Men vad hände kring graven efter Jesu död och hans uppståndelse?
Romarna var inte särskilt respektfulla när det gällde brottslingar som de tagit livet av. Om vi läser i Johannesevangeliet 19:38-40 så får vi se en intressant sak. ”38. Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. 39. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. 40. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning.”
Kryddor på närmare 30 kilo! Det användes för balsamering men också för en annan sak:
Balsamering i strikt mening praktiserades sällan bland judarna, eftersom det krävde att man skar sönder kroppen. Men man hedrade den döde genom att behandla kropppen med aromatiska ämnen. På så sätt dämpades liklukten.
I klippgravar och liknande fick den döda kroppen ofta ligga något år, tills föruttnelsen hade gjort sitt. Då samlades ofta benen i en benkista. Sådana har man hittat i stort antal i trakterna kring Jerusalem.
Den behandling med aloe och myrra som man utförde på den döde Jesus var en oerhörd hedersbevisning, värdig en furste.
Berättelsen och vad vi vet tyder på att Nikodemus och Josef inte förstått vad Jsus sagt om sin uppståndelse. Jesus skulle alltså få en ”värdig” begravning!
Men alltnog, vid uppståndelsens ögonblick lämnade Jesus hela ”inslagningen” och graven var tom! Men vem fick först möta den uppståndne? Jo, en kvinna! En total upprättelse för hela det kvinnliga släktet. De var inte juridiskt gångbara. Därför nämndes aldrig Maria av Paulus när han skulle berätta om vilka Jesus hade visat sig för.
Men hon var först!
Även i uppståndelsens ögonblick fanns upprättelsen med både i handling och i människors upplevelse.
BIBELN OCH VERKLIGHETEN 
Detta tyckte jag var bra.
Jaaa.. jag kan nog ana det, men problemet med Bibeln som jag ser den är att det ibland finns passager som jag utifrån min mänskliga erfarenhet kan ha svårt med. Det händer också att jag måste lägga sådana ställen åt sidan ett tag för att se om jag får ljus över dem senare. Personligen kan jag inte se det som ett smörgåsbord. – Det hade tvivelsutan varit enklare.
Intressant!Kunde man återanvända de dyrbara kryddorna?
Javisst är det intressant. BIbeln är oerhört intressant på många sätt. Både när det gäller att få se händelserna som beskrivs ur ett historiskt perspektiv och inte minst när det gäller det faktum att den ger svar på de djupaste existensiella frågorna.Om man kunde återanvända eller om man gjorde det är ju två olika saker. Myrra är ett aromatiskt harts och Aloe är pulveriserat trä med stora mängder terpener som också använder vid infekterade omläggningar. (Så vitt jag förstår fungerade det också) De berömda mumierna mumifierades av dessa kryddor tillsammans med salvor som torkade in och ”paketet” blev som en kokong.Återanvändning tror jag knappast var varken påtänkt eller efter dåtida bruk aktuell.