För mig känns svaret enkelt, men jag vet att för de allra flesta är det nog inte begripligt. Jag vet utifrån vad jag själv varit med om, vad mina vänner berättat, min fru, mina barn, så kan har vi fått erfara hur Gud faktiskt givit de mest anmärkningsvärda svar på våra behov.
Naturligtvis inte på upplevda behov. Det är ju klart att jag upplever att jag har ett behov av en bil som får folk att nästan (Nästan?) bli avundsjuka. En sprillans ny BMW med all exrautrustning. Men det är ju inte det som är min verkliga behov.Mitt verkliga behov är att kunna färdas så att jag kan fullfölja vad jag faktiskt behöver.
För några är det ett busskort, för andra friska ben, fär återigen andra en fungerande familj. Det är sådant som ligger i Guds löften.
Som jag skrev första gången såg det ut som om det bara var de som är helt renins på allt som kan få se hans makt. Det viktiga är att det är inte så. Det viktiga är att vi måste kunna se honom som alla goda gåvors givare. ÄVEN om vi har BMWn, pengar i överflöd etc. Men den dagen vi tror att det är bilen, pengarna eller hälsan som ska vara vår trygghet, då försvinner Gud bort i en slags dimma.
Det är detta som är ”rikedomens” och kunskapens förbannelse. Vi litar mer på det som hör ihop med vår tilltro till tillvaron idag än den mäktiga kraft som Gud erbjuder, men som inte är synlig och begriplig i vår världsliga tillvaro!
Så det är inte rikedom på nåt som ger oss Gudserfarenhet, det är när vi vänder oss bort från detta och kikar på Guds löften!
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Jag ör ledsen men jag håller inte med. Men nu är ju inte jag kristen utan har en annan tro men ändå. Som långtidssjukskriven och därmed givetvis har det ganska taskigt med pengar och ofta inte har råd med saker jag verkligen behöver (om inte mamma hjälper till) som t.ex ett par glasögon, så VET jag att pengar och materiella saker är mycket viktigt! Jag är troende, men Gud och andra gudar i alla ära.. Man kan inte leva utan ekonomisk trygghet i detta samhälle. Det är ett simpelt faktum. Gudars kraft kan inte ge mig eller mina älskade katter mat, de kan inte betala för mina mediciner, kläder och annat. Det gör pengar och om jag får dom pengarna eller inte ligger rätt mycket utanför min kontroll. Det är helt upp till en fullkomligt genomidiotisk FK och en sjuk regering som krossar folks liv på löpande band. Så, även som religiös själv, så inser jag hur löjligt viktigt ekonomisk trygghet är. Så jag vet inte riktigt varför du skriver att vi litar på det som hör ihop med vår tilltro till vardag och skriver att ”rikedomen” och kunskapen är förbannelsen.. Jag ser det faktiskt som tvärtom.. Med rikedom skulle jag kunna leva ett MYCKET bättre liv än det jag har nu och kunna ägna mig betydligt mera åt andliga saker än att ständigt gå omkring med ångest över framtiden. Jag skulle även kunna ägna mig åt att utöka min kunskap om allt möjligt i lugn och ro. Men vad vet jag, vi har ju inte samma tro så det är kanske därför vi ser på det hela olika../Faye.
Du behöver inte vara ledsen för min skull i alla fall för att du inte håller med, jag upplever mig inte anfallen på nåt sätt. Självklart måste du få stå på den grund du har. Min slutsats är helt enkelt att vi inte har samma erfarenheter. Vad som gjorde att jag måste korrigera det jag skrivit tidigare, var bara helt enkelt att jag genom min tro har upptäckt att det finns vissa andliga lagar som faktiskt fungerar och som påverkar resultatet av vår tro. Enkelt uttryckt vill jag säga att vi tenderar att drabbas av det vi fruktar. Det vi drivs av, påverkar vår livsväg. Det här handlar inte om vi tror på bibeln eller inte i sig, det handlar om vart vårt sinne är vänt. Om det är vänt mot Guds löften som de beskrivs i bibeln, så kommer de förr eller senare att uppfyllas. Om vårt sinne är fyllt av bitterhet kommer vi även att få skörda frukten av detta. Det var detta jag ville berätta. Självklart vet jag att pengar och materiella saker har betydelse här på jorden. Men erfarenhetsmässigt vet jag också att Gud står över allt detta. (Men det är MIN tro) Men när detta tar över vet jag ju var du har ditt fokus.(liksom jag troligen skulle ha det i samma läge)Så en kommentar på en annan fråga: ”Så jag vet inte riktigt varför du skriver att vi litar på det som hör ihop med vår tilltro till vardag och skriver att ”rikedomen” och kunskapen är förbannelsen..” När vi litar på denna tillvarons goda tappar vi en del av kontakten med Gud. Det var detta jag menade med förbannelse.”Men vad vet jag, vi har ju inte samma tro så det är kanske därför vi ser på det hela olika..” Jag är inte så säker på att vi inte har ”samma tro”, kanske snarare att vi valt att se på den tillvaro vi lever i på olika sätt.