Förstå måste vi få klart för oss på vilken nivå i vår personlighet de andliga krafterna kommer till vårt medvetande. (Även Gud)
Kom ihåg att Gud verkar i det fördolda. Han finns i vinden som får lövverken i gläntan att röra sig . Titta gärna! allt rörs åt olika håll, men det är samma vind. Men ser vi Gud? Nä, vi uppfattar vinden. En planet äts någonstans upp av sin sol. Vi kan se det, men inte förstå det. Solen får sina utbrott, det är Gud som agerar, det får konsekvenser för oss på Jorden, Hans VARDE en gång i tiden som skapade hela universum verkar överallt fortfarande. Men vem vill se det?
När vi kommer in i en ond tid är det Gud som får skulden, för vem tänker på hans motståndare? Guds viskande ”kom” hör vi inte i brutaliteten av smärtan som djävulen orsakar. Han kommer in i våra tankar med en brutalitet som vi nästan inte kan värja oss mot.
Det verkar inte behövas så mycket för att vi ska handla i enlighet med hans påverkan. Grannen sköter inte det han ska när det gäller att hålla rent på tvätt-tiden. Eller att han spelar musik DUNK-DUNK-DUNK Vi låter hela vårt inre reagera med aggressivitet. Kanske inte just då, men senare ger vi tillbaka.
Vem har inte sett TV-programmet ”grannfejden”? Total fientlighet, inte ens ett helt logiskt resonemang kan hejda fientligheten som satt sig i sinnet. Satans intentioner genomförs nästa som på kommando!
Sedan sprider sig detta. Liksom kärlek föder kärlek, föder hat och aggressivitet hat och aggressivitet. I ett allt mer accelererande tempo.
Vi börjar döma. Oavsett om vi är insatta eller inte. Israel, invandrare, norrlänningar dömer 08:or, Stockholmare dömer lantisar. Hela tiden byggs sprickorna på.
Vi försöker inte ens stå mot. Vi tycker att vi har ”rätten” på vår sida. Rätten att agera, rätten att slå. Desto mer vi agerar utan kärlekens spelregler, desto klarare framstår vi bara som ondskans marionetter
Kommentera