Håll i er!
Trots allt jag har skrivit och trots allt vad som existerar i ärendet verkar det som om tanken att Gud är en dömande Gud återkommer. Överallt och hela tiden.
Att min överskrift i förra inlägget skulle betyda att ”ingenting räcker för den despoten”. Sedan blir den tanken kvar i sinnet.
Då blir det liksom ett moment 22! Hur man än vill räcker det inte eftersom vad man än gör är inte tillräckligt. Om det känns så föreligger det en allvarligt missuppfattning!
Tänk dig barnet som just har lärt sig att knyta skorna och som inte lyckas. Då kommer det fram föra att få hjälp och förväntar sig att vi ska kunna fixa det! Det är så Gud vill att vi ska fungera. Det är bara den kärlekslöse föräldern som inte hjälper barnet. Vi har ett totalt löfte från Gud att det vi behöver får vi när vi kommer till honom. – Som ett barn till sina föräldrar.
I det jag skrev senast ligger just det. Vi kan inte själva. – Därför räcker det inte. Vi måste be om hjälp. Det är så det fungerar.
Den som vill fortsätta på sin egen väg måste göra som barnet som inte fixar skosnörena – slita på, och till slut gå ut utan att skorna sitter ordenligt. Men den som ber om hjälp får den. Kanske inte omgående. Men hjälpen kommer.
Ersätt nu barnets situation med din egen i förhållande till Gud. Han har fixat skulden. Vill du ha den? Varsågod! Liksom det inte för barnet fungerar att prova och prova – utan resultat – räcker inte våra ansträngningar heller.
Men att vila i Gud räcker! Han har ju redan ordnat allt!
Genom att du då blir fri från din synd står också vägen öppen för att få hjälp med livet. Det har han lovat! Det håller, det vet jag!
Läs och njut, detta är en del av löftet. Utan försök att fixa det själv. Det bara fanns där! http://www.junia.se/upptacklivet/173-du-har-max-tre-mder-kvar-att-leva.html
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Kommentera