Vi befinner oss i upptakten till första advent som är i morgon, söndag. Advent kommer av latinets adventus som betyder ankomst.
Advent betyder alltså inte väntan (på jul eller ens på Kristus i största allmänhet) utan Ankomst. Texterna för varje söndag i advent handlar om hur Herren kommer, men på lite olika sätt och i lite olika sammanhang.
Visserligen räknar vi advent til julkretsen, men texternas sammanhang våra sånger hör ihop med hur Jesus red in i Jerusalem ett par dagar innan han kom att korsfästas.
”Matt 21:5 Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.
Matt 21:6 Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem.
Matt 21:7 De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.
Matt 21:8 Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen.
Matt 21:9 Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna*, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
Hela den historien säger väldigt mycket om människans väsen. Det är en jublande händelse. Hela Jerusalems befolkning tycktes enligt texten vara på fötter. Samma jubel som det kommer att vara i kyrkorna i morgon. Men hela textsammanhanget tyder på att det finns en dov underton!
Efter bara ett par dar skulle samma folkmassa skrika korsfäst, korsfäst! ! ! Samma människor som bredde ut sina mantlar när han red in i Jerusalem.
Detta är berättelsen om dig och mig och hur vi fungerar som människor i flock. Samtidigt är det också berättelsen om Jesu väg till Golgata för att befria oss från denna djuriska flockinstinkt.
När samma texter läses på Palmsöndagen (sista söndagen före påsk) är kyrkorna tomma.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera