Vilka har du i ditt nätverk?

Ja då har vi upplevt en av de stora jordbävningarna som Jesus talar om i Lukas 21:11. ”Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra.”

Om vi ser det utifrån en vetenskaplig synvinkel, är det väl inte så märkligt i sig. Men det speciella är att Jesus kopplar ihop det med en process som förebådar tidens slut.

Obönhörligt dyker då frågorna om Gud upp. Finns han? En Gud som tilåter detta hända kan ju inte vara god! – Eller också bryr han sig inte.

Vi lever i en tid när detta med nätverk är oerhört viktigt. Ett stort nätverk är bra och desto mer inflytelserika personer man känner, desto bättre är det. – Eller hur? Men man måste känna dem personligen. Det räcker inte med att de finns i periferin. Desto mer i periferin de finns, desto större är risken för att vi ska påverkas av olika rykten så att vi får fel föreställningar om hur de är. En del i grunden mycket bra människor kan vi ta avstånd ifrån bara pga. att ”folk säger”.

Det jag nu skriver är viktigt, för det har också med Gud att göra. VI bedömer alltså Gud som vi bedömer människor omkring oss, men eftersom Gud delvis är i en annan dimension, är uppfattningen av honom i mycket högre utsträckning given av omgivningens kollektiva uppfattning och våra egna livsupplevelser av hård och grym tillvaro. Det låter vi Gud bära hundhuvudet för!

Därför odlar vi inte relationen med Gud. Han blir irrelevant och i värsta fall sedd som en slags motståndare. Antag att Gud faktiskt är god och ”ingenting är omöjligt för Gud.” [Luk 1:37] Då är ju frågan hur det har kunnat bli så här tokigt?

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Efter skapelsen överlämnade Gud förvaltningen av allt till människan. Hur vi har förvaltat det vet vi ju! Det är resultatet av den förvaltningen vi skördar nu.

Det mentala resultatet blir att beskylla Gud för det som händer. Om vi då ber, så ber vi till en person vi inte känner. Det är ingen positiv förväntan i vår bön. Snarare en känsla av att Han inte bryr sig. Oftast ser vi Gud som en sista utväg, men inom oss har vi den övertygelsen utifrån vår livserfarenhet att Gud inte är trofast och pålitlig.

Där har vi ett av svaren till att vi så sällan får se Guds handfasta ledning och hjälp. Vi har alltså en felaktig Gudsbild och ber följaktligen inte till Gud sådan han är.

Published in: on 18 mars, 2011 at 09:01  Comments (4)  
%d bloggare gillar detta: