Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. [63 f.Kr.–14 e.Kr., det romerska rikets förste kejsare. Augustus var systerdotterson till Caesar, som adopterade honom. Som Caesars huvudarvinge kastade han sig endast 19 år gammal in i maktkampen efter dennes död. År 43 f.Kr. erkändes Augustus ställning officiellt. Att ange regenter eller händelser (som nu skattskrivningen inom Romarriket) var det fastlagda sättet at ange en händelse i tid. Dessa händelser är tämligen väl historiskt fastställda. ]
Augustus
Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien.[Kvirinius var den Romerske kejsarens personliga representant i de östra delen av romarriket under tiden
12 f.Kr – 16 e.Kr ]
Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit
för att skattskriva (mantalsskriva) sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.
När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba [=foderbord för djuren], eftersom de inte fick plats i härbärget.
I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.
Men ängeln sade: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: [”prisa = lovsjunga]
”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.
När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.”
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.
Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.
.
Sista versen här ihop med följande:
Ängeln kom in och sade till henne: ”Gläd dig, du benådade. Herren är med dig.”
Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
Då sade ängeln till henne: ”Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud.
Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
* * * * *
Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.
.
O helga natt:
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera