– Men har Jesus funnits då?

Jag har nu berättat om Bibelns berättelser om Jesus, hans död och uppståndelse. Idag och imorgon ska jag ta upp frågan om den historiske Jesus.

Det hävdas ibland att det inte finns några ickebibliska dokument som visar att han verkligen har funnits.

I själva verket finns det flera samtida dokument bevarade som omnämner Jesus. Det här skrifterna är helt ickebibliska till sitt ursprung och måste följaktligen betraktas som neutrala, objektiva, historiska verifikat för att Jesus verkligen levde i Palestina för snart 2 000 år sedan och avrättades av de romerska ockupanterna.

En notis om Jesus finns hos den berömde judisk-romerske historikern Flavius Joséfus från första århundradet:

”Han [översteprästen Hannas] sammankallade Sanhedrin till rättegång och ställde inför dess medlemmar Jakob, brodern till Jesus, som kallades Kristus, samt några andra som han anklagade för att ha brutit mot lagen och sålunda överlämnade till att stenas till döds.”

I slutet av det första århundradet berättade den romerske historikern Suetonius att kejsaren Claudius år 49 hade förbjudit alla judar att vistas i staden Rom (en händelse som också finns omnämnd i bibeln, i Apg 18:2): ”Då judarna i Rom oavbrutet orsakade oroligheter, därtill uppviglade av Chrestus, fördrev han dem ur staden.”

De här upploppen var förmodligen en följd av kristendomens ankomst till Rom, vilket sannolikt orsakade en hel del konflikter inom den judiska kolonin där, liksom på andra håll (se t ex i Apg 21:31). Suetonius, som skrev flera år senare, uppfattade – precis som så många människor gör i dag – utan tvekan ordet Christus (i själva verket det grekiska ordet för titeln ”messias”, dvs ”Guds smorde”) som ”Chrestus” och ett egennamn på en person. ”Chrestus” är emellertid ett namn som ingen jude någonsin burit. Det förekommer helt enkelt inte som judiskt namn.

En mer detaljerad berättelse om Jesus kommer från den romerske historieskrivaren, ämbetsmannen och konsuln Publius Cornelius Tacitus. I sitt historiska verk ”Annaler”, som han skrev mellan år 115 och 117, berättar han att kejsar Nero försökte lägga skulden för den förödande branden i Rom på de kristna. Tacitus skriver:

”Som skyldiga ådömde Nero de mest raffinerade straff åt de kristna.” Och han fortsätter med att beskriva dessa kristna: ”De fick sitt namn från Kristus, som avrättades enligt beslut av landshövding Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Det satte stopp för den farliga vidskepelsen en kort tid, men den tog fart på nytt – inte bara i Judéen, där denna pest först uppstod, utan även i själva Rom, där all världens hemska och skamlösa saker samlas och finner ett hem” (Annaler, XV, 44).

Det framgår klart av Tacitus kommentarer att han inte hyser några som helst sympatier för de kristna. Men för honom var det inte någon tvekan om att rörelsens upphovsman verkligen levt 90 år tidigare och avrättats av Pontius Pilatus, då denne var landshövding över Judéen.

Published in: on 25 april, 2011 at 12:14  Comments (4)  

The URI to TrackBack this entry is: https://bibelnochverkligheten.net/2011/04/25/men-har-jesus-funnits-da/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Vill bara säga att du gör genom din blogg är otroligt bra. Gud välsigne dig!

    • Tack, det gläder mig att se. Skapa gärna en bönering kring bloggen.

  2. Det bör dock påpekas att ingen av dessa historiska personer någonsin träffade Jesus utan bara återberättade vad andra sagt.Vissa av texterna anses också vara manipulerade.Bra inlägg i vilket fall!

    • Ja, det är ju helt rätt att de inte själva träffade Jesus, men jag tyckte inte att jag behövde skriva det självklara. Joséfus föddes ca år 40 e.kr, Tacitus skrev dessa Annales runt år 115 och och Suetonius verkade i slutet av första århundradet.För att fullfölja tankegången är det ju till och med tveksamt om tre av evangelisterna själva följde med Jesus i någon högre utsträckning. Troligen tog de innehållet direkt från lärljungarna som på den tidens vis lärt sig Jesu ord ordagrant. Så gjorde de olika filosofernas lärljungar och det är högst sannolikt att också Jesu lärljungar hade samma uppgift. Den enda evangelisten som anses ha varit en av ”de tolv” var Johannes, också författare till Uppenbarelseboken.Så om manipulationer. Det är ungefär det jag har citerat som blir kvar när man tagit bort sådana bitar som kan (alltså misstänks) vara av urkyrkan manipulerade bitar. Djupare kan man inte gå i en blogg och tack för berömmet!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: