, detta är endast utkanterna av hans verk, en svag viskning är allt vi hör om honom. Hans dånande kraft, vem kan förstå den?”
Han har visat en liten del av vem han är och vad han vill i bibeln. Vi är skapade av honom, universum som vi inte fullt ut kan förstå är också skapat av honom, men han är lika mycket större än universum än vad universum är större än människan.
Vi behöver en inre stillhet för att bara kunna ana….
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera