Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem..

Vem du än är, vilka livsomständigheter du än befinner dig i, vad du än har ställt till med för dig själv, för din familj eller för någon annan, vare sig du tror eller inte tror så är du älskad av Gud.

Vårt avståndstagande har gjort diket mellan oss och Herren. Detta leder till missmod och inre fattigdom.

MEN han tar emot oss precis som vi är.

Jer 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla.
 
Men nu har han inte tänkt lämna oss som vi är. 
Tänk dig att du går uppför kullen där Jesus är korsfäst. Där finns han, han har tagit allt missmod, all smärta och alla synder, bakåt och fram tills nu, för att kunna ge oss en möjlighet att komma in i ljuset, där Fadern är.
Många människor stannar inför korset, men de tappar bort resten av möjligheten att få del av all den kraft och upprättelse som erbjuds. För den som tittar närmare vid korsets fot upptäcker en liten igenvuxen stig som går förbi korset. Fria från allt elände vi hade i ryggsäcken (vad det nu än kunde vara) vandrar vi nerför stigen som visar sig leda till en grav. Som är tom!
Det är en fridfull plats. Inte alls fylld med den kamp och strid som korset utstrålade.
Här ser vi steg 2 i Guds räddningsplan. Vi är fria från det vi har varit och nu påbörjar Gud att fylla oss med den Helige Ande som följer av uppståndelsen.
Att omvända sig handlar alltså inte om att göra saker annorlunda, mindre egoistiskt och syndfritt för det kan vi inte.
Det handlar om att vända sig om från oron att jag inte ska få det jag vill. Oron för pengar, oron för krig, oron för klimatförändringar, sjukdom och åldrande.
Allt detta är ont och det kan vi inte ändra på själva.
Omvändelsen betyder att vända sig från att se på detta onda till att se på Gud och förlita sig på honom som genom Kristi uppståndelse har försett de som vänder sig till honom med all den kraft, kärlek och frid som Jesus hade.
 
Så återigen:
Jer 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla.
 
Sjung med:
Published in: on 30 november, 2010 at 15:42  Kommentera  

Han är min glädje..

 

Published in: on 29 november, 2010 at 11:42  Comments (1)  

Får jag presentera JESUS, som han var omtalad ca 700 f.Kr

Tvärläs inte! Försök att få innehållet att bli en del av ditt inre väsen!
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.
Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. 

Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid.

Published in: on 28 november, 2010 at 15:29  Kommentera  

Advent by O. Olsson – Umeå Studentchoir

Published in: on 27 november, 2010 at 18:54  Kommentera  

Advent i ett annat ljus!

Vi befinner oss i upptakten till första advent som är i morgon, söndag. Advent kommer av latinets adventus som betyder  ankomst.
Advent betyder alltså inte väntan (på jul eller ens på Kristus i största allmänhet) utan Ankomst. Texterna för varje söndag i advent handlar om hur Herren kommer, men på lite olika sätt och i lite olika sammanhang.
Visserligen räknar vi advent til julkretsen, men texternas sammanhang våra sånger hör ihop med hur Jesus red in i Jerusalem ett par dagar innan han kom att korsfästas.
”Matt 21:5 Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. 
Matt 21:6 Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. 
Matt 21:7 De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 
Matt 21:8 Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen.
Matt 21:9 Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna*, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”

Hela den historien säger väldigt mycket om människans väsen. Det är en jublande händelse. Hela Jerusalems befolkning tycktes enligt texten vara på fötter. Samma jubel som det kommer att vara i kyrkorna i morgon. Men hela textsammanhanget tyder på att det finns en dov underton!
Efter bara ett par dar skulle samma folkmassa skrika korsfäst, korsfäst! ! !  Samma människor som bredde ut sina mantlar när han red in i Jerusalem. 

Detta är berättelsen om dig och mig och hur vi fungerar som människor i flock. Samtidigt är det också berättelsen om Jesu väg till Golgata för att befria oss från denna djuriska flockinstinkt.
När samma texter läses på Palmsöndagen (sista söndagen före påsk) är kyrkorna tomma.

Published in: on 27 november, 2010 at 18:34  Kommentera  

Lovsång om Jesu makt. [Ur ”Metal”gudstjänst]

Halleluja!  Sjung om Jesus,
han är den som spiran bär.
Halleluja! Hans är makten,
hans allena segern bär.
Hör, hur sångerna från Sion
brusar som en mäktig flod.
Jesus alla folk och stammar
återlöses med sitt blod.

Halleluja! Ingen ensam,
Ingen hjälplös lämnats kvar.
Halleluja! Tron sin tillflykt
och sitt ljus i Jesus har.
Fastän skyar honom lyfte
bort och ingen honom ser,
glömmer vi ej vad han lovat:
”Alltid skall jag bo hos er.”

Halleluja! Du som bjuder
syndare till bords med dig!
Halleluja! Öppnad famnen
är för alla och för mig.
Över jordens vidd din förbön
genom dag och natt oss når.
Bed för mig inför din Fader,
du som vid hans sida står!

Halleluja! Konungarnas
konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna
är du, och du blev som vi.
Stor dina härlighet i himlen,
speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger
och oss mättar vid ditt bord.

Published in: on 25 november, 2010 at 22:35  Kommentera  

Om jag nu har bett om förlåtelse, -sedan då?

”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”
Bara den här meningen visar att det inte räcker att tro på Jesus så att man tror att han har funnits, att han botade sjuka eller att han kanske till och men kunde gå på vattnet!
Det är mycket mer än så! Att tro på Jesus handlar om att ta emot honom som den uppståndne idag och  och respektera honom som Guds son. Att vilja få det av allt hans namn står för. I Efesierbrevet 1:19-20 står det :”19hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt 20lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen
Då kommer vi till en annan viktig sak som jag först måste ta upp.  Josef var på väg att skilja sig från Maria eftersom han (begripligt nog) trodde att hon varit ”ute på vift”.  I Matt 1:21-1:23 berättas det om en ängel som uppenbarade sig för Josef (Jesu jordiska far):
Matt 1:21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.”
Det där med Jesu namn! Vidare fortsätter berättelsen i Matt 1:23 där det står: ”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss. ”Med fetstil tydliggörs det att Josef skulle ge honom namnet Jesus, men att människor som kom i kontakt med honom skulle kalla honom för Immanuel.
För sammanhanget är detta viktigt eftersom man trodde att namnet gav bäraren egenskaper, därför kunde man skriva på det här sättet.
Så att tro på Jesu namn och ta emot honom i det namnet innebär både att du har tagit emot Gud själv samtidigt som det innebär att vilja fortsätta att delta i Jesu verk att rädda mänskligheten ur ondskans grepp! Den kallelsen gav han oss innan han lämnade jorden:
Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”
 
Men all den kraft han besatt som Guds son finns i hans namn! Låt mig ta ett exempel: Börja med att skilja mellan din egen förmåga och vilken auktoritet du har i Jesu namn!
Tänk er att en polis står på landsvägen och stoppar en långtradare som kört för fort.  Långtradaren stannar och chauffören klättrar ned. Han är nästan dubbelt så stor som polisen och lika mycket starkare. Det finns ingen egen auktoritet i den polisens person. Trots det bävar den stora långtradarchauffören. För han vet att bakom den obetydliga polismannen som står framför honom står en annan makt av en helt annan storleksordning: hela Sveriges poliskår, hela Sveriges rättsväsen. Sveriges regering och riksdag. Därför bävar långtradarchauffören.
Polisen har alltså en auktoritet som vida överstiger sin egen kraft. Så är det också med Jesu namn!
 
Så att tro på Jesus är alltså mycket mer än att bara tro att han har funnits och att han har dött, det är också att ta emot hans namn. Dvs att inse att du visserligen lever i denna värld, men att du inte är fast i den.
Men vi måste ”ställa in oss på rätt frekvens” för att kunna bli delaktiga av det namnets kraft!
Published in: on 25 november, 2010 at 21:08  Kommentera  

Amazing grace

Published in: on 24 november, 2010 at 21:06  Comments (2)  

När det onda blir gott!

När vi bestämmer oss för att vara goda (utifrån vårt mänskliga sätt att se på saken) så angriper vi det vi uppfattar som ont och tror att det då är en god handling.

Ett exempel: Om vår granne visar sig vara en pedofil har den allmänna meningen varit att sätta upp dennes bild på konsum och då skulle det vara en god handling. Sedan får de som ser bilden för sig att de det ”är rätt åt dom” och  rättfärdigar det därför som en god handling att kasta ägg på huset där han bor. Eller att helt enkelt anlägga en brand i detta hus. Så ser den mänskliga ”godheten” ut. Vi lönar ont med ont och tycker oss göra goda handlingar då!

Det visar sig också i barntidningar som ska vara sedelärande. Ta Bamse till exempel. ”Han är så snäll att han slår inte de onda |Som vargen & hans kompisar], utan han kastar bara upp dem i luften så de får slå sig själva”! Även om det här indirekt gäller ”öga för öga och tand för tand” så lever vi instinktivt efter tankegången att ”ont ska med ont fördrivas”.

Idag läste jag att andelen Svenskar som tror på dödsstraff ökar. Fast vi ställer upp som faddrar för barn i mycket svåra situationer, betalar månatligen till läkare utan gränser eller till något annat välgörande ändamål. Det är bra, men gör det oss till goda människor?  Vi har i landet över 30 000 hemlösa. Men när det blir fråga om hem för dem protesterar vi om de kommer för nära där vi själva bor. Är vi goda då med vårt givande?

Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.
Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.
Matt 5:40 Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad*, så låt honom få din mantel också.”
 
Det är så här Guds kärlek fungerar. Han räknar inte gångerna vi misslyckas; hans nåd är oändlig.
Så vill han också att vi ska utvecklas.
Blir vi utblottade då? Näää det tror jag inte! Vi blir inte utblottade på självkänsla, inte på mental ork heller. Inte pengar eller något annat. För den som vill vara nära och tjäna Gud finns alltid hans kraft och tillgångar till förfogande.
Published in: on 24 november, 2010 at 20:09  Comments (2)  

… händerna har du!

Published in: on 23 november, 2010 at 15:25  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: