Det räcker med att lita på att Gud håller sina löften

Jag har blivit alltmer fundersam när det gäller ett vanligt uttryck som man kan se framförallt i dödsrunor: ”Hans/hennes starka tro bar genom de mörkaste dalarna”.

För mig kommer då frågan automatiskt, hur blir det med oss som inte här någon ”stark tro”. Vi tvivlar, vi vet inte vad vi ska tro och alltsom oftast är allting bara ett antal frågetecken. Hur ska bära oss då?

Här finns det en väldigt viktig sak jag tror att vi behöver lära oss. Tron kan lika gärna vara en psykologisk inställning som ett sant förlitande på Gud.

Man litar på sin tro, man litar inte på Gud. Ser ni skillnaden? Den som förlitar sig till Gud behöver inte ha så ”stark tro”.

Det räcker med att lita på att Gud håller sina löften.

 Så den som har sett detta har redan funnit sin hjälp. Man behöver alltså inte ”tro fram” något resultat!

Published in: on 30 april, 2011 at 17:37  Comments (3)  

Det är i dessa dagar vi lever idag…

Apostlagärningarna 2:17-21

17. Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar.

18. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera.

19. Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök.

20. Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande.

21. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

Det är i dessa dagar vi lever idag, jag kan inte begära att någon ska tro det för att jag skriver det. Men minns dessa ord när ni ser det hända, det kan vara bra att känna till var räddningsbojen finns och hur den fungerar!

Published in: on 28 april, 2011 at 19:31  Kommentera  

Vad hände vid Jesu grav då?

Men vad hände kring graven efter Jesu död och hans uppståndelse?

Romarna var inte särskilt respektfulla när det gällde brottslingar som de tagit livet av. Om vi läser i Johannesevangeliet 19:38-40 så får vi se en intressant sak. ”38. Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. 39. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. 40. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning.

 Kryddor på närmare 30 kilo! Det användes för balsamering men också för en annan sak:

Balsamering i strikt mening praktiserades sällan bland judarna, eftersom det krävde att man skar sönder kroppen. Men man hedrade den döde genom att behandla kropppen med aromatiska ämnen. På så sätt dämpades liklukten.

I klippgravar och liknande fick den döda kroppen ofta ligga något år, tills föruttnelsen hade gjort sitt. Då samlades ofta benen i en benkista. Sådana har man hittat i stort antal i trakterna kring Jerusalem.

Den behandling med aloe och myrra som man utförde på den döde Jesus var en oerhörd hedersbevisning, värdig en furste.

Berättelsen och vad vi vet tyder på att Nikodemus och Josef inte förstått vad Jsus sagt om sin uppståndelse. Jesus skulle alltså få en ”värdig” begravning!

Men alltnog, vid uppståndelsens ögonblick lämnade Jesus hela ”inslagningen” och graven var tom! Men vem fick först möta den uppståndne? Jo, en kvinna! En total upprättelse för hela det kvinnliga släktet. De var inte juridiskt gångbara. Därför nämndes aldrig Maria av Paulus när han skulle berätta om vilka Jesus hade visat sig för.

Men hon var först!

Även i uppståndelsens ögonblick fanns upprättelsen med både i handling och i människors upplevelse.

Published in: on 27 april, 2011 at 18:12  Comments (4)  

Jesus som han sågs av sin omgivning

För den västerländskt vetenskapligt skolade är väl de olika underberättelserna och Jesu uppståndelse de mest anmärkningsvärda och svårast att ta till sig.

Därför är det också lättare om man förstått att Jesus faktiskt gått omkring på Jorden tro att han möjligen var en profet, men Guds son..? nä, nä!

Jungfrufödelsen? Näää!

Gick på vattnet? Näää!

Korsfäst och död? Ja, men inte uppstånden!?

DÄRFÖR tänker jag fokusera där idag. Redan under Paulus samtid var denna fråga uppe: ”12.Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13.Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. 14.Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. 15.Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. 16.Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. 17.Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18.Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19.Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” (1 Kor 15:12-19)

 

Så frågan om Jesu uppståndelse är en kärnfråga för hela den kristna tron.

Jesus är ingen vishetslärare av traditionellt sitt. Ingen moralpredikant. Han instiftade inte ens en religion. Läs texten ovan igen och tänk: Om han inte uppstått från det döda är hela den kristna tron meningslös. Har han gjort det så är han Guds son och den enda vägen som är farbar till Gud själv ! ! !

Undra då på att Paulus använder (den tidens) juridiska bevisföring i samma brev för att ge människorna som läser det möjlighet att själva kontrollera vad han säger. Då var ju inte tron bara tro, det fanns fortfarande levande vittnen som gick att prata med!

Därför skriver Paulus i 1 Kor 15:4-7:” han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna [Jag återkommer om det i morgon] 5.och att han visade sig för Kefas [=Petrus] och sedan för de tolv [=lärljungarna]. 6.Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit [Här berättar han vilka som kan tillfrågas om man inte tror på just Paulus]. 7.Därefter visade han sig för Jakob [=mest troligt Jesu bror, som också har skrivit Jakobs brev i NT] och sedan för alla apostlarna. [De som kallas ”de sjuttiotvå i Luk 10:17: 17De sjuttiotvå kom glada tillbaka och sade: ”Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn.”.] 8.Allra sist visade han sig också för mig,  (Inom klammer;mina kommentarer.)

Vi måste komma ihåg att för brevens författare var Jesu uppståndelse inget man bara ”blint” måste tro på. Det fanns vittnen i parti och minut som fortfarande levde.

Tron handlade om det verkligan var så att var och en kunde få del av det som Jesus hade gjort, inte om det hade hänt eller inte, det är dagens problem.

Published in: on 26 april, 2011 at 18:04  Kommentera  

– Men har Jesus funnits då?

Jag har nu berättat om Bibelns berättelser om Jesus, hans död och uppståndelse. Idag och imorgon ska jag ta upp frågan om den historiske Jesus.

Det hävdas ibland att det inte finns några ickebibliska dokument som visar att han verkligen har funnits.

I själva verket finns det flera samtida dokument bevarade som omnämner Jesus. Det här skrifterna är helt ickebibliska till sitt ursprung och måste följaktligen betraktas som neutrala, objektiva, historiska verifikat för att Jesus verkligen levde i Palestina för snart 2 000 år sedan och avrättades av de romerska ockupanterna.

En notis om Jesus finns hos den berömde judisk-romerske historikern Flavius Joséfus från första århundradet:

”Han [översteprästen Hannas] sammankallade Sanhedrin till rättegång och ställde inför dess medlemmar Jakob, brodern till Jesus, som kallades Kristus, samt några andra som han anklagade för att ha brutit mot lagen och sålunda överlämnade till att stenas till döds.”

I slutet av det första århundradet berättade den romerske historikern Suetonius att kejsaren Claudius år 49 hade förbjudit alla judar att vistas i staden Rom (en händelse som också finns omnämnd i bibeln, i Apg 18:2): ”Då judarna i Rom oavbrutet orsakade oroligheter, därtill uppviglade av Chrestus, fördrev han dem ur staden.”

De här upploppen var förmodligen en följd av kristendomens ankomst till Rom, vilket sannolikt orsakade en hel del konflikter inom den judiska kolonin där, liksom på andra håll (se t ex i Apg 21:31). Suetonius, som skrev flera år senare, uppfattade – precis som så många människor gör i dag – utan tvekan ordet Christus (i själva verket det grekiska ordet för titeln ”messias”, dvs ”Guds smorde”) som ”Chrestus” och ett egennamn på en person. ”Chrestus” är emellertid ett namn som ingen jude någonsin burit. Det förekommer helt enkelt inte som judiskt namn.

En mer detaljerad berättelse om Jesus kommer från den romerske historieskrivaren, ämbetsmannen och konsuln Publius Cornelius Tacitus. I sitt historiska verk ”Annaler”, som han skrev mellan år 115 och 117, berättar han att kejsar Nero försökte lägga skulden för den förödande branden i Rom på de kristna. Tacitus skriver:

”Som skyldiga ådömde Nero de mest raffinerade straff åt de kristna.” Och han fortsätter med att beskriva dessa kristna: ”De fick sitt namn från Kristus, som avrättades enligt beslut av landshövding Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Det satte stopp för den farliga vidskepelsen en kort tid, men den tog fart på nytt – inte bara i Judéen, där denna pest först uppstod, utan även i själva Rom, där all världens hemska och skamlösa saker samlas och finner ett hem” (Annaler, XV, 44).

Det framgår klart av Tacitus kommentarer att han inte hyser några som helst sympatier för de kristna. Men för honom var det inte någon tvekan om att rörelsens upphovsman verkligen levt 90 år tidigare och avrättats av Pontius Pilatus, då denne var landshövding över Judéen.

Published in: on 25 april, 2011 at 12:14  Comments (4)  

En intressant sak

När Jesus uppstod från det döda blev han faktiskt och reellt ”född på nytt”. Eller hur? Han var ju redan född en gång. Dödad och nu återkommen från det döda. Alltså ”född på nytt”! Den synd han bar var borta, han var i alla avseenden fri från en människas svagheter och synd!

När vi tar emot erbjudandet om att få vara Guds barn genom Jesus, blir vi som det står födda på nytt.

Nu kommer det fantastiska!

Vi kan sluta frukta för det förflutna i våra liv, för det är borta. Om vi sedan ber Gud om förlåtelse för sådant som varit kommer han inte ihåg det, för du är en ”ny varelse”, utan bakgrund. Det enda som gäller är Jesu ord: ”Följ mig”!

Published in: on 24 april, 2011 at 07:49  Kommentera  

Dödshålan är värre än korsfästelsen

 



JESUS Josefsson.jpgKorset var inte Jesu lidandes värsta stund, vilket är lätt att tro! Men vårt förstånd kan inte sträcka sig längre.

 

Smärtan efter korset är oändligt mycket värre, det handlar om en tid i dödsriket (helvetet)! Därför Svettades Jesus blod inför det som skulle hända. I Luk 22:44 läser vi: ”I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken”. 

Här har vi några versar ur Psaltaren som talar om djupet av Jesu situation:

”Ps 88:4 Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket. 
Ps 88:5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Ps 88:6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Ps 88:7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
Ps 88:8 Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig.
Ps 88:9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
Ps 88:10 Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Ps 88:11 Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Ps 88:12 Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?”
Vi förstår väl att något fysiskt lidande aldrig kan sona ett andligt brott. Det kan inte ges någon befrielse i andlig mening om inte någon trädde in i andevärlden och sonade synden, som var ett andligt förfall. Detta förfall betydde att människan utan Guds nåd är synd. inte bara gör synd i så där största allmänhet! Det är därför ingen människa kan klara av att säga sig vara utan synd om vi kan se oss själva som vi är. Någon trädde alltså in i andevärlden och sonade vår synd. (det är detta som beskrivs i Psaltarcitatet ovan.)
Jesu svåraste lidande, som vår ställföreträdare började efter döden i dödsrikets pinorum, som är tillrett åt djävulen och hans ”änglar”. Där betalade han det verkliga priset för vår befrielse. Han gjorde för oss vad vi absolut inte kunde göra för oss själva.
Han tog vårt straff som skulle kunna komma efter döden! Det är klart och sonat!
Detta är vad Jesus egentligen gjorde!
Published in: on 22 april, 2011 at 08:04  Kommentera  

Den andra sidan av myntet

Vad jag har tagit upp kring allt som händer runt omkring oss, är hur BIbeln beskriver tecknen för tidens slut och Jesu återkomst.

Detta är den andra sidan av myntet:

 

En övertygelse om att Jesus kommer i den generation som nu lever, finns hos mängder av kristna världen över. När det gäller Afrikas kristna finns det även statistik som visar på detta.

Det är ett presentation av Pew Forum on Religion & Public Life.  De har gjort en omfattande undersökning om religionen i Afrika. I den ingår också hur de kristna ser på sin tro.
I undersökningen visar det sig att hela 61 % av alla kristna i Afrika tror att Jesus kommer tillbaka under deras livstid. En majoritet av kristna i Afrika tror alltså detta! Med tanke på att det finns 470 miljoner kristna i Afrika, innebär det att ca 287 miljoner kristna lever sitt liv i denna tro och väntan på Jesu återkomst!

En femtedel av världens kristna lever i Afrika, så de utgör en stor del av kristenheten i världen. Utöver dessa finns det stora skaror av kristna världen över, som också har en levande tro på att Jesus kommer tillbaka i vår generation.
Att denna tro är så stark i vår tid, beror på olika faktorer, inte minst att Bibelns profetior stämmer med den bild som råder i världen idag. Ett exempel är ju att vi är den första generation som kunnat bevittna hur judarna har återvänt till sitt land efter nära två tusen år i förskingring. Oavsett vad vi kan tycka om det så finns detta omrtalat i evangelierna.

En annan orsak till att så många väntar att Jesus kan komma när som helst, kan säkert vara att den Helige Ande lagt ner sitt vittnesbörd om detta hos många levande andefyllda troende. Inför Jesu födelse har vi exempel i Bibeln på att Anden kan ge sådan uppenbarelse.
I Luk 2:25-35 läser vi om Simeon: ”Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde” (v. 26).
Det visar att man av den Helige Ande kan få uppenbarelse om att en så stor händelse som Jesu kommande närmar sig.
En stor skara världen över väntar och bär på vittnesbördet att Jesus återkommer i vår tid. Det borde vara ett vittnesbörd för alla människor att göra sig beredda för vad som ska komma!


Published in: on 16 april, 2011 at 12:57  Kommentera  

När man talar om löften

I Jer. 29:11-14 står det

Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.

Är detta villkorat då? I Hebr. 11:6 står det:

Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

Jag har upptäckt  att de allra flesta människor faktiskt tror på att Gud finns. Kanske inte den Gud jag försöker presentera här, men något/någon som har skapat allt och som håller allt i sin hand och bestämmer över våra öden. Så då vill jag uttrycka min övertygelse om att det är den Guden jag beskriver.

Alltså är första villkoret uppfyllt för de flesta av oss.

Men den andra delen är för de flesta människor mycket svårare. Med att söka Gud av hela sitt härta innebär att söka efter honom sådan han är. Inte bara be när vi befinner oss i panik, utan inse att han alltid finns närvarande hos oss och vill bära oss genom livets alla skiften.

Published in: on 5 april, 2011 at 08:45  Comments (1)  

Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren

Ni som har följt min blogg ett tag borde vid det här laget vara väl medvetna om att min uppfattning är att vi går en tuff tid till mötes och att det inte har börjat den här månaden.

Det är väl för ca 20 år sedan jag började se att samhällsklimatet blev allt kallare. Värmen mellan människor, och nu pratar jag om Sverige, blev alltmer fyllt av svek och ilska. Med allt vad det innebar. Sedan dess har jag sett hur samhällskylan har tilltagit. Det har accelererat så till den grad att idag kan vi läsa om misshandel, våldttäkter och mord i parti och minut. Roffade barn som själjs till pedofilkedjor, traficking.

Jag återciterar ett stycke ut bibeln jag hade med i förra blogginlägget ur 2 Tim 3:

1Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 2Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. 5De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft.

När jag brukar nämna detta får jag inte sällan till svar att  dessa saker ju alltid har funnits. Javisst är det så, men hela skeendet har under de senaste åren förtätats.

Vad som sedan slår mig är hur denna snabba utveckling samtidigt kan skönjas i olika händelser i naturen.

Det är rätt intressant att även Det vi idag ser i Japan till så stor del är orsakad av människans behov av pengar.  Vad är då pengar om inte annat än en väg till status och en skenbar trygghet?

Bibeln talar om en världsvid ekonomisk krasch ungefär samtidigt som det jag nu har skrivit om. Vilken trygghet har vi då med samlade pengar och höga löner? Vidare talar den om en annan lösning. Gud svarar på våra verkliga behov, inte på alla våra önskningar! 

Jesus talar om att Gud ger oss vad vi behöver om vi litar till honom. Lägg märke till: behöver. Om vi behöver en bil får vi knappast en Ferrari… Bilen är ett redskap och det är redskapet som Gud ger oss.

Matt 26:24-26 ”24 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. 25 Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?”

Pengar försöker vi spara för framtiden. Men Gud ger idag. Guds namn [Jahwe] betyder jag är.

 I 2 Mos 16 står det om hur Gud försörjde judarna när de flydde från Egypten. Instruktionen var att de inte kunde ta mer än vad de behövde för dagen. Allt de tagit i förväg förgicks då.

Oavsett om detta historiskt har hänt, så visar det på en viktig andlig lag som jag erfarenhetsmässigt vet fungerar.

”Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren!”

Published in: on 2 april, 2011 at 10:05  Comments (5)  
%d bloggare gillar detta: