Det jag skrev igår har också en annan sida som jag vill visa på idag. Men egentligen är det bara olika sidor av samma mynt! Gud bryr sig om allt när vi vill att han ska vara Herre i våra liv. Om hur vi mår, vår välfärd, våra saker och totalt sett hela vår tillvaro, och varför skulle han göra det? För att han älskar oss och vill att vi ska fråga efter hans gemenskap. Varför ska vi bry oss om det han skriver i sitt ord? Ja, för att vi vill ha Hans gemenskap! Det hänger ihop.
I den stund vi slutar fråga efter honom tynar den ängel som bar oss genom livet som barn alltmera bort. Till slut står vi där själva i livets villervalla.
[Matt 18:10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.] Så bilden många av oss har sett med bilden av barnen som går på en spång över en fors med en ängel bakom, har sitt stöd i bibeln.
Vet ni att grekiskans ord för synd är [hammartia] och betyder att missa målet. Missa vilket mål? Jo, Gud själv och hans heliga och omsorgsfulla omvårdnad om oss och allt vi upplever som viktigt. När vi glömmer bort, har för mycket att göra, inte tror att Gud hjälper eller helt enkelt inte vill ha med honom att göra så blir det tomt omkring oss när vi behöver honom.
Kontakten med Gud är en relation. Relationer måste vårdas för att fungera i längden. Sedan måste man bygga upp dem igen.
Därför blir bristen på Gudskontakt den andra sidan av ”myntet”. När han får vara önskad och nära bär han allt, utan detta tar jordelivets kaos över, och vem som är denna världens furste vet vi, satan själv. Men umgänget med Gud driver bort honom! Inte ens döden rår på oss i det läget!
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera