Det finns en berättelse om när Jesus tog sig till ödemarken tillsammans med sina lärljungar för att få vara ifred med dem. Folk strömmade till. Somliga nyfikna, andra trasiga både til kropp och själ. De hade hört talas om vad han kunde ge. Då tyckte han synd om dem och tyckte att de såg ut som får utan herde. De var sargade, vilsna och trasiga på olika vis.
Precis som du och jag! Stressade så vi får ont i magen: Kommer vi att ha pengar så vi klarar reparationerna på huset? Eller till barnens julklappar? Och vad ska hända med barnen i framtiden? Trycket på jobbet blir tuffare och tuffare… -vad kommer att hända?
Den frid han lämnar efter sig är ett löfte om en övernaturlig omsorg och de som har förstått detta behöver inte oroa sig.
Men så säger han: ”Inte ger jag er en sådan frid som världen ger” Det ord grekiskan här använder för ”världen” är [kosmos]. Det är den tillvaro i vilken vi själva försöker fixa vår egen ”frid” och trygghet. Vara friska och duktiga. motionera, alltid vara på hugget. Men inte ens det fungerar. Då säger Jesus: Kom till mig alla ni som arbetar och är betungade, så skall jag ge er ro!
DEN tron är detsamma som den frid som omtalas i texten ovan. Aktiv, övenaturlig, lösningar vi inte förstår varifrån de kommer. JAG VET ATT DET FUNGERAR!
Så vänd dig om från att titta på den jordiska tillvaron, till att titta på den himmelska tillvaron.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera