Vad jag har försökt beskriva i de två senaste inläggen är det Jesus kallar ”Guds rikes hemligheter”. Guds rike handlarom så oändligt mycket mer än det urval av förkunnelse som de olika kyrkorna har fokuserat på.
Det finns en intressant upptäkt att göra när man tänker i dessa banor, och det blir så tydligt när man läser evangelierna. Hur jesus talade och agerade. Han hatar synden, men älskar syndaren.
Det är inte så att det inte spelar någon roll för Jesus vilken livshållning vi intar… Det ser vi när han ger sig på fariséerna för deras obenägenhet att acceptera människornas djupaste behov. När Jesus hade botat en lam man på sabbaten blev dom sura. Då sa Jesus att människan är inte till för sabbaten, utan sabbaten är till för människan.
En annan berättelse är när folkets religiösa ledare km med en kvinna som hade begått äktenskapsbrott till Jesus. De tyckte inte att han följde skrifterna, så nu såg de sin chans att sätta åt honom.
(här citerar jag hela texten:
” Joh 8:3 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig [kap]
Joh 8:4 och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.
Joh 8:5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?”
Joh 8:6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.
Joh 8:7 När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.”
Joh 8:8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.
Jag vet att min frälsare lever
Jesus såg alltid till syndaren först,
det blev mig min räddning och frid.
Synden var stor, men hans nåd den var störst.
Och jag fann min räddning i det.
Men ibland tårar rann,
jag såg försakelse, drömmar försvann,
men jag fick möta det med:
Jag vet att min frälsare lever och när mitt livsverk till marken går, han som den siste på stoftet står,
och då skall jag skåda min Gud.
Dagen skall komma då allt bleknar bort och ingen kan följa mig mer.
Alltiing blir till stoft, det som förr verkat stort skall vissna och så falla ner.
Allt jag kan, är ett namn. Håller mig till det. och viskar det fram. Och då skall han komma hit ner.
En gång skall gåtorna finna sitt svar, alla tårar skall Gud torka bort.
Lovsång skall stiga förunderligt klar, i tack för det Jesus har gjort!
Jag ser HAN; ”se Guds lamm”, jag är i Sion och älskad av han, fullkomnat är det han har gjort
Jag ser att min frälsare lever, märkt utav spikar och törnekrans.
Se honom i segrarens stråleglans och vet att jag skådar min Gud.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera