Innehållet i de senaste tre blogginläggen fungerar visserligen som jag skrivit, men för att innehållet inte bara ska glida av som vatten från en gås, måste läsaren klara av att upprätthålla någon slags relation till texten.
Först nämnde jag: ”Det är åt vilket håll vi har vårt sinne vänt som avgör om vi kan uppfatta Guds närvaro eller inte!” [Men hur ska vi veta om denna ”sinnesändring” inte bara är en psykologisk pryl?]
I nästa inlägg pratade jag lite om hur jag personigen brustit i tro, men ändå hur Gud varit verksam. [detta händer av och till, att tvivlen kan ta över, även om jag fortfarande någonstans inom mig tror att gemenskapen med Gud är sann. Men Gud ställer inga sådana krav, han står den längtande nära, vi behöver bara berätta om våra behov!]
Till sist en gång till om att ”när vi väljer bort Hans närvaro och bara fokuserar på vårt eget liv, så tynar hans närvaro av”. [Men hur ska vi ska vi få till det om vi är så tveksamma att vi aldrig ägnat tid åt detta?]
Det är ju inte Gud som försvinner, det är vår tveksamhet som tar över och hindrar upplevelsen av Hans närvaro!
Ibland blir texter med andligt innehåll bara något som glider förbi eftersom vi så ofta varit i sammanhang där ”avsändaren” själv saknat en personlig upplevelse av texten och dess innehåll.
Det tolkas av kyrkfolk som fortfarande inte kan ta in att Gud verkar med all sin makt även i vår synliga tillvaro. Så saker som att Jesus gick på vattnet, botade sjuka, (och framförallt) att han drev ut onda andar eller uppväckte döda är man inte särsklit benägen att ta upp! Att han sedan gav kyrkan (eukemene), alltså de troende, samma makt verkar det vara helt tyst om. Ändå kan jag berätta om sådana händelser gång på gång och som jag själv varit inblandad i.
Jag har ofta lyssnat på (eller läst om) många sådana berättelser i andra, tredje hand. Eller så långt gånget att det bara kan betraktas som skrönor.
Ni som läser detta kanske inte tror mig, men jag är rätt kritisk av mig, så eftersom jag trodde på Bibeln men faktiskt såg detta bara som mänskliga ”förskönade berättelser” , så visste jag inte alls vad jag skulle tro! Fromma förhoppningar eller verklighet?
I nästa inlägg ska jag berätta om egna erfarenheter (verifierde) av olika slag. Sedan ska jag försöka få de nära personer som jag vet upplevt sådant berätta…
MEN MISSFÖRSTÅ MIG INTE! Jag är inte på något sätt någon slags ”framgångsteolog” som tror att Gud är en slags ”slotmaskin”, där vi kan stoppa in vår tro och sedan inkassera en belöning. Allt vi får är givet av hans villkorslösa kärlek.
Tänk på att Jesus kunde gå på vattnet (om du kan tro det), men för det mesta använde han båt! Så skippa inte doktorn (han kan vara vår båt).
Men en berättse som jag fått veifierad sänder jag med för den här gången. Titta på tanten, vem tror att hon är en mytoman som vill ha beröm och uppmärksamhet?
Mer om detta kommer jag att berätta den närmaste tiden! (hon lever än)
http://www.junia.se/upptacklivet/173-du-har-max-tre-mder-kvar-att-leva.html
Hon är inte ensam!
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera