Vad är den "gamla människan" för något?

Idag ska jag försöka ge en lite mer ”jordnära” förklaring till det jag har skrivit och går därför tillbaks till en passus i ett tidigare inlägg:

2 Kor 5:17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.
.
Som Nikodemus undrade: ”Hur ska man kunna födas på nytt? ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?
Men jag kan göra frågan som Nikodemus hade ännu mera invecklad. Hur kan man bli en ny skapelse  bara för att man tror på Kristus? Och vad är det gamla då som nu ska vara förbi?
.
Jag tror att jag måste ta det från början!
När vi föds, är det visserligen Gud Fader själv som kallar oss ut i tillvaron. Som en del av hans skapelse. Men den är ju perverterad, alltså skild från Gud. Detta gäller HELA skapelsen!
Så vi föds till att överleva i en tillvaro som inte alls fungerar som Gud hade tänkt. Men för att överleva behöver vi programmeras just till detta.
.
Hjärnan fylls hela tiden med olika sinnesintryck. (sinnen: hörsel, syn, känsel, smak och doft) Hjärnan programmeras alltså.
Inne i oss lever fortfarande det ”lilla barnet”. I behov av trygghet, kärlek och gemenskap. Men våra sinnen har lärt hjärnan en annan verklighet. Svek, kärlekslöshet, brustna illussioner. förluster, smärta och rädslor av olika sorter.
Vi behöver bara kika in på tidningssidorna här på nätet för att inse hur detta dominerar tillvaron.
Men det är också det vi kallar verklighet.
I Bibeln kallas den människa (vi alla) som är så programmerad för ”köttslig”, eftersom vi ju då är i ordning för att överleva som ett djur bland djur. På det sättet är människan inget speciellt.
.
Men vi måste komma ihåg, att vår kropp och hjärnans programmering inte på något vis i sig är sett som något fel inför Gud. Det är ju så vi är skapade. Problemet är fråga om en ”felprogrammering” pga. den skadade skapelsen. Där Jesus gick fram var det så att blind fick sin syn, döva sin hörsel, lama fick ”fötter igen” etc. Så kroppen är inte i sig något ont. Inte sa Jesus till den blinde, ”kliv upp och gå, Gud ska leda dig!Allt detta behöver vi.
.
Ändå: Det finns inom oss en aning om något mer, något större… det ligger i människans ande. (till skillnad från Guds Ande) Detta är speciellt. Här finns det en dörr på glänt in till Guds eget hjärta.
.
Kika gärna på förklaringen om ”Själisk” i 1917 års översättning:

Själisk.jpg

Här kan vi läsa:

1 Tess 5:23Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.”
Kroppen känner vi ju till, själen i detta sammanhang är detsamma som vår jordiska personlighet och anden är det som vi bär inom oss som kan beskrivas som ”själva levandet!”
Vi ägnar nästan 24 timmar om dygnet att ta in och programmera hjärnan med det vi tar in från dagens ”verklighet”.
Störtade 11 vån.jpg

Oneliners.jpg

Jackpot.jpg

Detta är sådant vi utan att ens tänka på matar in i hjärnan nästan 24 tim om
dagen! Talar det om något annat än brist på trygghet, om ondska och fruktan??
.
Detta är skälet till att vi, om vi skulle vilja behaga Gud inte kan göra ett enda smack för honom. Du och jag kan med allt detta inom oss aldrig behaga Gud.
Det är orsaken till att vi måste vända blicken från sådant jag ovan har visat och se på hur Guds Ande (Kristus) kommer in i vårt inre när vi ber om det.
För en del kan det ta ett tag innan vi ser någon skillnad, men för andra kan det ske på en gång.  Då är den ”nya människan” etablerad i vårt inre och blir vår rättfärdighet.
ALLTSÅ, fråga inte Gud vad du kan göra för honom, utan vad han kan göra för dig!
[Är något olkart, fråga gärna)

http://www.youtube.com/watch?v=GWN6MYSjv6c&feature=watch_response
Published in: on 10 december, 2010 at 19:54  Comments (6)  
%d bloggare gillar detta: