BIBELN OCH VERKLIGHETEN

Som jag ser det är det en styrka i bibelns tillkomst att det skett över tusentals år, tillkommen genom olika skribenter och alltsom oftast så pass klart daterad att vi kan  (hjälpligt) följa skeenden som beskrivs. Dateringarna är gjorda på samma sätt som de antika historikerna daterade sina krönikor.

Detta är den historiska sidan. Inte sällan bekräftad av olika historiska fynd. T.ex såg jag på national geographics om en utgrävning från den tid man antar att uttåget ur Egypten just skett. Där hade man funnit en mycket tunn silverrulle.

Efter att ha värmt den lite lyckades man rulla upp den. Vad den innehöll? Den aronitiska välsignelsen på gammalhebreiska. (4 Mos 6:24-25)

Förutom att vi har både bibliska och utombibliska källor till förfogande finns alltså ett stort antal uppenbara erfarenheter från olika utgrävningar. De förvarades på olika skriftrullar och sammanställdes först runt Kristi födelse för att rädda den traderade skatten åt eftervärlden.
Allt gick ut på att peka på den den Gud som verkar i historien. Han betraktades alltså både som den som skapade tillvaron och sedan grep in i olika skeden med sitt folk.
Men det hindrar ju inte att t.ex Jesaja troligen hade åtminstone tre profeter i sitt ursprung, troligen fyra. Säg det till en troende från bibeltrogna vänner… och du blir betraktad som kättare. Ändå påverkar det inte den andliga säkerheten av Jasaja.

Likaså har NT en komplex tillkomsthistoria, låt vara bara på hundratalet år. Varje evangelium har olika författare med var och en sina egna särdrag. Apg, skriven av en person med god insyn, men ofta beskriver händelser han ser från utsidan. Varje brev har sitt eget ”sitz im leben” och sin egen författare som påverkar dess innehpååll  olika tolkningsplan. De enda lite udda skrifterna är Jakobs brev som endast kanoniserades eftersom det tillskrevs Jesu bror. Men den dryper av judiska regelverk. Det andra är Apokalypsen som egentligen är mer släkt med Daniel, Hesekiel m.fl profetiska böcker i GT. Dock finns det Jesuord i t.ex Mt 24 och visst innehåll i breven som bekräftar Apokalypsens innehåll. [Apokalyps = Uppenbarelseboken]

För mig är det definitivt en styrka. Vi får texter från alla möjliga skribenter, historiskt verifierbara och med varje skribents egenart. Dessa tillsammans utgör bibelns helhet. Motorn i det hela och grunden är Gud som fadern, men det betyder inte att Lukas ensam eller Paulus, eller Petrus har hela helheten.

Men för mig är det inte ointressant att se  de olika författarnas egenart (psykologiska och sociala) i hur de har upplevt t.ex passionshistorien. Markus obildade torftighet i beskrivningen, troligen som lutar sig mot den sk. Q-källan (en antagen traderad språklig källa). Eller Johannes teologiskt bearbetade berättelse, eller Paulus hårdhänta självmedvetenhet. Men Gud använde alla dessa. Var och en på sitt sätt, utifrån sina förutsättningar. Plötsligt smälter psykologin, sociala bakgrunder, tron och det vi kallar vetenskap ihop till en helhet. Där Gud håller i alla trådar. Om vi skiljer ut det ena från det andra blir det plötsligt somliga som blir mer föörutbestämda för tron och himmelriket än andra. Det bästa vore att vara en aggressionshämmad sexualneurotiker utan kontakt med sina känslor.

För mig tyder det på att bibeln omfattar hela mänskligheten. Den ena behöver nåd för det ena och den andra för något annat, men kallelsen gäller alla!

Jämför detta med andra ”bokreligioner”. Islam; skriven av en enda person! Koranen är helt historielös och kan inte verifieras överhuvudtaget. Likaså med Bahaí. Buddhism…där har böckerna kommit till under årtusenden, men innehåller inga verifierbara fakta, bara jum-jum av föreställningskaraktär. Mormoner har en mycket underlig tillkomsthistoria (och bakgrund) av Mormons bok. Sceintologerna inte att förglömma helt historielös. (Ur deras ”vetenskapliga” tro har ”tolvpunktsprogrammet”  för Alanon kommit, likaså Narconon.) I botten på detta ligger Hinduismens värderingar.