Det finns en fråga som de flesta människor förr eller senare kommer fram till. Vad är gott och vad är ont? När är man god och när är man ond? Alltifrån Aristoteles och fram till och med den skolastiska filosofin slet man med frågan.
Allteftersom tiden har gått sedan dess har frågan fått mindre och mindre utrymme. Både kyrkor och samhälle har kopplat samman frågan med att antingen orsaka lidande eller också att lindra lidande. Därför är krig á priori ont liksom svek eller ett ”knivstick” i ryggen.
Bristen på omsorg är ont (se liknelsen om den barmhärtige samariten), äktenskapsbrott är ont, eftersom det orsakar splittrinig och smärta.
Bara som några exempel.
Men nu hamnar vi i ett gytter av frågor för bibeln säger att jordens och universums förfall sker på grund av människans ondska. Men om jag lurar grannen, hur kanåstadkomma ett förfall av skapelsen som till sist kommer att gå under? Finns det något i bibeln som beskriver ett sådant samband, eller är det ”bara” Gud som blir lömsk och ”klipper till”?
Naturligtvis inte. Som jag förstår bibeln visar den på en annan sida av ondskan som gör att det är lättare att förstå sambandet mellan människans ondska och det förfall vi ser omkring oss i klimatet, krig, att jorden inte längre kan skydda oss mot solens brännande strålar eftersom ozonlagret tunnas ut etc. Många fler exempel går att finna.
Som vi har sett skapade Gud jorden perfekt, eller god, som det står. Den från början gudalika människan sattes att förvalta jorden, se till att allt var som det skulle.
Gud hade ordnat så att allt skulle fungera i tid efter tid både biologiskt och hur Gud skulle sköta om att allt fungerade när människan var god i Guds mening. Det vill säga underordnade sig Gud. Desto mer människan avvek, desto svagare blev beskyddet. Rätt naturligt, =en avlägsen Gud ger också ett svagt beskydd och när människan levde i enlighet med Guds vilja =verkade Gud själv på jorden. Den som läser 5:e mos kap 5-26 ser man hur de innehöll påminnelser och föreskrifter, bl.a om hur Israel skulle leva som ett heligt folk.
Det var en direkt hänvisning till hur skapelsen var tänkt att fungera och vilka konsekvenserna skulle bli om vi inte levde i samklang med Guds sätt att ordna skapelsen. Där är vi nu. Det som är ont, är alltså det som står i strid med Guds tanke. Det är alltså inte bara hur vi förhåller oss till våra medmänniskor som betyder nåt. Det är hur vi förhåller oss till skapelsen.
T.ex på måndagen fattar vi beslut om att köpa upp mark i Afrika för att göra bensin av, så de svälter ännu mer där nere. Men det är ju miljövänligt? Vi offrar människors liv för att själva slippa konsekvenserna av vårt eget liv i överflöd. Vi tänker inte ens på det. På tisdagen stoppar vi HIV-medicin till de fattiga länderna för att de inte har råd att betala för våra beräknade förtjänster. Varför skulle vi ha dåligt samvete, vi har ju patenten. Onsdag sedan, borrar vi ett hål under vattnet för att få fram olja, det gick åt pipan, ”men man kan ju inte ha rätt jämnt”. På torsdag äter vi sedan med gott samvete fisk som håller på att vara tömda ut ur haven. Fredag beställer vi massor med möbler att sälja som kommer från en tynande regnskog. Så på söndag går vi till kyrkan och försöker dra oss till minnes någon synd vi kan ha att bekänna och kommer inte på nåt när hela vårt liv är ont i egentlig bemärkelse.
Vi saboterar Guds egen skapelse. Men vi förstår inte att naturens vrede är kommen ur Guds hand.
Vi har mycket att be om förlåtelse för och inse att vi behöver följa Guds väg om vi vill finna ett sätt att undgå förintelse.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera