Fem minuter före midnatt för vår tillvaro!

För er som har följt mina blogginlägg är det knappast några tveksamheter om att jag är övertygad att vår tillvaro befinner sig 5 minuter före midnatt, eller 3.. vad vet jag? Men allt talar för att slutet är nära.

Förr när jag tog upp frågan var det alltid någon som sa: ”så har folk i alla tider trott”, lett lite och klappat mig på huvudet…. Skillnaden är att nu är jag inte en ensam knäppgök som har den tron. Den förekommer överallt. Tidningarna berättar om vad som kan bli jordens undergång. Jättevulkaner, atomkrig, meteorer, ekonomiskt kaos eller klimatkatastrofer.

Vad jag möjligen är ganska ensam om är min uppfattning är att allt detta finns förutsagt i Bibeln. Att det finns en skaparmakt som fortfarande har kvar kontrollen.

De som bygger sina undergångstankar t.ex på en Mayakalender som inte fortsätter efter år 2012 kan inte se någon framtid. Inget hopp. Bara kaos. Likaså de som bygger sina tankar på att det som sker hör ihop med människans destruktiva beteende.

Man ser INGEN framtid efter ”tolvslaget”, bara kaos och tomhet.

Bibeln säger:2 Petr 3:13 Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte”.

Häri ligger skillnaden mellan det totala kaoset och skaparens löfte om en framtid och ett hopp!
.

När ”tolvslaget” för vår tillvaro har passerat finns det ett löfte om en ny start!
Fatta mod, frukta inte. Börja ett nytt liv i morgon dag. Lägg bort de gamla misstagen och börja om igen. Skaparen ger oss en ny start. Låt er inte tyngas ned av det gamla. Bekymra er inte.
Om Guds förlåtelse endast vore till för de rättfärdiga och för dem som inte syndat, för vilka skulle den då behövas?  
Kom ihåg att Jesus en gång sade till Maria att den som får mycket förlåtet älskar också mycket.

Varför grämer och oroar vi oss så mycket? Han väntar bara på att få ge oss allt som är ljuvligt och gott, men våra liv är så besudlade av oro och grämelse, att vi bara skulle förstöra de skatter, som han vill ge.

Han kan bara välsigna de som vilar i honom och hans löften. Trygga, utgivande och med tillit. Därför är glädjen och tacksamheten nyckeln till att få se Guds handlande i våra liv.


Published in: on 31 december, 2010 at 19:27  Comments (2)  

En hälsning från Jesus

Det finns en liten sak jag har faschinerats av under den sista tidens skriverier. När jag skrev om änglar fick jag en stor återkoppling, mycket fler läsare än vanligt. Jag har undrat över vad det beror på.

Änglar är verkliga och i sanning komna från den himmelska världen. Ibland ser vi dem, ibland inte. De omtalas i bibeln som Guds sändebud för att vara till hjälp och till vägledning. De leder på ett rätt konkret sätt och hjälper också lika konkret. Men vi får inte glömma att de är skapade av Gud. Liksom du och jag. 

Men den som har tagit emot Jesus och vill att han ska leda och verka i våra liv, har tagit emot den helige Ande som också leder. Men han leder genom att påminna oss om sådant vi hört som barn, eller läst om som Guds handlande och vilja med oss. Anden  kan  också dyka upp i våra tankar med sitt budskap som en sång vi hört och som stämmer in i vår situation just nu!

.

Här kommer en hälsning till var och en av oss från Jesus genom den helige Ande och förmedlad i en blogg.

Jag är er Herre; jag är den som fyller alla era behov. Förtrösta på mig till det allra yttersta; förtrösta och frukta inte. Tillåt er att vara beroende uteslutande av min gudomliga kraft. Jag har inte glömt er. Er hjälp kommer, och ni skall få lära känna och erfara min kraft.

Uthållighet är tron prövad nästan till bristningsgränsen. Vänta, förtrösta och hoppas samt gläds i mig och mina löften. Var inte beroende av människor utan bara av mig, er hjälp och styrka, den som sörjer för er i allt.

Ty detta är det stora testet: är jag den som fyller alla era behov, eller är jag det inte?

Varje stort verk för mig måste genomgå denna prövotid.Beväpna era själar med tålamod och glädje. Vänta tills jag visar vägen. Himlen själv kan ej vara mer fylld av fröjd än den människosjäl, som jag efter väntans prövotid fyller behovet hos. 

Ni behöver inte ängslas, om ni vet att jag är den som sörjer för er.

Det intressanta är att detta ”veta” kan ligga mycket djupare inom oss än vi själva kan uppfatta som en medveten tro. Tänk t.ex på Petrus när han ville komma och gå mot Jesus på vattnet. Först gick det bra, men när han såg vågorna skvalpa över fötterna blev han rädd och tappade sin tro på att det skulle fungera. Men det var Jesus som hindrade honom från att drunkna. Så fungerar det idag också för dem som vill ha med honom att göra..

Det är Jesus som hindrar oss från att drunkna!


Published in: on 30 december, 2010 at 18:55  Kommentera  

Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett och idag hjälper Herren

På slutet har jag skrivit om hur bibliska händelser daterats i den bibliska texten. Detta genom att hänvisa till politiska och andra historiska händelser vi känner till, Därför kan Bibeltexten ses i ett historiskt sammanhang.

Det betyder att Bibelns skrifter är historiskt placerbara, men inte bara det, utan talar också för att Gud är en Gud som är verksam i vårt historiska skeende.

Det betyder att Gud är verksam även i vår historiska tid vare sig vi kan se det eller inte.

När vi inte kan se hans närvaro och Gudomliga kraft, blir vi oerhört lätt oroade över det vi ser och upplever idag. Både vetenskapsmännens iakttagelser, ökat våld och hat i samhället, uttalade risker för ett globalt eknomoiskt  och/eller politiskt kaos (inte bara i vårt land eller vår kulturkrets)! Allt detta finns omtalat i de profetiska skrifter vi har i Bibeln om den sista tiden.

Även djupt troende människor kan oroas av och till (även om de gärna vill tala om hur trygga de är). Det är svårt att vila stilla i Guds famn.

Trots allt har han kontrollen! Hur illa det än ser ut, har han ändå total kontroll över dagsläget och framtiden.

För mig visar Bibelns historiska förankring hur dagen och framtiden är i hans händer. Hur aktiv ondskan än är. Som det står: ”Gårdagen är förbi, morgondagen har vi ännu inte sett och idag hjälper Herren”!

SÅ TILL SLUT:

Vill vi ha detta är det också till för oss.

Published in: on 29 december, 2010 at 21:15  Comments (1)  

En lite mindre känd fortsättning på Jesu födelse

För er som orkade sig igenom texten jag lade ut igår om Jesu födelse vill jag nämna att det finns en fortsättning som inte har nämnts så ofta. Det handlar om att Herodes ju ville veta var de ”vise männen” [dvs. stjärntydarna] hade funnit Jesusbarnet men de fick i en dröm veta att de skulle ta en annan väg utan att berätta detta, vilket de enligt evangeliet också gjorde.

.

Då blev Heroedes lömsk och bestämde att alla gossebarn i Betlehem skulle dödas. LÄgg dock märke till att det som där kallas stad ju knappast var större än en by, så de dödade gossarna var knappast fler än något tiotal.

”Matt 2:16 När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen.”
.
Docent Gunnar Hillerdal har skrivit i ”populär historia”:
”Denna grymma bibelskildring är bakgrunden till vad man i kyrkans kalender länge kallade ”Menlösa barns dag”. Det gammaldags klingande ”menlös” står för oskyldig, oskuldsfull. Men kan det finnas någon historisk verklighet bakom berättelsen? Eller är den bara en makaber legend? Var Herodes verkligen en kriminell galning som skulle kunna ha gjort sig skyldig till barnamord?

På den sista frågan kan historikern omgående svara ja. Vi vet nämligen att kungen lät avrätta inte mindre än tre av sina egna söner, låt vara då de redan nått vuxen ålder. Några skrupler hade inte den mäktige fursten, som vunnit sin position som romersk lydkonung i bibliska judalandet under decennier av skickligt politiskt ränkspel.”

Det är frestande att säga att den gamle kung Herodes just det året verkade skvatt galen.Han avrättade år 4 f Kr, sin egen son. Samma år då Herodes själv gick ur tiden.

Dvs. samma år som Josef, Maria och Jesus återvände från Egypten. Alltså måste Jesus ha fötts före år 0!
Den intresserade kan läsa ett tillägg till detta blogginlägg av Hillerdal som jag lägger till efteråt!
Published in: on 25 december, 2010 at 19:27  Kommentera  

Föddes Jesus år 0? Eller 7 år före? Lite historik.

Kan då astronomerna peka på någon ovanlig konstellation på himlavalvet för omkring 2 000 år sedan? Den tyske teologen Ethelbert Stauffer konstaterade i boken Den historiske Jesus i ny belysning, på svenska 1960, att redan astronomen Kepler satte Matteustexten i förbindelse med ett ovanligt möte år 7 f Kr mellan planeterna Jupiter och Saturnus i Fiskarnas stjärnbild. Det gäller den ytterst sällsynta så kallade ”conjunctio magna”, som i denna form inträffar bara vart 794:e år. Stauffer hänvisar vidare till den så kallade ”stjärnkalendern från Sippar”, en babylonisk kilskriftstavla som några forskare tror färdigställdes år 8 före Kristus vid ett gammalt observatorium Stauffer vill kalla den tidens Greenwich. Sippar-kalendern visar att man förutsåg Jupiters möte med Saturnus i Fiskarnas stjärnbild.

På grundval av dessa data konstruerar Stauffer en teori. Under antiken menade man att Jupiter var världshärskarens stjärna, och somliga kallade Saturnus för det judiska landets stjärna. När den för ovanlighetens skull uppträdde i Fiskarnas bild, kunde det uppfattas som ett tecken på något avgörande nytt. Nu den djärva slutsatsen: astrologerna kan ha föreställt sig att en ny världshärskare skulle födas i det land där Herodes den store regerade.

Vän av historisk reda kan genast invända att Keplers beräkning gäller året 7 före vår tidräknings början. Men vi räknar ju tiden från Jesu födelse år 1, inte sant? Faller inte hela konstruktionsförsöket av Betlehems stjärna platt genom det enkla påpekandet? Det måste annars vara något lurt med hela historieskrivningen!

Ja, det sistnämnda är alldeles riktigt – men det felaktiga behöver inte alls gälla en sammanställning av Herodes med Jesusbarnet utan avser hela beräkningen av tiden för Kristi födelse. Som många nog har hört men kanske glömt är det fråga om en felräkning bakåt i tiden av den man som fann på den nu gällande kronologin. Denna går tillbaka till munken Dionysios Exiguus, som med nuvarande sätt att bestämma tid levde på 500-talet. Man kan säga att hans intention var följande: kunde det vara sant – och det trodde han ju själv – att Jesus var Guds egen son som kom till vår jord, så måste det vara det viktigaste av allt som skett. Därför borde en ny tid räknas från Jesu födelse. Men Dionysios själv var inte korrekt i sitt baklängesräknande. Ingångsåret för den nya tidräkningen placerades fel. År 4 före Kristus dog Herodes den store – det vet vi av flera källor – och hos Matteus står att Jesusbarnet föddes ”på konung Herodes tid”. Alltså föddes Jesus senast år 4 före vår tidräknings början –onekligen lite bisarrt om man besinnar den egentliga idén för fastställandet av att Jesus föddes år noll.

Published in: on 25 december, 2010 at 19:25  Kommentera  

Ja, det var ju inte tomten som föddes. Inte heller kommersen.

Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. [63 f.Kr.–14 e.Kr., det romerska rikets förste kejsare. Augustus var systerdotterson till Caesar, som adopterade honom. Som Caesars huvudarvinge kastade han sig endast 19 år gammal in i maktkampen efter dennes död. År 43 f.Kr. erkändes Augustus ställning officiellt. Att ange regenter eller händelser (som nu skattskrivningen inom Romarriket) var det fastlagda sättet at ange en händelse i tid. Dessa händelser är tämligen väl historiskt fastställda. ]
Augustus.Jpg
Augustus
Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien.[Kvirinius var den Romerske kejsarens personliga representant i de östra delen av romarriket under tiden
12 f.Kr  – 16 e.Kr ]
Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit
för att skattskriva (mantalsskriva) sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 
När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba [=foderbord för djuren], eftersom de inte fick plats i härbärget.
I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.
Men ängeln sade: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” 
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: [”prisa = lovsjunga]
”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.
När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.” 
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.
Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.
.

Sista versen här ihop med följande:
Ängeln kom in och sade till henne: ”Gläd dig, du benådade. Herren är med dig.” 
Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. 
Då sade ängeln till henne: ”Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. 
Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
             *     *     *     *    *
Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”. 
Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.
.
O helga natt:
Published in: on 24 december, 2010 at 17:10  Kommentera  

Vem har inte haft vänner som suger musten ur en?

Blogginlägget igår kom sig av att jag ville få visa på hur den levande Herren har omsorg om oss. Han är ingen ”godisautomat”, men men en av de bästa vänner vi kan ha.

Hur ofta får vi inte uppleva att de som ser oss som vänner suger musten ur oss. Vi förväntas vara här, vi förväntas vara där och vi förväntas uppvakta etc..

Så fort vi själva känner oss lite nere i skorna och vill få dela det med någon, så efter ett par minuter handlar det om den andre.

.

Det är alltså inte bara Jesu makt att bota och fylla våra behov som gör gemenskapen med honom så mäktig. Det är så att han aldrig sviker och att han kravlöst accepterar oss när vi närmar oss.

.

Lägg märke till vad NN skrev igår. Det var inte någon som trodde stort och starkt. Inte heller någon som ens visste hur hon ville ha det med tron. Jesus var där ändå och handlade med sin kärlek.

Vi måste också vara medvetna om en annan sak. I den stund vi börjar kräva saker av honom, tystnar han. För en sann vän kräver inte.

Published in: on 22 december, 2010 at 17:40  Comments (2)  

Som sagt: Svårsålt men sant!

I början i en av dom senare inläggen nämnde jag att när man tittar närmare på berättlelser om Guds ingripanden kommer de oftast i andra eller tredje hand, och därför oftast är lite sndedvridna för att ”förbättra” innehållet. Nu har jag fått tag på ett par personer som jag vet har något att  berätta och  som jag kan gå i god för att det de skriver verkligen i sak är självupplevt! (Jag har delvis varit inkopplad från sidan. De får själva skriva och berätta.) Jag har bara strukturerat det så det ska bli lättare att läsa!

Om ni har frågor ska jag svara efter bästa förmåga eller sända över dem till berättaren.

*  *  *  *  *  *  *  *  *

När jag blev ombedd att återge en händelse i mitt liv där jag tydligt sett Guds handlande kände jag mig väldigt tveksam. Ibland är jag övertygad om att det verkligen var Gud som handlade, men det går lite fram och tillbaka beroende på vart jag just då står i förhållande till min egen tro. Så tänker jag också på hur ni som läser detta ska tänka: ”men hur vet h*n om det verkligen är Gud?

.

Egentligen finns erfarenheten alltid där som en konkret händelse som jag inte kan bortförklara. Men det känns som om andras ifrågasättande får min glädje och minne bara att glida bort ett tag.

.

Men – eftersom det är så viktigt att andra får se vad Gud kan göra och gör så skriver jag här i alla fall!

.

Den första händelsen inträffade när jag var kring 20 år. Jag kämpade under den tiden med vilken ställning om någon, Gud skulle få ha i mitt liv.

.

Jag trodde på Guds existens och hans kärlek till mig, men hade väldigt svårt att lita på honom. För mig handlade det om antingen eller. Antingen var Gud allsmäktig, svarade på bön, och var den jag ville bygga mitt liv på, eller så var allt jag lärt mig värdelöst och tron inget värd. Jag ville tro på bönens makt, men vågade inte lite på den.

En helg under den här perioden hade jag lovat följa med några kompisar till en kyrka på en kvällsmässa. Jag hade aldrig varit i den kyrkan. På eftermiddagen samma dag började jag känna mig sjuk. Jag fick frossa och ont i halsen och började tänka att jag nog inte skulle följa med.

.

Jag kan tillägga att jag är en vekling som i vanliga fall stannar hemma för en vanlig förkylning.

Jag följde med till kyrkan, och medan jag satt där i bänkraden började jag ifrågasätta min logik. ”Jag skulle ha stannat hemma” tänkte jag. ”Jag tyckte synd om mig själv, jag mådde jättedåligt, och predikan fick jag då inget ut av…”. Mitt i min självömkan tittade jag upp och såg ett stort kors framme i kyrkan. Jag minns idag inte om jag tänkte något särskilt om det, om det var vackert, speciellt, eller något särskilt, men jag minns att jag fokuserade på det. Så började jag svettas. Febern gick ner i rasande takt, och jag blev då åter medveten om mina symptom. ”Håller jag på att bli bättre?” ”Nej, jag mår nog fortfarande inte så bra…!”

Frossan kom tillbaka. ”Usch, det var väl det jag tänkte, STACKARS mig…”  Så kom korset tillbaka i mitt synfält. Jag tappade fokus på mig och mitt, och fokuserade på Korset igen.

.

Svetten kom tillbaka, jag kände mig bättre. Detta hände ett par tre gånger innan mitt tröga sinne insåg vikten av det som skedde. När jag äntligen insåg vad som höll på att ske hade jag svårt att inte skratta högt, eller gråta, eller både och… När jag fokuserade på korset blev jag frisk. När jag bara såg mig själv och mina problem förblev jag sjuk, det var så enkelt (jag kunde inte låta bli att prova konceptet ett par gånger till när jag insett vidden av det som hänt!). Efter gudstjänsten var över var febern borta och jag var i princip bra!

 

Jag har en otrolig hjälp av att minnas denna starka händelse, vilket jag tror var Guds sätt att ge mig en grund att stå på även i framtiden.

 

Till detta!

http://www.youtube.com/watch?v=g2s8kagz43E&feature=related

Published in: on 21 december, 2010 at 22:50  Kommentera  

Makten som kan förändra allt!

Innehållet i de senaste tre blogginläggen fungerar visserligen som jag skrivit, men för att innehållet inte bara ska glida av som vatten från en gås, måste läsaren klara av att upprätthålla någon slags relation till texten.

Först nämnde jag: ”Det är åt vilket håll vi har vårt sinne vänt som avgör om vi kan uppfatta Guds närvaro eller inte!” [Men hur ska vi veta om denna ”sinnesändring” inte bara är en psykologisk pryl?]

I nästa inlägg pratade jag lite om hur jag personigen brustit i tro, men ändå hur Gud varit verksam. [detta händer av och till, att tvivlen kan ta över,  även om jag fortfarande någonstans inom mig tror  att gemenskapen med Gud är sann. Men Gud ställer inga sådana krav, han står den längtande nära, vi behöver bara berätta om våra behov!]

Till sist en gång till  om att ”när vi väljer bort Hans närvaro och bara fokuserar på vårt eget liv, så tynar hans närvaro av”. [Men hur ska vi ska vi få till det om vi är så tveksamma att vi aldrig ägnat tid åt detta?]

Det är ju inte Gud som försvinner, det är vår tveksamhet som tar över och hindrar upplevelsen av Hans närvaro!

Ibland blir texter med andligt innehåll bara något som glider förbi eftersom vi så ofta varit i sammanhang där ”avsändaren” själv saknat en personlig upplevelse av texten och dess innehåll.

Det tolkas av kyrkfolk som fortfarande inte kan ta in att Gud verkar med all sin makt även i vår synliga tillvaro. Så saker som att Jesus gick på vattnet, botade sjuka, (och framförallt) att han drev ut onda andar eller uppväckte döda är man inte särsklit benägen att ta upp! Att han sedan gav kyrkan (eukemene), alltså de troende, samma makt verkar det vara helt tyst om. Ändå kan jag berätta om sådana händelser gång på gång och som jag själv varit inblandad i. 

Jag har ofta lyssnat  på (eller läst om) många sådana berättelser  i andra, tredje hand. Eller så långt gånget att det bara kan betraktas som skrönor.

Ni som läser detta kanske inte tror mig, men jag är rätt kritisk av mig, så eftersom jag trodde på Bibeln men faktiskt såg detta bara som mänskliga ”förskönade berättelser” , så visste jag inte alls vad jag skulle tro! Fromma förhoppningar eller verklighet?

I nästa inlägg ska jag berätta om egna erfarenheter (verifierde) av olika slag. Sedan ska jag försöka få de nära personer som jag vet upplevt sådant berätta…

MEN MISSFÖRSTÅ MIG INTE! Jag är inte på något sätt någon slags ”framgångsteolog” som tror att Gud är en slags ”slotmaskin”, där vi kan stoppa in vår tro och sedan inkassera en belöning. Allt vi får är givet av hans villkorslösa kärlek.

Tänk på att Jesus kunde gå på vattnet (om du kan tro det), men för det mesta använde han båt! Så skippa inte doktorn (han kan vara vår båt).

Men en berättse som jag fått veifierad sänder jag med för den här gången. Titta på tanten, vem tror att hon är en mytoman som vill ha beröm och uppmärksamhet?

Mer om detta kommer jag att berätta den närmaste tiden! (hon lever än)

http://www.junia.se/upptacklivet/173-du-har-max-tre-mder-kvar-att-leva.html

Hon är inte ensam!

Published in: on 18 december, 2010 at 19:00  Kommentera  

Dagens erbjudande

En liten sammanfattning (med sammanhängande löfte)  av vad jag skrivit på slutet:
När vi accepterar Jesu makt som en kraft i våra liv har vi full tillgång till hans löften!
Han säger:
Joh 14:27 Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.
”Världen” här avser, den bebodda eller civiliserade världen och egentligen hela vår tillvaro. Begreppet kan användas om hela mänskligheten. ”Världen” är enligt NT i huvudsak fördärvad. Den är full av onda människor. Förväntningar som ofta kommer på skam. Som de kristna inte kan hålla sig till eftersom vi då tappar  fokus på Guds omsorg som står oss till buds.
Published in: on 16 december, 2010 at 12:17  Kommentera  
%d bloggare gillar detta: