För att komma med ett bekant citat av en känd man: ”Den som är satt i skuld är inte fri”.
Detta gäller alla typer av skulder. Inte bara pengar. Smaka bara på ordet. Skuld! Själva det ordet talar om att det existerar en skyldighet att göra rätt för sig så att man blir av med den rätt fordringsägaren har att kräva ut ansvar för skulden. I den sekund jag skriver på en lånehandling förlorar jag rätten att fritt förfoga över det som är mitt.
Låt oss kalla lånehandlingen för ett skuldebrev, vilket det ju är. Ingen (eller mycket få) får ju för sig att kalla fordringsägaren för despot eller diktator på grund av rätten som finns att utkräva ansvar för skulden som jag själv är ansvarig för.
Många gånger har jag hört detta om Gud. Ändå är jag ju ansvarig för den skuld som föreligger också till Gud. Det är mitt förhållningssätt och min ovilja att ge Gud vad som tillhör honom som är ursprunget till den skulden.
Alla människor har med sin vilja att gå sin egen väg och ovilja att låta Gud lägga sig i, undertecknat ett skuldebrev. För att bli fri krävs det en återbetalning av skulden. Många tror att det går att fixa till genom att leva som Gud då skulle kräva. De facto tycker vi att vi faktiskt är rätt hyggliga och gör vårt bästa.. Allt utöver detta blir ett krav som vi anser vara en diktators krav på underkastelse. Vad vi då glömmer är att det föreligger en skuld som måste regleras. En skuld som vi själva har del i.
Som jag tidigare har antytt är vi helt oförmögna att bli av med den skulden själva. Vi sitter fast i en fälla om Gud ska handla med oss som våra synder har förtjänat. Något nytt måste till!
Detta nya beskrev jag i mitt förra inlägg.
Så följande gäller för alla som vill få del av alla Guds löften: Jesus tog hela skulden när han dog och blev i praktiken en borgenär för oss alla inför Fadern, skaparen. Han borgar alltså för hela vår skuld, skuldebrevet är sönderrivet. Den som tar emot detta är inte skyldig längre, man är fri!
Det står också att Jesus talar för vår sak inför fadern. Han har levt på jorden och vet därför hur tufft det kan vara att vara människa.
Den som bara har den minsta lilla aning om detta kanske kan börja förstå varför Jesus har en sådan central plats i den kristna tron.
Svar på rubriken kommer sen, det skulle bli för långt i annat fall.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Jag trodde att man inte måste vara på nåt sätt alls. Gud är ju kärleksfull och älskar alla. Vad menar du?
Jag antar att du bor någonstans? För att komma in där måste du ha en nyckel. Det betyder inte att du är portad.Ja, Gud älskar alla och han tar emot oss precis som vi är. Det finns bara en fråga, vill vi utvecklas i Guds riktning? ALLA som vill uppleva Guds närhet får det utan frågor eller kritik från Gud. Det är där knuten sitter. Den som bara ”kör på” och tänker att Gud älska alla, har aldrig ställt om sitt sinne till att vilja vara nära Gud. – Och då får vi problem!