Människans ondska och Guds godhet?

Nu frågar sig förmodligen ”vän av ordning” vad mina två senare inlägg har att göra med händelserna i Japan och mina tankar om att detta kan vara början på slutet.

Långt före den händelse som vi nu bevittnar i Japan har jag varit inne på att vi sedan ett antal år har fått se hur naturen inte tycks fungera som vanligt. Inte bara klimatet, utan även många andra saker. Massdöda fåglar, fiskar, steklar (bin, humlor och getingar). Detta sista är oerhört illavarslande eftersom det är dessa som pollinerar växter som ska bli vår föda. Strider, svält som resulterar i folkvandringar. Energin som är på väg att tryta. Det här är bara några exempel.

Till det kommer det faktum att ondskan tycks tillta dels world wide och dels redan i vårt närområde. Om vi ser tillbaks bara 20 år. Hur ofta läste vi då om gruppvåldtäkter? Våldtäkter av gamla tanter? Våldtäkter som utsätter män? Grova rån av gamla? Även detta accelererar!

i 2 Tim 3 står det om detta: ”1Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 2Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. 5De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft.” Lägg märke till vers 5! Här tycks även kyrkor och religiösa människor vara medräknade!

Varför? Jag tror att det beror på att även dessa kommer att ha ett behov av att skjuta ifrån sig denna obehagliga tanke.

Men! Jag vet av egen erfarenhet att det som sker inte är orsakat av Gud. Hur många gånger har vi inte fått hjälp, visserligen i sista sekund, men ändå hjälp i svåra stunder. Orsaken till hela skeendet är hur vi som människor struntat i de råd vi fått av Gud bara i frågan om faran att dyrka ”mammon”. Titta på det som idag kommer fram från Japan! Alla de säkerhetsåtgärder som kunde ha minimerat, eller till och med tagit bort strålningsrikerna var av ekonomiska skäl ignorerade. Nu blir det att leva med detta.

Vi kommer alla att behöva hjälp från en högre makt. (Gud) I alla de avseenden jag her tecknat här. Men om vi tror att han är en del av orsaken, varför skulle han då vilja hjälpa? Det är detta problem jag ser som en orsak till att vi inte får svar när vi ber.

Så låt oss inse att Gud är god. Bara god. Inget mörker finns i honom. Det är den Guden jag bekänner mig till och det är denne som sände sin son Jesus för att alla skulle få trygghet och ro.

Det som sker idag är orsakat av att Satan skapat en föreställning hos oss att Gud inte är att lita på. Därför måste vi fixa det själva. Här ser vi resultatet.

I senare inlägg kommer jag att försöka visa på hur jag ser allt detta hänga ihop.

Published in: on 25 mars, 2011 at 18:03  Kommentera  

Så hur får vi veta något om Gud, då?

Så det finns ett problem. Människor, så som vi är skapade och genom det liv vi lever är avskurna från varje möjlighet att känna Gud utifrån vår livserfarenhet och våra slutsatser.

De flesta av oss har en livshistoria som både innehåller svårigheter, förluster, missräkningar, sjukdomar etc. Du som läser detta kan säkert för din egen räkning lägga till eller dra ifrån på den listen.

Detta är våra livserfarenheter. Till detta kommer all ondska vi har omkring oss och allt lidande vi kan läsa om och har erfarenhet av. Så hur går det då utifrån detta känna igen Gud som en god Gud?

De stunder i livet när livet går som på räls, det är vår och solen skiner är det ändå hyggligt lätt att se Gud som god. Skaparen av hela detta underverk skapelsen utgör. Att sedan uppfatta honom som god i lidandets ögonblick är betydligt svårare. En del vägrar faktiskt att ens pröva den tanken.

Ur detta kommer den mänskliga bedömningen av hur livet är beskaffat och det filter vi ser på Gud genom. Det är ur detta perspektiv vi väljer att bedöma Gud och då får han satans anlete i våra tankar och föreställningar.

Mänskliga tankar om Gud tror jag alltid har sitt ursprung i brottningen med lidandets problem. Därför målar vi också ofta upp Gud i mörka nyanser.

Det finns en bok i GT som heter Job, och som handlar just om lidandets problem.

När Job satt i askan och funderade över sitt lidande som Satan hade åstadkommit, undrade han hela tiden varför Gud hade gett honom detta. Då fick Gud hos Job djävulens anletsdrag.

Så hur kommer man då vidare? En sann kunskap om Gud får vi bara genom att acceptera vad Gud vill uppenbara för oss.

Om en människa menar sig känna Gud, men har en mörk och falsk gudsbild så kan man prata sig hes om Guds löften. Det förändrar ingenting i sak hos den tvivlande människan.

Men erfarenheten av Guds närvaro gör det. Vi kan gå in i ett kyrkorum och bara andas in den närvaro som är osynlig för ögat, men kraftfull för själ och sinne. Andra kan läsa Bibeln. Man behöver inte förstå allt, men det tillför den inre människan något ändå!

Detta är en plattform att stå på när man vill finna ut vem Gud egentligen är.

http://www.youtube.com/watch?v=-Yi1vBh3mNM

Helig, helig, helig, helig är Herren.
Helig, helig, helig, helig är han.
Han har ingen början, han är evig
Evigt, och rådande, kommer att vara tillgänglig alla dar.

Evigt, evigt evigt , gäller Hans eviga Ord.
Som visdom, visdom. visdom gäller det alltfort.
Hans visdomskälla strömmar rik och klar,
Styr loppet av världar, fast och underbar.

Published in: on 23 mars, 2011 at 12:40  Kommentera  

Vilka har du i ditt nätverk?

Ja då har vi upplevt en av de stora jordbävningarna som Jesus talar om i Lukas 21:11. ”Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra.”

Om vi ser det utifrån en vetenskaplig synvinkel, är det väl inte så märkligt i sig. Men det speciella är att Jesus kopplar ihop det med en process som förebådar tidens slut.

Obönhörligt dyker då frågorna om Gud upp. Finns han? En Gud som tilåter detta hända kan ju inte vara god! – Eller också bryr han sig inte.

Vi lever i en tid när detta med nätverk är oerhört viktigt. Ett stort nätverk är bra och desto mer inflytelserika personer man känner, desto bättre är det. – Eller hur? Men man måste känna dem personligen. Det räcker inte med att de finns i periferin. Desto mer i periferin de finns, desto större är risken för att vi ska påverkas av olika rykten så att vi får fel föreställningar om hur de är. En del i grunden mycket bra människor kan vi ta avstånd ifrån bara pga. att ”folk säger”.

Det jag nu skriver är viktigt, för det har också med Gud att göra. VI bedömer alltså Gud som vi bedömer människor omkring oss, men eftersom Gud delvis är i en annan dimension, är uppfattningen av honom i mycket högre utsträckning given av omgivningens kollektiva uppfattning och våra egna livsupplevelser av hård och grym tillvaro. Det låter vi Gud bära hundhuvudet för!

Därför odlar vi inte relationen med Gud. Han blir irrelevant och i värsta fall sedd som en slags motståndare. Antag att Gud faktiskt är god och ”ingenting är omöjligt för Gud.” [Luk 1:37] Då är ju frågan hur det har kunnat bli så här tokigt?

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Efter skapelsen överlämnade Gud förvaltningen av allt till människan. Hur vi har förvaltat det vet vi ju! Det är resultatet av den förvaltningen vi skördar nu.

Det mentala resultatet blir att beskylla Gud för det som händer. Om vi då ber, så ber vi till en person vi inte känner. Det är ingen positiv förväntan i vår bön. Snarare en känsla av att Han inte bryr sig. Oftast ser vi Gud som en sista utväg, men inom oss har vi den övertygelsen utifrån vår livserfarenhet att Gud inte är trofast och pålitlig.

Där har vi ett av svaren till att vi så sällan får se Guds handfasta ledning och hjälp. Vi har alltså en felaktig Gudsbild och ber följaktligen inte till Gud sådan han är.

Published in: on 18 mars, 2011 at 09:01  Comments (4)  

Vad säger Jesus om dagens läge?

I Luk. 21 kan vi läsa:

[20 När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd] Enligt de flesta historieforskare syftar Jesus på en händelse som kom att inträffa år 70… År 70  förstörde romarna Jerusalem efter en kortare tids uppror mot ockupationsmakten. Templet lades i ruiner. Detta är inte heller ointressant för oss idag eftersom det var då judarna spriddes för världens alla vindar ända till 1900-talet. Israels återuppståndelse som nation ses av Jesus som ett första tecken på ”födslovåndorna”. Dvs. den sista tidens katastrofscenarior. Vem ska då födas? Jo, det handlar om Jesu återkomst.

Tecken på Jesu ankomst

[25 …folken skall gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. 26 Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. 27 Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. 28 Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.”] Havets och bränningarnas dån! Känner vi igen oss?

[29 Han gav dem också en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. 30 Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. 31 När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. 32 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. 33 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.]

Eftersom trädet står som symbol för Israel kopplas detta ihop med hela skeendet: År 70 (judarnas förskingring) – återskapandet av det land Jesus levde i (1948), som då är själva startpunkten för hela slutscenen. Vad ”detta släkte” står för är det ingen som egentligen vet. Men eftersom den grekiska texten har ”geneá” torde det betyda människosläktet.

Jag tror inte alls att detta är slutet, men jag tror att det kan vara en process som kommer att accelera. Kom ihåg, att om det är på detta sätt, så har vi med kosmiska krafter att göra!

Published in: on 13 mars, 2011 at 19:23  Comments (1)  

Börjar festen vara slut nu?

Det jag nu skriver ber jag er att inte bara ta rakt av, utan fundera igenom. Kan det vara så? Lyssna på ditt hjärta (eller maggropskänsla som vi numera säger).

Jag känner mig inte spiksäker, men sammantaget kan jag inte låta bli att nämna det jag nu skriver. Gud har erbjudit oss, och erbjuder oss fortfarande, en villkorslös kärlek. Men hur länge kan vi vända honom ryggen utan att det får konsekvenser?

De konsekvenserna är också beskrivna i Bibeln.

I jes. 24 står det:

”Dammluckorna i höjden öppnas, jordens grundvalar skälver.

19Jorden brister och skakar,
den skakar och skälver,
den skälver och rister.
20Jorden raglar som en drucken,
svajar som ett fallfärdigt ruckel.
Den dignar under sin skuld,
faller och reser sig aldrig mer.

I GP världen kan vi läsa:

”…Den väldiga jordbävning som skakade Chile natten till i lördags rubbade troligen också jordaxeln och gjorde dagarna något kortare, beräknar en forskare vid den amerikanska rymdflygstyrelsen Nasa.” och ”…2004 års jätteskalv ska enligt Nasas beräkningar ha rubbat jordaxeln sju centimeter.” [http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.324006-nasa-chileskalv-rubbade-jordaxeln]

-Näää saker är inte som de varit, något nytt tycks ha kommit till. 

Published in: on 11 mars, 2011 at 13:32  Kommentera  

Vad händer med en kärleksförklaring vi inte tror på?

Guds erbjudande är en enda stor kärleksförklaring.

En kärleksförklaring har ingen effekt i våra hjärtan om vi inte tror på den!

Så tron är inte något som bevekar den som redan älskar utan en förutsättning som gör att vi kan ta emot!

Published in: on 10 mars, 2011 at 16:25  Kommentera  

Så kommer vi till de praktiska konsekvenserna

Vad är då Kristi kors och hans död?

Jag tror att det sår en vision i människor med en inre förtvivlan och tomhet och den håller upp oss så länge vi håller denna vision levande..

 Mänskligheten har övergivit Gud och lider av förbannelse, förtvivlan och död alltsedan Adam och Eva. Hela tillvaron befinner sig i ett totalt kaos. Rädsla för klimatet, för krigen, för markens skälvningar och solens brännande hetta. Listan går att göra hur lång som helst. Vi upplever oss maktlösa och ändå är vi själva orsak till läget.

Nåväl, för 2000 år sedan sände han som jag har skrivit, sin son som ett offer till vår räddning. Hans kropp blev piskad och blödande, upphängd på ett kors för oss människor så som Gud hade sagt i förväg. (Jes 53:5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.)

Detta är utsädet till en inre utveckling som ger oss en framtid och ett hopp. Korset är alltså Guds svar för en mänsklighet utan hopp och framtidstro. När vi börjar ana dess innebörd sår det en vision av ett nytt liv och ett nytt hopp inom oss.

Utan en positiv tilltro till framtiden känns vårt liv vara utan mening. Kanske till och med att vår förväntan handlar om en destruktiv framtid!

Lägg märke till en sak. Jag talar om utsäde. Utsädet måste kunna växa för att ge skörd. Hos en del människor verkar det ta en förfärlig tid. För andra tycks det ge en framtidstro och ett hopp direkt.

Oavsett hur vår livsväg blir är detta den väg min Gud visat på, som jag tror på och som jag sett hålla. Inte bara för mig, utan för många människor. Det framtidshopp jag nu skrivit om gäller både vårt liv här på jorden och bortom döden.Tro i funktion

 

Korset i siluett.jpg

 

http://www.youtube.com/watch_popup?v=2Bu4rTPzfg0&vq=medium

Published in: on 6 mars, 2011 at 11:36  Comments (1)  

Därför räcker det inte att göra sitt bästa!

Håll i er!

Trots allt jag har skrivit och trots allt vad som existerar i ärendet verkar det som om tanken att Gud är en dömande Gud återkommer. Överallt och hela tiden.

Att min överskrift i förra inlägget skulle betyda att ”ingenting räcker för den despoten”. Sedan blir den tanken kvar i sinnet.

Då blir det liksom ett moment 22! Hur man än vill räcker det inte eftersom vad man än gör är inte tillräckligt. Om det känns så föreligger det  en allvarligt missuppfattning!

Tänk dig barnet som just har lärt sig att knyta skorna och som inte lyckas. Då kommer det fram föra att få hjälp och förväntar sig att vi ska kunna fixa det! Det är så Gud vill att vi ska fungera. Det är bara den kärlekslöse föräldern som inte hjälper barnet. Vi har ett totalt löfte från Gud att det vi behöver får vi när vi kommer till honom. – Som ett barn till sina föräldrar.

I det jag skrev senast ligger just det. Vi kan inte själva. – Därför räcker det inte.  Vi måste be om hjälp. Det är så det fungerar.

Den som vill fortsätta på sin egen väg måste göra som barnet som inte fixar skosnörena – slita på, och till slut gå ut utan att skorna sitter ordenligt. Men den som ber om hjälp får den. Kanske inte omgående. Men hjälpen kommer.

Ersätt nu barnets situation med din egen i förhållande till Gud. Han har fixat skulden. Vill du ha den? Varsågod! Liksom det inte för barnet fungerar att prova och prova – utan resultat – räcker inte våra ansträngningar heller.

Men att vila i Gud räcker! Han har ju redan ordnat allt!

Genom att du då blir fri från din synd står också vägen öppen för att få hjälp med livet. Det har han lovat! Det håller, det vet jag!

Läs och njut, detta är en del av löftet. Utan försök att fixa det själv. Det bara fanns där! http://www.junia.se/upptacklivet/173-du-har-max-tre-mder-kvar-att-leva.html

Published in: on 4 mars, 2011 at 16:40  Kommentera  

Varför räcker det inte att göra sitt bästa?

För att komma med ett bekant citat av en känd man: ”Den som är satt i skuld är inte fri”.

Detta gäller alla typer av skulder. Inte bara pengar. Smaka bara på ordet. Skuld! Själva det ordet talar om att det existerar en skyldighet att göra rätt för sig så att man blir av med den rätt fordringsägaren har att kräva ut ansvar för skulden. I den sekund jag skriver på en lånehandling förlorar jag rätten att fritt förfoga över det som är mitt.

Låt oss kalla lånehandlingen för ett skuldebrev, vilket det ju är. Ingen (eller mycket få) får ju för sig att kalla fordringsägaren för despot eller diktator på grund av rätten som finns att utkräva ansvar för skulden som jag själv är ansvarig för.

Många gånger har jag hört detta om Gud. Ändå är jag ju ansvarig för den skuld som föreligger också till Gud. Det är mitt förhållningssätt och min ovilja att ge Gud vad som tillhör honom som är ursprunget till den skulden.

Alla människor har med sin vilja att gå sin egen väg och ovilja att låta Gud lägga sig i, undertecknat ett skuldebrev. För att bli fri krävs det en återbetalning av skulden. Många tror att det går att fixa till genom att leva som Gud då skulle kräva. De facto tycker vi att vi faktiskt är rätt hyggliga och gör vårt bästa.. Allt  utöver detta blir ett krav som vi anser vara en diktators krav på underkastelse. Vad vi då glömmer är att det föreligger en skuld som måste regleras. En skuld som vi själva har del i.

Som jag tidigare har antytt är vi helt oförmögna att bli av med den skulden själva. Vi sitter fast i en fälla om Gud ska handla med oss som våra synder har förtjänat. Något nytt måste till!

Detta nya beskrev jag i mitt förra inlägg.

Så följande gäller för alla som vill få del av alla Guds löften: Jesus tog hela skulden när han dog och blev i praktiken en borgenär för oss alla inför Fadern, skaparen. Han borgar alltså för hela vår skuld, skuldebrevet är sönderrivet. Den som tar emot detta är inte skyldig längre, man är fri!

Det står också att Jesus talar för vår sak inför fadern. Han har levt på jorden och vet därför hur tufft det kan vara att vara människa.

Den som bara har den minsta lilla aning om detta kanske kan börja förstå varför Jesus har en sådan central plats i den kristna tron.

 Svar på rubriken kommer sen, det skulle bli för långt i annat fall.

Published in: on 2 mars, 2011 at 16:59  Comments (2)