Har vi bett, så visst är det Gud som agerat.

Svaret på den fråga jag ställde i rubriken igår är att det är Gud även  om vi inte tydligt kan se något övernaturligt finger i rörelse.

Det var poängen när jag skrev om bonden igår. Han fick hjälp, men fattade inte att det var Gud. Jag har varit med om Guds ingripande både som en tydlig övernaturlig händelse, som när jag berättade helt nyligen om boken som lämnade bokhyllan…, och svar i form av ”spikar på taket” som bonden fick erfara.

Men nyckeln till dessa bönesvar är i grunden tillit. Tillit till att Jesus håller vad han har lovat.[=tro]

Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” [kap] (Klicka på [kap] så kommer ni till rätt kapitel om ni vill se bibeltexten.)
Jag har sett sjuka få sin hälsa. Ibland under märkliga former. Ibland har de berättat om det själva, ibland har det varit helt klart för omgivningen att något har skett. Ibland har vi tvingats be folk att få sin upplevelse bekräftad av läkare för att de inte ska sluta ta medicin och det kan hända en katastrof. Ibland kan det ta lång tid, månader av förbön och andra saker helas innan något händer med den sjukdom man bad för först. Trasiga relationer kan ha funnit sin lösning, nya värderingar kan ha givit en trygghet som i sin tur lett till mindre ångest eller mindre värk. Det här är bara exempel som jag sett, men ändå bara en hint om varför det kan ta tid.
Men nu finns det också situationer där inget tycks hända. Skrev jag inte det så skulle jag inte vara hederlig. Kom ihåg att bara att be är ett tecken på någon form av tillit (önskan med ett hopp inbyggt). Så varför? Jag vet inte. Vem kan veta vad som finns i en annan människas inre? Ibland vet vi det inte ens själva. Det enda jag kan stå på är att min övertygelse är att NÅGOT i alla fall sker, även om vi inte kan se det. Jag ska ta upp mer om detta lite mer i ett senare inlägg.
Det finns en passus i evangelierna som kan vara av intresse här:
”Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: ”Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? [kap]
Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 
Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?” 
Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: ”En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj.”

Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.
Sådana exempel ser vi av och till. Nu var det ju inte vem som helst, det var Jesus själv som blev misstrodd.
VARFÖR? Folket i Nasaret kände familjen, förmodligen både med sina fördelar och brister. Jesus hade dom sett som liten knatte springa och busa bland de andra barnen. Säkert skrapade han ocskå sina knän när han ramlade. Han grät och snorade.
Dom funderade som det står, över hur han hade kunnat bli en profet. Misstänksamma och undrande. Av detta följde det som det står i texten att han inte gjorde många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom. Helt naturligt.  
Mer sedan
Published in: on 30 januari, 2011 at 18:16  Comments (5)  

Vår smärta finner sin lösning, men är det Gud?

Av det jag har skrivit har det framgått hur Guds väsen är totalt obundet av det vi kallar naturlagar. Det är väl kanske inte så konstigt eftersom det ju är han som naturligtvis står över sin skapelse.

Han är åtskild från den, men också en del av den. Knepigt, va?

Det har att göra med det som hände vid syndafallet.

När Gud skapade tillvaron, dvs. den tillvaro vi kan iaktta, mäta och använda vid våra försök, tillverka vår medicin utifrån, etcetera finns Guds väsen inlagt i detta. Gud själv är alltså en del av sin skapelse. Han finns i universum, i solarna och planeterna, i det vi kallar naturlagar för att allt ska fungera och hålla ihop. Han är alltså ”outstanding”!!

När Gud hade skapat tillvaron står det att han såg att det var gott! Det var en självklar konsekvens av Guds närvaro i allt. Han själv var ju garanten för att allt skulle fungera. Men så trasslade det till sig! Människorna åt av kunskapens träd. Resultatet blev att vi tyckte att den sanna verkligheten var det vi kunde se, uppleva  och undersöka. Gud började avföras från dagordningen! Vi kunde som människor se att träden och grödorna växte, men inte att det var Gud som var aktiv i dessa processer. Gud blev alltså en ”övernaturlig” figur som tillbads och när han agerade måste det för att kunna ”godkännas” som ett Gudasvar komma externt ifrån. Alltså inte via de naturlagar människan känner sig höra ihop med. Ändå är det oftast genom dessa Gud agerar och vi förstår det inte. Som människor har vi svårt för att se det som en hint från himlen om det inte kommer ”övernaturligt”!

Av egen erfarenhet vet jag att det KAN gör det, men de flesta bönesvaren hör till avdelningen ”kom det från Gud som ett bönesvar, eller var det tillfälligheter”?

Det finns en liten historia som berättades när jag var en liten pojke och som belyser detta.

Om den verkligen har hänt eller ej, vet jag inte, med likväl, slutsatserna av den håller. Det handlade om en bonde som skulle lägga om taket på ladugården. Det var ett spåntak som man då lade. Ni vet, man hyvlade spån av trä i ungefär 5 mm. tjocklek och lade ut dem på taket. De fästes med nubb. Högst uppe på taget började gubben glida, det gick fortare och fortare. Eftersom han inte direkt gillade de som brukade gå i bönhuset, så var väl Gud inte den förste han tänkte på. Men ni vet ju hur vi människor är: när alla andra hopp är ute kastar vi iväg en bön. [hur många som fått hjälp av Gud på det sättet vet jag inte, men jag har en känsla av att det är många]! Det gjorde nu bonden också. Då fastnade rocken i en femtumsspik som inte var nerslagen ordentligt. Då blev bonden genast lite kaxigare och sa ”Hörru vänta, nu klarar jag mig själv!” Då släppte spiken.

Felet bonden gjorde var nog inte att han svor (tja, det kanska han gjorde, men det var inte själva problemet), utan tågordningen var följande: Han bad för han klarade sig inte själv, hjälpen kom och istället för att säga ”tack”, sa han att han klarade sig själv. Och då fick han göra det med åtföljande konsekvens.

Jag måste få ställa en fråga: Vilket är viktigare, att svaren kommer med ett muller från väggarna och en dånande röst eller att vår smärta finner sin lösning? Om vi förstår att det är detta sista Gud har lovat oss, så kan vi vila i detta och få ro. Vi har alltså en som vill vara vår vän, som är Gud själv och som har delat vår smärta. Han vet vad vi behöver och har lovat att bära oss. När vi får se det i praktiken löser sig ångesten upp liksom  som dimma i förmiddagssol.

”HERREN är min herde, mig skall intet fattas. [kap]
Ps 23:2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.”
.
Bro över mörka vatten.jpg
Bro över mörka vatten… (Musikalisk fortsättning)
Published in: on 29 januari, 2011 at 19:56  Comments (6)  

När tilliten börjar växa!

Jag slutade sista inlägget med: ”Så har du provat att be och ”gå på vattnet”, men när vattnet börjar plaska runt fötterna tappar du tilliten och så känns det som om du börjar sjunka….” Nu vill jag fördjupa mig lite i den frågan.

Tidigare brukade jag tänka (och jag vet att jag inte är ensam om de tankarna):  ”Om Gud bara kunde höra av sig på något sätt, eller visa att han svarar på mina böner, skulle det ju inte vara någon svårighet att lita på honom”. Det kändes både logiskt och vettigt. Eller hur? Alternativet var att lägga ner hela projektet med Gud. Men nu var jag  inte i det läget att det kändes aktuellt eftersom jag hade börjat förlora uppdrag i företaget och blev mer och mer beroende av att det skulle lösa sig. (Lägg märke till att jag här talar i passivum eftersom jag själv inte hade några idéer.) Min ”båt” höll på att sjunka, någonstans anade jag Jesus på vattnet, men jag vågade inte lita på att han skulle hålla sina löften. Så min tanke var att om han bara visade en liten, liten vink skulle jag kunna tro.

Nu har det gått tid sedan detta hände och jag har på många sätt fått se hur Gud verkligen är närvarande och verksam. I praktiken! Inget lulllull eller flum. De exempel jag ger kommer från min egen erfarenhet; jag vill inte berätta om sådant som inte har påverkat mig personligen!

I mina unga år hade jag i varje fall någon sorts tro, som jag tappade på vägen. Eller tappade och tappade, det kändes som om den inte fanns till för mig. Så under ett uppdrag jag hade på den ort där mina föräldrar bodde sov jag hos dem.  Som vanligt avslutade de dagen med en kort läsning ur en andaktsbok och bön. Texten då för den kvällen handlade om hur en man i GT som hette Serubbabel fick Guds uppdrag att bygga ett tempel. Han ifrågasatte uppdraget för han hade varken pengar eller folk. Då kommer texten som min far läste: ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande säger Herren.

Helt plötsligt var det som om Gud själv genom den text som då lästes fanns i rummet! Jag har senare blivit klar över att det är vanligt att Guds närvaro tydliggörs när vi läser eller hör på hur Han verkar.

Nåväl! Jag åkte hem, episoden föll i glömska som så ofta händer.  Ett par månader därefter satt jag och min fru och såg på TV när det plötsligt small till bakom oss. Från min hårdpackade bokhylla hade en bok kastats ut ett par meter och slagit i ett trappräcke. När jag säger att mina bokhyllor är packade så är dom packade. Jag gick till boken för att se… det var samma bok som min far hade läst ur. (present av dem) Den var uppslagen. PÅ SAMMA SIDA som jag hade hört läsas två månader tidigare. Den helgen började jag tänka…. -och inse! Det hade inte varit tydligare om det så hade skrivits på väggen!

Plötsligt blev det som varit så viktigt för mig så obetydligt. Det fanns en makt som kallade och som från början hade kallat ut mig i ljuset när jag blev till. Som hade ett syfte och en tanke med mitt liv.

Det finns också en berättelse i NT där Jesus säger följande:

Matt 19:24 ”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
Den helgen blev också detta så klart för mig. Är man rik: på pengar, välfärd, vetenskapliga förklaringar etcetera så blir inte den osynliga världen viktig. [Bara en liten förklaring till nålsöga. Det fanns en liten, liten port i Jerusalems tempelmur som kallades nälsöga]

Allteftersom jag har sett hur Gud verkar, vilket jag ska berätta i mitt nästa inlägg, tycker jag att jag har rätt stora erfarenheter av hans aktivitet, men har jag blivit starkare i min tro för det? Jag antar att svaret gör er förvånade, men så har det inte blivit. Jag pendlar lika mycket mellan hopp och förtvivlan som förr. Jag gör som Petrus på vattnet. Jag kikar ner på fötterna. Normalt ska jag sjunka av mina omständigheter. Men jag vet också på något sätt att om jag slutar kika på omständigheterna och stannar upp inför de löften vi har i Kristus trumfar de resultatet av de omständigheter jag fruktar för.

Glöm inte: Gud har alltid kontrollen, och det får vi vila i. Men det är inte lätt! Tron kommer inifrån och inte utifrån våra erfarenheter.

Vila i mig:

http://www.youtube.com/watch?v=CrLAUJ7UoHA

Published in: on 26 januari, 2011 at 16:11  Comments (2)  

Vad gör man när inget tycks hända?

Det finns en sak jag skulle vilja berätta för er som kanske undrar. Vad/vem är Gud för mig? ”Gubben med skägg”, kan vi väl avskriva med en gång, va? Det känns inte värdigt.

När Jesus talar om ”fadern” menar han ju naturligtvis inte heller någon med jordiska drag. Utan att Han är upphöjd över världen, fri från dess ofullkomlighet och ur stånd att tåla något ont hos människorna.

Detta ställde snabbt till problem efter syndafallet. Berättelsen om det första brodermordet visar hur människan förvandlats från en skapelse till Guds avbild till en del av mörkrets välde! Detta är ondska och det vi ser runt omkring oss varje dag. I våra erfarenheter av människor, när vi läser tidningarna. Hur vår ondska förvränger hela skapelsen. ALLT! För mer information läs mitt inlägg ”Ja, tillvaron tycks gå åt skogen, men varför blev det så här?”

INGET är alltså opåverkat av vår ondska! Det är därför vår ondska påverkar allt som vi ser omkring oss idag! Inte bara otrivsamheterna människor emellan!

Men Gud då? Jag började ju där! Bibeln lär oss att Jesus inte är en profet i största allmänhet.  Redan när han gick omkring på jorden var han genom det faktum att han också var Gud överordnad våra normala naturlagar.

BÅDE Gud och människa. Som Gudason var han inte bunden till  tillvarons naturlagar. ”Född av jungfru Maria” är där nyckeln! Sann Gud och sann människa. Som människa kunde han lida, sörja, gråta, och oroa sig för det som skulle hända. Men som gudason kunde han gå på vattnet, uppväcka döda, bota sjuka  och ge oss relationen till Gud tillbaks!

Jesus på vattnet.jpg

Eftersom Gud är upphöjd över världen är Jesus det också! Ur det perspektivet ska vi se underberättelserna i NT!

Titta på bilden! Tänk dig att det är du som håller på att sjunka eftersom du tappat din tro på hela projektet! Vattnet kan handla om din ekonomi, hela din livssituation.

Så har du provat att be och ”gå på vattnet”, men när vattnet börjar plaska runt fötterna tappar du tilliten och så känns det som om du börjar sjunka….

Ja, vad gör man då? Jag fortsätter i nästa inlägg!

Published in: on 25 januari, 2011 at 21:36  Comments (4)  

När Gud svarar…

Av och till har jag funderat på att lägga ner denna Blogg. Det kändes som om jag bara skrev rakt ut i tomma intet. I går morse bad jag att Gud skulle visa mig vad HAN ville.

Så under dagen hamnade jag på en Blogg jag inte besöker så ofta, gjorde en kommentar där varefter jag fick svaret: ”Om dom kommentarer du får är positiva, då är det så, och för att du skriver bra!. Det vet jag!
Ha dé
Sarah”

Likaså fick jag kommentarerna jag lade in. Ibland får vi vara redskap för Gud även om vi inte alltid är klara över det.

Jag tackar Gud, och så tackar jag dig Sarah!

Published in: on 25 januari, 2011 at 10:31  Comments (2)  

Ja, tillvaron tycks gå åt skogen, men varför blev det så här?

För er som har följt mina inlägg i denna blogg kan det knappast råda några tvivel om att jag ser alla dessa händelser inför Jesu återkomst och tidens slut som orsakad av oss människor och att vi fördärvat den skapelse Gud har givit oss att leva i. Därför håller den inte ihop längre.

Det vi ser som en självklar, välordnad och förutsägbar tillvaro är inte längre självklart, välordnat och förutsägbar. Vi har alltså försatt den i kaos. När kaoset utbryter, (nu?), börjar jorden att gå mot sin undergång.

Men varför? Fundera på detta!

Att äga och förbruka i överflöd är idag en del av det vi kallar bra liv. Vi tömmer haven på fisk, allt längre ner i näringskedjan (t.ex krill) för att vi tror att omega3 från den ska ge oss ett bättre och längre liv. Vi kan i praktiken producera bilar som skulle kunna ha mångdubbel livlängd, men då stannar ju produktionen av. (Vilka köper då fler bilar?) Så snabba omloppstider gäller. Nya modeller, fler bilar sålda! Avfall dumpas i haven…biligast så! Haven dör. Rgnskogarna som kan kallas jordens lungor tas ner för att vi sedan ska kunna odla energiskog på. Låg tillförsel av syre och mycket Co2 blir reslutatet.->Översvämmningar, orkaner, upplösning av vår överlevnadsmöjlighet etc. etc.

Av detta följer sedan att när vi människor inte, som vi tycker kan leva gott, börjar slåss om tillgångarna. Hat växer, tendens att plundra likaså. Rädsla för andras önskan att ta för sig av det vi har lyckats att få till. Dubbla lås, larm, grannsamverkan… etc. Kan vi känna igen oss?

Allt detta kommer ur vilddjuret inom oss. (Säkerställande av föda, fortplantning (sex) och försvar.) Det är bara att läsa tidningarna så ser vi detta. DET SÄLJER, jag lovar! Allt det jag har nämnt här är synd. Det är alltså inte bara fråga om homosexualitet, promiskuitet, eller att dricka (Jesus gjorde ju vin på brölloppet när folk redan var berusade). Synd är mycket vidare än så och hotar hela vår tillvaro!

Hela får livsstil skiljer oss från Gud. Jesus är räddningen, för om vi släpper in honom visar han oss på en annan väg.


Published in: on 23 januari, 2011 at 20:08  Comments (4)  

Massdöd bland djuren, nordpolen flyttar sig 60 km/år!

Men 1989 inträffade något i jordens inre som fick polen att öka hastigheten och 2007 uppmättes förflyttningen till närmare 60 kilometer per år. Riktningen just nu pekar mot Sibirien.

Ingen behöver grubbla över läget. Det börjar vi alla veta!

Klotet smälter och raglar! Något stort är på gång!

Rubriken ”Världen smälter” är hämtad från Dagens Nyheter den 25 oktober.  Rubriken återspeglar ett tal där Mary Simon från Kanada höll i Stockholm och hon inledde sitt tal med: ”Mitt hemland smälter”.

Hon berättade om vad som sker i Kanada, om marken som spricker på grund av att permafrosten tinar och detta resulterar i att hus går itu eller sjunker ner i sprickorna. Allt detta sker på grund av att temperaturen har stigit. Vi kan läsa samma sak om att detta sker på plats efter plats. Rysslands tundra… men inte bara där, utan även vattenkaskaderna worldvide! Det som sker i Australien idag, massdöd bland djur, fåglar och fiskar, hårdheten i samhället som bara ökar. Kan vi bara se bort ifrån allt detta och prata om tillfälligheter?

En av GT´s profeter skriver om vår tid:

Jorden raglar som en drucken. Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp. Dess missgärning vilar tung på den. Den skall falla och inte mer resa sig. [kap]

Detta gäller inte bara jorden i fysisk bemärkelse, utan allt, allt , allt! Det gäller det sociala livet, resultatet av vår rovdrift av skapelsen, ALLT! Med jorden avses här hela tillvaron!  Att ”jorden raglar” handlar alltså om inget längre är fast och bestående. Vad lämnar vi efter oss för arv till våra barn och barnbarn?

Vi lever i en värld som genomgår så stora förändringar att kartorna måste ritas om. Detta framgår i en artikel i Aftonbladet den 12 december. Kartritare vid Times Comprehensive Atlas slår larm: ”Något sker därute – och det är skrämmande”. I texten kan man läsa: ”Själva jordklotet förändras i en rasande takt. [raglar som en drucken]???

Bara för ett par dagar sedan läste jag: ”Flygplatsen i Tampa i Florida har fått stänga en av sina startbanor sedan den magnetiska nordpolen flyttat på sig lite för mycket. Nu måste banan döpas om och den nya beteckningen målas dit.” Läs: http://www.dn.se/nyheter/varlden/nordpolens-rorelser-stanger-startbana.

Så ”ragla” kanske inte bara är ett påhitt i GT?

VILL JAG BARA SKRÄMMAS?

NIX, och allt detta är redan ett faktum! Men det finns en möjlighet att finna en väg vidare.

Gud vill inte att vi ska sänka hans ord till våra upplevda erfarenheter (det vi ser omkring oss), utan att lyfta våra erfarenheter till att förstås ur vad Bibeln säger. 

Då får vi se helt nya vägar och nya möjligheter. När vår tillvaro går under kommer han att skapa nya himlar och en ny jord!

Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. [kap]
.
Om nu Bibeln har förutsagt det kaos vi ser idag, så gäller också förutsägelserna om möjligheterna om en helt ny tillvaro!
Published in: on 21 januari, 2011 at 15:55  Comments (2)  

Dé ni!

När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare* som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom. [kap]
De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: ”Varför äter han med publikaner och syndare?”
Mark 2:17
Jesus hörde det och sade till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”
Musik att meditera till…
http://www.youtube.com/watch?v=JjiMRM_PY74
Published in: on 17 januari, 2011 at 18:56  Comments (4)  

Det är detta jag vill överlämna….

I uppspelningen finns det en del texer som växlar rätt fort, så håll fingret på musknappen så ni hinner att stoppa upp och läsa….

Detta har du aldrig hört i NÅGON kyrka…

http://www.youtube.com/watch?v=dtuS8a-MAb8

Jag känner till mannen och jag vet att det som står är sant!

Published in: on 15 januari, 2011 at 21:49  Kommentera  

En aktivt fungerande tro handlar inte om suggession.

Som jag tidigare har skrivit visar den kristna tron på två saker i den tillvaro som Gud skapade. Den ena är den vi dagligen bombarderas med och som för de flesta av oss tyvärr är en erfarenhetsbaserad världsbild som är oerhört svår att se bort ifrån.

Det jag nu har nämnt i de senaste inläggen visar på saker som då verkligen kan kännas oroande (om man inte helt kallt tolkar det som bagteller så att man får en känsla av kontroll).

Den andra verkligheten tillhör Gud. Han som låter solen skina över både onda och goda och går varje sökande människa till mötes.

.

”Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.”

Det här bibelstället förklarar varför den andliga läsningen är så viktig.

Se på dig själv och problemen runt omkring och din tro kommer att krympa. Se på Herren och hans ord mitt i din situation och han vill ge dig en tro och en tillit som kommer att bära dig genom svårigheterna. Då menar jag inte bara att du suggererar fram en tro som tröstar, utan att Gud förändrar faktiskt situationen vi lever i, i sak. För några inlägg sedan berättade en person om hur Gud genom att hon fäste sina ögon på ett träkors blev frisk ur en influensa. Så Guds närvaro är AKTIV! Vi tvivlar alla emellanåt, så därför skriver jag ner en bön av en orolig människa med längtan efter att Jesus skulle förbli i hennes närvaro!

LORD….
help me to handle this
i really need you…
don’t leave me….

Stilla dig en stund och tänk på detta!

http://www.youtube.com/watch?v=HoX8EYgnO4c&feature=related

Published in: on 13 januari, 2011 at 20:00  Comments (1)  
%d bloggare gillar detta: